Årets viner - 2010

Ett ganska omtumlande år närmar sig med rask takt sitt slut. Mycket har hänt under året, och vinprovandet har väl fått stryka lite på foten tack vare flytten till Singapore.

Från balkongen i Singapore

Några godsaker har dock hunnits med under året. Det är kanske inte de vinerna som är tekniskt sett allra bäst som ligger överst i minnesbanken. Det handlar lika mycket om tillfället och sällskapet, en positiv överraskning eller annat som gör att de kommer med på denna korta sammanställning.

1. 2007 Pégaü da Cuvée Capo. Origo och Laurence Feraud bjuder upp till dans i januari, och kultvinet Cuvée da Capo hälls. Vinet som bara görs i bra årgångar, där alla har fått 100p, eller mer, av advokaten från Baltimore. Sedermera får även årgång 2007 den perfekta stämpeln. Hypen runt vinet hade skruvat upp förväntningarna enormt, och även om vinet inte nådde de höjderna så kommer jag komma ihåg mitt första smakprov da Capo. Det kommer bli lysande gott om några år.

2. Avskedsföreställningen. Som ett hejdå inför avresan samlades några vintokar för ett litet fyrverkeri. Många goda viner, varav de jag minns mest är 1995 Vieux du Télégraphe och 2004 Romirasco. En lysande trevlig kväll.

3. 2003 Amon-Ra. Ben Glaetzer är på besök i Singapore och har en vinmakarmiddag. Provningen var väl ganska taffligt genomförd, men denna Amon-Ra öppnade mina ögon för hur bra dessa viner kan bli med lite ålder. Helt underbart gott vin.

4. 2006 Château d'Ampuis. Under ett kortvarigt besök i Stockholm slinker jag in på en BYOB och detta vinet får mig att fullkomligt glömma allt vad jetlag är. Sådan otrolig balans och elegans. Att detta är vinet under topparna La-la, i en mellanårgång, imponerar storligen.

5. Gaia Gaja. Tyvärr kom inte Angelo utan skickade dottern till vinprovningen i Singapore. Jag fick platsen tvärsöver bordet från henne. Jag har för mig att vi fick prova några goda viner också.

6. 1995 Masi Amarone Mazzano flyttade min ribba för hur en Amarone kan smaka. Det behöver inte bara vara torkade russin. Lysande gott.

Det var en kort sammanställning där givetvis mycket fått stryka på foten. 1971 Pajoré, 2004 Giacosa Red Label Riserva, och inte minst en Quilceda Creek - även om jag har svårt att glömma den sistnämnda - t.ex..

Det har druckits en del bra viner trots allt, om än kanske inte på samma nivå som 2009. Vi får se hur högt vi lyckas hålla den asiatiska fanan under 2011. Det finns en överhängande risk att det blir lite si och så med vindrickandet under året.

Gott Nytt År på er.

Ska det vara så här?

Kroppen är i chock. 

Först en temperaturskillnad på en sådär 45 grader från 30-35 i Singapore till Stockholm. Lägg på det att luftfuktigheten inte är på de 100 procent huden har vant sig vid. Sedan är utbudet av aktiviteter i Stockholm klockan 04:45 en juldagsmorgon, eller Annandagsmorgon för den delen, ganska begränsat. Jetlaggen bråkar med en. Ska det verkligen vara så?

Vindrickandet har också varit ganska begränsat på sistone. Förvisso öppnade jag en flaska 2006 Barroche Châteauneuf-du-Pape på julafton. Det jag hann prova var bra, men sedan tog svärmor i ett obevakat ögonblick vad hon hittade för att koka kål i. Ska det vara så?

Sedan har jag sett en av de mest smaklösa annonser på länge i in-flightmagasinet. Man behöver inte ha levt i celibat strandsatt på en öde ö i år för att se några sexuella anspelningar i den. Det kan inte bara vara jag som tycker det känns billigt, och allt annat än fokuserat på vad som är i flaskan. Inte för att jag gillade Möet innan, men om det är den imagen man försöker sälja sin Champagne med, väljer jag definitivt annan skumpa även i fortsättningen.

Ska det verkligen vara så här?

God Jul och Gott Nytt år!

Sanningen överträffar dikten - stor humor

Singapore har ett problem. Fertiliteten är en av världens lägsta med 1.29 barn per kvinna, där det behövs ~2.1 för att befolkningen inte ska minska. Förstföderskorna blir äldre och äldre.

Detta är ett ganska vanligt problem i världen där välståndet stiger; kvinnor (och män) ska utbilda sig och komma igen med en karriär innan de bildar familj, det behövs inte barn för att trygga pensionen, med mera. Singapore har dock lösningar på problemet. Eller i alla fall försök till lösningar.

Landet är mästare på olika försök till så kallad social engineering. Staten uppmanar medborgarna genom massiva kampanjer på utomhustavlor, i bussar och tunnelbana att studera, resa sig upp på bussen, le mer, tala god engelska, med mera. Inte minst är det viktigt att medborgarna gifter sig - för att sedan skaffa barn och öka befolkningsmängden. I denna strävan går man längre än kampanjer. Stora delar av välfärdssystemet blir bara tillgängligt under förutsättning att man är gift.

Du får exempelvis inte köpa en statligt tillhandahållen lägenhet (HDB) om du inte är gift (eller svinrik och kan köpa en lägenhet på den privata marknaden).

Men man nöjer sig inte med det. Enter: Social Development Network. En statlig macthmaking-byrå  med visionen: ...to facilitate marriages and nurture a culture where singles view marriage as a top life goal. En statligt driven match.com. Det låter ju både som ett solklart recept på succé, och absolut nödvändigt då singlar aldrig annars skulle fundera på hur de ska träffa någon.

Det här är en aktiv organisation också, i fina lokaler med bra läge ett stenkast från Orchard Road. En vän berättade att när han själv som ensamstående flyttade tillbaka till Singapore efter några år utomlands, dröjde det inte många veckor innan det damp ned ett brev om att SDN erbjöd sina tjänster. "Inte ska väl du som är över 30 gå omkring här ogift? Och barnlös?!"

Efter mycket tjat gick vår vän, vi kan kalla honom Tony eftersom han också heter det, med på att träffa dem. Väl där visar det sig att det finns tre dejtingcoacher anställda av detta Singapores motsvarighet till Playboy mansion. Tre damer med en medelålder på 67 år. Tonys handledare i romantikens konst hade själv passerat 70. Detta är vad som förmedlas:

We aim to help you in your quest for new friends and potential partners. To that end, we've come up with the following recipe to help us, help you:

• We want to create awareness amongst you, on the importance of marriage and family, and the need to start early.
  
• Having the LoveByte café, MatchBox and our activities and services to create opportunities for eligible singles like you to meet;
  
• Through our empowerment (aka public education) programmes, we hope to help you set your expectations right in the search for a life-partner.
  
• Ultimately, we hope you would be looking forward to an enriching marriage and a fulfilling family. 

Allt under en logga som får folktandvårdens att osa av romantik och erotik (jag menar fortplantning-  det är ju det viktigaste.)

Det där med att man måste ge sina medborgare möjlighet att kombinera karriär och familj har man kanske inte reflekterat över. I dagsläget får kvinnor tre månaders föräldraledighet, män kan få tre dagar i samband med förlossningen om arbetsgivaren är välvillig. Barnomsorgen är inte utbyggd, arbetsgivare behöver inte underlätta för dem som har barn. 


Som ytterligare ett tecken på sin servicevänlighet kommer en dam (kan hon ha varit en av coacherna?) fram och undrar om fotona som vi har tagit. "This is a Gah-men building" Efter en utskällning får vi till slut gå, med kamera och bilder med oss. Förhoppningsvis är det inga försvarshemligheter som avslöjas ovan. 


Man undrar vad nästa steg blir? Polygami är redan tillåtet för muslimer. Arrangerade äktenskap kanske? Det där med IVF har ju haft en del problem.

Myntunionen når Singapore

Det är inte bara de som är boende i den kalla nord som lockats av den nya myntunionen. Även jag har nappat, och via en liten omväg fått min dos Merolli. Som tur är så är inte en S$=DKK.

Tre Nasi fick en lysande recension av FV. Kan 2000 Gemma Barolo Riserva Tre Nasi verkligen vara så bra som den hyllningen lovar?

Svaret är ja. Kanske inte direkt efter korken dragits, men redan efter någon timmes luft, och speciellt dag två så sjunger det. Som en väl ihopsjungen kör.

Tjära, röda rosor, röda syrliga bär, jordgubbar som en start. Lite mörkare skogsbär, friska örtiga toner därtill. En aning tobaksartad mognad.

Vinet är lika bra i munnen. Välbalanserat med friska vinbärssyror och lätt avslipade, lena tanniner som fortfarande har vinet, och gommen, i ett skönt grepp. En kärna av fortfarande ung och viril skogsbärsfrukt, inklädd i toner av tjära och lakrits. Eftersmaken är medellång med mineralisk känsla (något svårt att avgöra om det är granit, gnejs, eller rent av basalt), och avslutas med en Lakrisalrullsk strävhet.

Riktigt gott! Jag har fått rådet att snabba mig med att dricka upp flaskorna, men jag känner ingen direkt brådska, även om de kanske inte ska sparas fem år. För er som tänker dricka snart, se till att ge vinet rejält med luft, det vinner det på.

2004 Tua Rita Rosso Dei Notri

Resultatet av en utförsäljning är att kom jag över andravinet till Giusto di Notri med några år på nacken. Borde vara om inte bråttom så i alla fall dags att snart dricka upp.

Tua Ritas Rosso Dei Notri är gjort på 60% Sangiovese, 30% Merlot och 10% Syrah. Tre månader på fat där Sangiovesen sett stål och övrig druvjuice barrique.

Mörk fyllig doft av torkad frukt med russin i främsta ledet. En del körsbär hittar också fram, men inte Sangioveses typiska surkörsbär, utan mörkare och rundare med en dragning åt plommon till. Det finns även julkryddor som nejlika och korinter, och engelsk fruktkaka.

I munnen är frukten inte lika söt och torkad som i doften, men russinen finns kvar. Körsbär och plommon blandas med kaffe och kryddor. Ganska pigga syror, medan tanninerna är diskreta, nedslipade och i bakgrunden. Frukten saknar dock definition, de "flyter" ut på bredden och är inte lätt att särskilja. När det dessutom klingar av ganska fort, så är jag beredd att skriva att vinet har mer bredd än längd, om jag förstår Konjärens definition rätt.

Jag vet inte om den torkade frukten är ett tecken på lite väl varm lagring, eller om det bara inte klarar av sex år? I vart fall är det lite slappt och trött. Inte helt min kopp det här, i nuvarande form, men jag får se om sista flaskan är bättre.

Wine dinner @ Otto

Dags för ytterligare en vinmiddag på Otto. Något att se fram emot efter förra lyckade middagen.

Det första, och största, problemet är vad jag ska ta med mig för vin. Nivån på vinerna sattes ju ganska högt på förra middagen, samtidigt som min vinkällare i Singapore är rätt begränsad. Jag har ju lite svårt att matcha Ornellaia och Voerzio med ålder i mina bruksviner i kylen - men gör ett tappert försök till något intressant.

Första vinet har en diskret doft av typiska Nebbiolska parfymerade rosor på toppen. Under ligger ljusa röda bär och rått kött, och ett uns tryffel. Ganska återhållen doft. Vinet lätt och smeksamt i munnen, men med en underliggande kraft. Det är kraftiga tanniner, men de är ack så lena och välskräddade. Frukten ligger i flera lager med körsbär, jordgubbar och vinbär. Allt sitter snyggt ihop i en välbalanserad mix. Det här är ett stort vin - i vardande i alla fall. Jag gissar på en traditionell Barolo från första delen av 90-talet med ett långt liv framför sig. Lurad av att de extremt silkiga tanninerna gör det smeksamt och ganska tillgängligt - men borde vetat bättre på den unga färgen.

2004 Bruno Giacosa Barbaresco Riserva Asili. Chris förnekar sig inte och häller ett underbart vin. Min första Giacosa Red Label. Underbar och förvånansvärt tillgänglig redan nu. Jag inbillar mig att mer komplexitet kommer med tiden, men det gör inte precis ont nu heller.

Andra vinet har en doft av söt cassis med en toppnot av parfymerad handtvål. Efter ett tag förnimmer jag en hel del mognande toner av balsamico, svamp och buljong. När jag återkommer till vinet senare under kvällen är mognadsdoften helt dominerande. Vinet är lent med ganska nedslipade tanniner, medelhöga syror och en frukt som fortfarande är ung och viril. Tobak och mörk choklad ligger i botten. Jag velar fram och tillbaka men landar till slut på en Brunello från slutet av 90-talet och gissar till slut på '98.

1997 Ciacci Piccolomini Brunello di Montalcino. Förvånande fort mognad. Mycket bra nu, och jag skulle nog dricka den nu om jag hade några flaskor.

Tredje vinet är mitt bidrag. Ung blåviolett färg med otroligt mogna söta körsbär i doften. Med lite luft tillkommer en del örtiga inlsag med en dragning åt mint, och lite söta vaniljtoner. I munnen är vinet tätt och kompakt - sammanhållet av fina tanninger och höga syror - utan svackor eller brister hela vägen ut i en lång eftersmak. Några sniffar senare kan man addera choklad och kaffetoner i doft, och frukten börjar bjuda på mer surkörsbär än de övermogna röda.


2004 Fontodi Flaccianello. Mycket bra, och jag önska att jag hade fler flaskor liggande någonstans, för att börja tulla på om en fyra, fem år.

Sista vinet är en helt annan sak. Svart med en aning till ljus genom kanten, om man lutar glaset ordentligt. Doften är mycket söt och mogen, med en en övertydlig ton av körsbärslikör. Bakom den söta mattan av körsbär och björnbär finns nog något, men det drunknar just nu. Massivt i munnen.Tätt och koncentrerat. Och sött. Det ska dock nämnas att det inte blir tungt, och att det är extremt silkigt och smeksamt. Det borde vara rätt alkoholstint, men den känns absolut inte. Det är lite för sött och lite för mycket för mig. Gissningen går till en ung Barossa. Blanding av Shiraz och Cab.

2001 Quilceda Creek Cabernet Sauvignon. Det är ett tick i en ny box för provade kultviner. Men jag förstå inte riktigt dess storhet. 98 poäng från Wine Advocate, och tillgänglig sedan 2007. Visst är det snyggt ihopsatt utan vassa kanter, men jag tycker det är lite för mycket av allt. Och hur kan de göra sådana viner i Washington??

Tack igen för en lysande fin kväll med mycket intressanta viner och roliga diskussioner.

PS. Ledsen för de usla bilderna. Restauranger lämpar sig sällan för foto med pocketkamera.

Orchard Road 2:a Advent

What they lack in snow, they make up in lights.

 Men visst känns det genuint. Snyggt och stilfullt. 

De verkar ha svårt att hitta riktiga julgranar. Substitutet fixar det inte riktigt.

Trots allt så hittar jag ingen glögg. Konstigt.

Yering Station Shiraz Viognier 2007

Dags att prova nästa årgång som precis kommit i butikerna i Singapore. 

En gång tidigare har jag provat 2006an och gillade den. Det verkar dock som om det är delvis andra druvor i 2007, eftersom ursprung anges till både Yarra Valley och Heathcote.

Typisk shiraz är tanken efter första sniffen. Söt mörk frukt - utan att bli syltigt - och vitpeppar. Med luft och tid ljusnar frukten och får en klar ton av körsbär och cassis.

I munnen är vinet slankt och ganska lätt. Väldefinierad cassis i attacken, som tunnar ut ganska fort i en svans med lakritsal. Tanninerna är ganska framträdande och det hela passar ganska bra till mat. Den lite klena frukten gör dock att jag inte tror på någon långlagring.

Årgången har inte samma kraft i frukten som 06an. Det är dock ganska trivsamt. Så kan man också fira andra advent: Aussie Shiraz istället för glögg, +35 istället för snö.

2006 Château de Reignac

Så nära en "First Growth" jag har råd att sträcka mig. I alla fall enligt den här videon.

Ungt mörkt blåviolett.

Nu är det här vinet 5 år yngre, och blindprovning är ju alltid blindprovning. Men för de 169 kronor i BS som 2006 Château de Reignac kostar så är det värt ett försök. Reignac är känd för att vara en toppklass Bordeaux Supérieur

Tät doft av vinös cassis, men även av sött kaffe och mörk choklad. Både cigarrlådan och cigarrerna har fått följa med nere i doftblandningen.

75% Merlot, och 25% Cabernet Sauvignon och 19 månader i ny fransk ek. Det är receptet som Rolland varit med och tagit fram.

Smaken är fulladdad med körsbär och cassis. Tätt och fylligt ut i en ganska lång eftersmak. Fortfarande sträva tanniner som ger tänderna och tandköttet en rejäl omgång. Nästan lite bläckigt. Något tunt i mitten kanske, men bra struktur och bra frukt - inte illa alls. 

Klart gott, och vet inte om man får så mycket bättre Bordeaux för de pengarna?

BTW, tips på julklappar, om man nu inte måste ha dem av det kluckande slaget.

Kronstam strikes again

Jag råkade läsa Kronstams senaste i DN. Inte bra för blodtrycket. Det kan omöjligt bara vara jag som blir irriterad???

Att han skulle försvara SystemBolaget var väl inget oväntat - inte vill han väl bli portad från monopolet. Men storyn att det sista han gjorde innan han lämnade SB 1982 var att "plantera idén" till beställningssortimentet var ny. Detta beställningssortiment som nu är SBs enda räddning, och deras starkt lysande stjärna, där folket kan "rösta in" viner de gillar. Kombinerar det med de ständiga skriverierna om Claude Val och hur de kommit in i ordinarie sortimentet, och det blir konstig sörja av att skriva upp sig själv, och ett mediokert vin.

Jämförelsen mellan SB och att köpa på nätet för hemkörning är skrattretande. Han tar upp The Wine Company och Goodwine, och klagar på deras sortiment. Vakna! Det finns 100-tals olika vinhandlare i Europa, som slår SB på fingrarna i sina specialområde. Jag har köpt Rhône och Bordeaux från Millesimes. Jag har köpt Italienskt från BaroloBrunello, tyskt från Gute Weine, en hel del blandat från BBR (titta på deras hemsida och SB får en att tänka på sovjetiska brödköer). Glöm inte Carlo Merolli. Med mera, med mera. Varken till pris eller sortiment kan SB konkurrera. Alla levererar hem. Och Kronstam tar upp två exempel, med urvalet att de marknadsför sig i Sverige?

Jag förstår givetvis att det är bekvämt för en vinskribent att det är ett monopol. Du går på nyhetsprovningen och sedan är du klar. Om man skulle behöva tänka på alla andra viner som det går att få tag blir ju jobbet plötsligt lite mer krävande. Man kan inte skriva att festens givna radarpar är rött och vitt Claude Val - ett par gånger om året.

Sedan skriver mattesnillet att de åtta miljoner liter som såldes 1955 hade dubblats elva gånger till 1985. Två upphöjt till elva är 2048, vilket innebar att det såldes 16 miljarder liter vin 1985. Borde bli en 1800 liter per levande svensk - och då förstår jag inte hur SB lyckats begränsa drickande.

2007 Domaine Tempier Bandol

Bandol måste vara definitionen på tough love. Men jag gillar det.

Efter att ha rengjort gymnasiebassänger med gårdagens vin är önskan att få dricka något gott på topp idag. Och av outgrundlig anledning fastnar jag för en 2007 Domaine Tempier Bandol. Det var länge sedan jag drack lite hederlig Mourvedre.

Efter att med en suck av lättnad konstaterat att vinet är friskt och utan skada på doften känner jag inte så mycket mer. Stängt i butiken. Med lite luft och tid så gläntar vinet i alla fall på dörren.

Dörren är dock till en jordkällare. Mörk svart frukt med moreller, körsbär och björnbär. Fuktig tobak, läder och en hel stenhög med mossa och multnande barr. Dov, mörk spännande doft. Gott!

Att det är som att tugga grus kanske inte låter så gott - men det är det. Munkänslan är hårt hållen med tuggbara, sandiga tanniner som har vinet i ett skruvstäd. Tydlig definierad frukt med precision och balans. Torrt och stramt, med läskande syror och en eftersmak som är förvånande salt och mineralisk.

Det är inte världen mest komplexa, långa eller koncentrerade vin. Inte heller det mest lättdruckna. Men charmigt och gott, och något att återkomma till om en 3-4 år.

En bra revansch på gårdagens missöde.

2002 Philip Togni Tanbark Hill Cabernet

En slitig vecka behöver ett kort avbrott. En belöning i allt jobb. Jag har spanat in min 2002 Togni Tanbark Hill ett tag.

Togni själv var inte nöjd med vinet 2002, så han klassade ned hela skörden till sitt andravin - Tanbark Hill. Man tänker givetvis Il Favot, Produttori 2006 mm och hoppas på underverk. När man dessutom läst the Cali reports #2 är förväntningarna på topp.  Det här ska bli en lisa för själen och ge nya krafter till ett slitet sinne.

En stickig ton av lösningsmedel och svettiga strumpor. På toppen av det så lägger vi lite gamla våta kartonger. Om man anstränger sig och försöker hitta något positivt så finns det kanske lite frukt kvar. Men inte nog för att dölja den fräna bismaken i munnen.

Galet korkat! Odrickbart. Bortom all räddning. Otjänligt att ens laga mat med.

Det bidde ingen Il Favot, det bidde en Château Changuy Afip.

Jag tröstar mig med att spela COD Black Ops istället.

Mellanlandning

Vinosapien med bättre hälft är på mellanlandning i Singapore på väg till (ännu) sydligare breddgrader. Innan jag skakat jetlagen ur kroppen så sätter vi fart för en "best of Singapore".

Det börjar ganska illa eftersom jag sover som en stock, och i ett ögonblick av genialisk inspiration har satt telefonen på ljudlöst. Jag inser med elva missade samtal att jag har ett par lika trötta gäster som försöker komma in för den utlovade sängplatsen. Det lilla missödet löser sig dock efter ett tag, och taxin vänder tillbaka från nödlösningen som stavas hotell. Skönt när man kan inleda sina försök till gästfrihet på en bra not....

Vi tar igen den dåliga starten några timmar senare med en Champagnebrunch - denna gången på Hyatts Mezza 9. De har den något udda policyn att förbjuda foton, men för de som läst här tidigare kan ju konceptet brunch. Denna är lika bra som övriga som besökts, och tre personers samlade insatser lyckades nog prova cirka hälften av utbudet.

En klart positiv överraskning är champagnen: Perrier Jouët Grand Brut är en klass bättre än Moët som serveras på många andra ställen. Glasen i sig är så härligt kitchiga (art deco?) att man gillar innehållet bara därför. Vi gör en helhjärtad insats att hålla kyparna upptagna med sin free flow. Vi uppgraderar dock inte till Belle Epoque. Fegt kanske?

När Stauns bästa vinprovare är på besök så gräver man ju gärna lite i den alltför grunda Singaporeanska vinkällaren, när vi väl kämpat oss hem efter champagneorgien. Första vinet doftar mörk frukt, en rejäl dos kaffe, läder och kryddor. Jag vet ju vad det är i glaset och tycker jag hittar en aning lösningmedel och lim, men det är diskret. Det är dock vidöppet ur startgrindarna, men stänger kanske ner lite efter hand.

I munnen är det medelfylligt, bjuder på generös frukt med bra tryck och längd. En tanninstruktur som känns igenom den tunga frukten och ger behövlig stadga. Jag förstår att VS är i Maremma och gissar på Cabernetblandingar, trots att det är en Nebbiolo.

Mario Marengo Barolo Brunate Vecchia Vigne 2005 är en ganska massiv, tungfotad skapelse som måste ha fått en hel del fat i uppfostran (hittar ingen info). Nebbiolokaraktären är inte helt uppenbar. Det är gott med kraft och struktur, men behöver nog ett par år till för att lugna ned sig och integrera delarna, men det finns klart potential. Jag uppskattade 04an betydligt mer. Nästa flaska får vänta minst tre, fyra år.

Pinot från Nya Zeeland eller Australien kommer svaret direkt efter första sniffen. Rätt! Jag måste ju bjuda på nya favoriten Yarra Yering, nu en Pinot Noir 2007. Detta vinet är också öppet och med i matchen direkt. Generös pinotnäsa med ljus frukt och örter och kryddor. Smeksamt i munnen med snälla tanniner, uppfriskande syror och lättillgänglig frukt. Bra längd, och en komplexitet som som väcker intresset. Nej, inte Bourgogne, men gott!

Nu ska ju erkännas att måndagen var en jobbig sådan - säkerligen bara beroende på att jetlaggen överlevde alla försök att lindra den. Stort tack för påhälsningen, P och A, och för måndagens middag. För övriga spekulanter på att hälsa på kan jag lova att inte sätta telefonen på mute.

2006 Livio Pavese Barbaresco

En vecka med toppar och dalar avslutas när Luftwaffe till slut sätter ned hjulen på Changi. Ett glas vin behövs för att bekämpa trötthet och jetlag.

Sällan kan allt vara på topp. Förra helgens strålande väder i Stockholm med några kära återseenden och två vin-sessioner är minnesvärda. Bara för att avlösas med en utbildning som lämnar lite fadd eftersmak i munnen. Jag är helt med på att dra ihop alla höga chefer för att diskutera strategi och hur vi ska förändra bolaget och jobba bättre ihop osv. Och föreläsarna är både roliga och svindyra. So far so good.

Jag vill dock inte åka över hela världen för att lyssna på någon som mest påminner om en stand-up komiker. Det är klart underhållande, och alla skrattar vi. Men att få det att framstå som projektplanering 101 är något han själv kommit på, och att det är det bästa sedan bottilagrad Nebbiolo är lite magstarkt. Varför göra om allt i metaforer, där humorn i omskrivningen är viktigare än att det förmedlar något? Jag funderar fortfarande på vad han ville säga med liknelsen med en Sci Fi-film? Jag kommer inte ens ihåg sammanhanget. Sedan när fick innehållet stryka på foten för ytan? Ok, sedan länge, men även i svindyra utbildningar?

Det är förvisso ett lyxproblem, men jag tar det som en bra anledning att trösta mig och samtidigt bekämpa tidsskillnaden. En flaska som vänliga besökare smugglat hit: 2006 Livio Pavese Barbaresco har kommit in i SBs sortiment och ska finnas där ett helt år. Jag hade inte sett Patriks sågning innan jag öppnade kvällens jetlagsmoderator utan ger mig in i kampen med öppna ögon. Tänk er som ni träffar ett barn till en släkting, som ni inte sett på länge, och de kommer fram och säger "Look at my beautiful baby".... Eller så lämnar jag alltför krystade liknelser därhän.

Doften är inte så dum. Lite plommon och körsbär i lite plump och klumpig stil, med övertoner av lösningsmedel, lim och kaffesump med läder. Inte så elegant och eteriskt kanske, men ganska gott.

I munnen håller det däremot inte riktigt ihop. Frukten och de tanniner och syror som finns går inte i takt. Frukten trappar av rätt fort, och lämnar ett småsurt och stramt avslut. Under tiden körsbärsfrukten är med så är den dessutom lite lös i kanten utan direkt precision. Nja, det här var ingen direkt vinnare. Det är inget fel på det, men opersonligt och utan något direkt lyft.

Jag upplever det nog lite mer öppet och med med dragningar åt mörk frukt än de ljusa jordgubbspustar Patrik beskriver, men vi kommer till ungefär samma slutsats: Det finns intressantare nebba i denna prisklassen att finna. Men nu har monopolet bestämt att detta är det bästa Sverige kan få. Basta!

Det bästa av Stockholm

En snabb visit i Stockholm, som visar upp sin bästa sida. Kall, klar hög luft är inte precis vad jag är van vid - och det är skönt som omväxling mot 30+ och 100 procent luftfuktighet. Det är faktiskt riktigt skönt. Sedan blir det ett välkommet återseende med en middag hos M&L, samt Sveriges mest fotbollstokiga 4-åring med lillebror.

Jag inser att jag inte är på topp med jetlag och fokus på annat, så några avancerade gissningar klarar jag inte av. Speciellt inte när första vinet har mig över större delen av Europa i mitt irrande efter ursprung.

En Grekisk viognier var inte riktigt på min radar. 2009 Domaine Gerovassiliou Viognier var dock en klart trevlig upplevelse, men både gul tropisk frukt och en hel bukett av vita blommor och en frisk munkänsla med en kryddigt god svans. Passar bra till en underbar lax, men soyan och wasabin till spelar ett litet spratt och matchar inte helt.

Till en av Sveriges godaste (och största) toast med trattisar (det står sällan på menyn i Singapore. Tack!) serveras ett höstvin. God pinotnäsa med röda bär, undervegetation barr och en mörka kryddor. Det finns även en lätt parfymerad ton som ett tag lurar mig till Nebbiolo. När det slanka, lättfotade vinet dessutom har rejäla sträva sandiga tanniner så tvekar jag lite. Men nog är det en Pinot, och denna typen kan bara vara från Bourgogne. Längre än så kommer jag inte i mina gissningar.

2005 Nicolas Potel Volnay Vielles Vignes. Bourgogne är vad svamp och höst kräver, men frukten och syrorna klarar inte riktigt att stå upp till den krämiga toasten. Jag är lite undrande över hur den kommer att vara när tanninerna slipats ned med några år till - om frukten riktigt kommer hålla ut? Efter några timmar i glaset tappar frukten kraft och precision, och vinet blir till och med lite snipigt,


Sedan kommer kvällens kameleont. Först helt övertygad om korkskada, som övergår i en ton med lite stickiga, parfymerade volatila drag tillsammans med jordkällare. Om man tar sig steget under den lite stickande känslan ligger dock en ljus skir klar ton av nymogen jordgubbe. Inte en övermogen in-your-face-jordgubbe, utan en svalodlad, försiktig jordgubbe i balettskor och tyllkjol. Typ. Den luktar underbart. I munnen finns samma jordgubbe med fronten av en ganska generös fruktkärna ackompanjerat av bra syror och tanniner. Gott till en lika god ragu, som är gjord efter konstens alla regler med kycklinglever och lång tillagningstid.


Men jag blir inte klok på vinet, det påminner en hel del om två tidigare försök av Monprivato 2004, och jag drar till med en traditionalist Barolo - men undrar om flaskan är helt kosher.

Jag var närmare än jag trodde. Den påminde ännu mer om tidigare försök med avtäckt etikett. Samma stil och upplevelse, men med lite generösare frukt. Om dessa ska bli underverk som det pratas om, hur länge ska man då vänta??? Eller har jag smakat tre raka flaskor Monprivato som inte är helt friska?

Sedan har jag med ett misslyckat försök att lura värdparet till Bordeaux. Min 2004 Yarra Yering Dry Red #1 uppträder inte alls som den ganska strama BDX-liknande företeelse jag hoppats på. Istället blir en en lite sötaktig frukt och en klar ton av grönt nyskördat hö. M pratar om tomatpure, men det hittar inte jag. Sötaktig övermogen frukt är inte värdarnas preferens, inte heller jag, med min tillvänjning av Aussies, kan säga att jag tycker det är speciellt bra. Är det årgången, flaskvariation, eller en effekt av en söndrig vinkyl?

Det var i alla fall bättre än den lilla påtitten av Corale 2006 jag också fick. Den påminde ganska mycket om den Pelissero Langhe Long Now jag precis provade. Fruktigt och lättillgängligt, men utan charm tycker jag. Jag hittar varken druva, ursprung eller någon speciell stil i det. Det finns så mycket intressantare vin att dricka. Och nu görs den ju inte ens längre.

Tack för ett kärt återseende och en mycket god och trevlig kväll. Nu ska jag bara lära mig att titta åt rätt håll när jag går över gatan, så jag tar mig helskinnad till ikväll för fler återseenden.

2004 Pelissero Langhe Long Now

I am 85 points on this.

En svårbestämd blandning av Barbera och Nebbiolo där frukten är lite odefinierad och syltig, komplexiteten består mest av rostade fat, och längden är högst måttlig. Att sätta denna till ursprung och druva blint är svårt, att njuta av den likaledes.

PS. Kolla in James Sucklings video. Nu har Kronstam blivit intressant i jämförelse.

Out of the box

Målsättningen med dagens övning var att få mannen från boxen att bli för stor för boxen på hemresan. Lösningen är såklart att ta med Fasching på champagnebrunch.

Fasching njuter av Singapore

Ni har ju läst tidigare om hur det går till på dessa, så jag delar helt enkelt med mig av några bilder.

Bitesize lax med rom

Hälsotallrik. Ni ser väl grönsakerna.

Kolesteroltävling mellan mos och risotto

Är de små kan man ta många

En, av många, efterrättstallrikar.

Ostbricka som slår de flesta ostdiskar

Ska man klaga på något är det valet av skumpa, men det kan man stå ut med....

Fasching gästbloggar blint

Fasching är på välkommet besök i Singapore. Han skryter ofta om att han har två och ett halvt munskänksbetyg (missade praktiken), och är dessutom vältalig. Därför serveras två helblinda viner, plus ett, och tangentbordet lämnas över.

Ok, först vill jag meddela vilken djävulskt uttänkt plan det här är. Risken att få brallorna neddragna inför en hel vinvärld och själv tvingas beskriva det liksom. Secondly vill jag innan provningen spela ut vartenda bortförklaringskort som finns. Jetlag, ringrost, begynnande förkylning, bortaplan, tropiskt klimat, otrevligt sällskap, you name it.

Men ändå.

Vin 1: Tät mörkblå färg vilket ju tyder på ett ungt vin, max 5 år gammalt. Doften är syrlig med tydliga toner av russin och annan torkad frukt. Dragonfruit kanske, vi är ju i Asien trots allt. Tyvärr doftar det mer och mer blöt källare vilket antyder att vinet kan vara korkskadat. Tvingas jag gissa hamnar jag i Toscana, men eftersom jag slipper så undviker jag nesan att sätta en Bordeaux i Italien. En korkskadad Ch Cantemerle visar det sig vara, men skadade viner gills inte. Så fram med en ny flaska! Mer om detta under rubriken Vin 3.

Facit: Château Cantemerle 2006 Mer och mer unken doft mer tiden. Missen ursäktad. /Ulrik

Vin 2: Mmmmm! Pinot Noir! Röda bär och en trevlig animalisk ton i doften, med kryddiga inslag. Måste vara Pinot. Enda bryderiet när man hittar Pinot direkt i doften är att reda ut om det är en Bourgogne eller från Nya Världen (som det hette för 15 år sedan, nu är den kanske inte så ny längre). Efter mycket om och men landar jag i USA och Kalifornien. Den runda sötaktiga smaken får avgöra saken. Årgångstombolan drar nummer 2002.

Facit: 2004 Freeman Vineyards Russian River Pinot Noir. Inte illa gissat. Och vinet är inte illa det heller. Växer dessutom med tid i glaset när frukten mörknar och kryddorna blir mer påtagliga, det har dock lite eldig alkoholsvans, men är riktigt gott,. /Ulrik

Vin 3: Bordeaux! Bara måste vara Bordeaux. Något syrlig doft med hö, ceder och lite tobak. Smaken är  överraskande "mogen" vilket gör mig lite förbryllad men leder mig åt högra stranden. En Pomerol kanske? Bra balans mellan syra, tanniner och alkohol. Tillsammans med den röda färgen med aningens gul kant är vinet hyfsat åldrat, kanske sent nittiotal. Men doften stämmer inte riktigt med smaken och jag kompromissar och väljer 2002, lite oklart varför. Men Bordeaux är det.

Facit: Bordeaux är det inte, men väl Yarra Valley. Inte bara jag som uppskattar 2001 Yarra Yering Dry Red #1. Också ett vin som vinner på mer tid i glaset. /Ulrik

Mr Fashing hade ju inte klarat trebetygaren på det här, men helt ute och cyklar är han inte. Blindprovning är bra för ödmjukheten.

2004 La Spinetta Langhe Nebbiolo

Utförsäljning av vin med upp till 65% rabatt gör att vinpriserna i Singapore kommer ner ungefär på europeisk nivå, och med något exempel till och med under.

Som ett exempel hittar jag Spinettas Langhe Nebbiolo 2004 för drygt 100 kronor. Det är första gången jag hittar ett vin till ett riktigt bra pris. Spinettas enklaste vin från de yngsta stockarna har jag haft en hel del glädje av i andra årgångar så jag slår till.

En lätt plufsig utflytande doft utan riktig definition. Mörka söta körsbär och skogsbär. En hel del fatkrydda och en en dos parfym. Tyvärr drar parfymen inte åt det lätta, nästan volatila, hållet till utan känns mer som farmors tunga blommiga parfym. Jag dricker det öppet vilket underlättar uppgiften att placera det som Nebbiolo, men det är Nebba med en överdos välrostade fat tycker jag nog. Söta kryddor, rostat kaffe och choklad.

2004 är första årgången av det här vinet. Det står att det fick 12 månader på helt ny fransk ek innan release. På följande årgångar nämner de inte att eken är helt ny, vilket väl borde betyda lite mildare fatbehandling. Bra beslut.

Munkänslan är inte heller övertygande. Frukten finns där, men den saknar lite struktur och en hel del längd. Körsbären är lite lösa i kanterna, samtidigt som de är på väg utför, och kaffe och choklad håller på att ta överhanden. Syran finns där dock fortfarande och räddar paketet från att bli en söt, lätt sliskig, överfatad historia.

Nja, det här övertygade inte. Jag har fått betydlig mer njutning av 2006 och 2007 tidigare, och resterande flaskor jag köpte får nog drickas lätt kylda till något grillat. Snart.

Misstag

Till helgen ska jag få besök av en god vän - Fasching. Det ska bli riktigt kul att ses då det ju varit ett tag sedan på inte minst på grund av geografiskt avstånd.

Fasching har likt jag ett stort intresse för mat och vin, så jag har redan bokat in en brunch på Fullerton - lysande mat och free flow av champagne. Höjdpunkter är t.ex. kocken vars enda uppgift är att steka gåslever, eller potatismoset där de är verkligen snålar på potatisen till förmån för smör och grädde - och tryffel. Det är lite ansträngande men med viss träning så klarar man av ett par timmar.

Nu börjar jag oroa mig om detta är så väl genomtänkt. Först ser jag Faschings favoritrecept, som tydligen är smör. Sedan ser jag bilden på honom. Som sagt var det ett tag sedan vi sågs.

Fasching (från hans blogg)

Jag börjar komma på andra tankar och har nu avbokat brunchen för följande schema:

Bootcamp

Singapore Tree Top Walk

Singapore Marathon (OK, det går inte inte förrän i december, men han kan ju få en månads träningsläger).

Marina Bay Sands

Det sista är förvisso ett casino med en sjukt cool pool. Det kan kännas lite udda i vårt fitnesschema, men lite kul måste vi ju ha i allt elände också. Annars kanske han stannar i Bankok och letar slösse.

Wine of the vintage

För ganska exakt ett år sedan utser WAs Galloni Roagna's Paje till bästa Barbaresco från 2003.

Det känns ganska sympatiskt när Wine of the Vintage går att få tag i för 400 kr, och inte 5, 10 eller 20 gånger det priset som ju blivit standard i mer prestigefyllda delar av vinvärlden. I samband med sin TN så nämner Galloni också att bästa tillfället att uttala sig om en Barbarescos kvalitet är vid ca 20 års ålder. Alfredo och Luca håller säker med - de har ännu inte uttalat sig på hemsidan om vilka årgångar som är bra efter 1990, man ska ju ändå inte dricka någon senare årgång.

Nu får det ju vara hur det vill med tålamodet - nu blir en första flaska offer för korkskruven. 2003 ska ju vara tillgängliga relativt tidigt. En snabb påtitt på fredagen, sedan väntan i flaskan till lördagen.

2003 Roagna Barbaresco Pajé är helt underbart! Mörkviolett i färgen med en begynnande tegelkant. Härliga friska toner av rönnbär, lingon och slånbär. Övertoner av viol och rosor, lösningsmedel. Något av den mest tydliga tryffeldoft jag stött på, och del begynnande mognadstoner av torkat sadelläder.


De som läser vinbloggar i Sverige kan knappast ha undgått att läsa om Roagna och deras traditionella metoder. "At Roagna we don't change things". I 2003 väntade man ut skörden och skördade Pajé först 18e oktober. Dessutom blev det ingen Crichët Pajé det året, utan all frukt gick till Pajé. Nästan lite Aldo Conterno Il Favot.

I munnen är vinet elegant och välbalanserat. Frukten är ganska generös med en mörkare anstrykning än i nosen. I eftersmaken tar lakrits och tjära fruktens plats, och det klingar sakta av i en småstram stil. Tanninerna är tydligt närvarande, men är inte vassa i kanterna utan söta och fina. Förvånansvärt snälla till och med. Det gladaste beskedet kommer dock från syrorna som är på piggt och glatt humör.

Med lite god vilja kan man kanske säga att frukten känns lite mognare och sötare än vanligt, men spåren av en het årgång 2003 är annars väldigt diskreta. Vinet sitter ihop på imponerande bra sätt utan vassa kanter, med balans och bra syror. Supergott! Det har sagts förr, men traditionalisterna lyckades bra i 2003.

Vinet är njutbart och bra redan nu - om man bara ger det lite luft. Har du några flaskor skadar det inte att prova en. Men har du bara ett fåtal ska du nog vänta då det har mer att ge om några år.

Det verkar dessutom som jag precis avslöjat den senaste vändningen i Brunellogate. En tidig release av Australiensisk Brunello.

Blinddate & Blindpavor

Du känner inte mig men...

För några veckor sedan damp ett mejl med den inledningen in i inboxen. Jag kände mycket riktigt inte avsändaren men mejlet innehöll en inbjudan att delta när han träffade sin lika vintokiga kompis vid nästa besök i Singapore. En obskyr vinblogg kan leda till spännande nya bekantskaper - och vinupplevelser.

Vi ses på Otto med varsin medtagen blindpava. Otto är en riktigt bra italiensk restaurang - spännande  meny och en kock som är flitig med tryffelhyveln. Jag har aldrig varit här tidigare, men kommer att återkomma.

Det första vinet hälls innan förrätten. Först en lättfotad ljusröd lätt parfymerad frukt. När rosbladen och nyponen kommer så är jag ganska säker på en Nebbiolo, efter en kort utflykt till Bourgogne. I munnen är frukten fin och vital. Smeksamma tanniner, som har en hel del bett och strävhet. Lång eftersmak där lite tobak kommer fram. Jag tycker först att det känns som en ganska ung Barolo och gissar på 2001 eller sent 90-tal. Till mitt försvar ska sägas att vinet blommade ut först efter en timme i glaset. Då med mognadstoner som buljong, soja och teblad mer framträdande, samtidigt fyller frukten ut mer och blir mörkare.Vinet blir lysande gott och påminner en hel del om den Altare Barolo 1989 jag provat tidigare.

1990 Roberto Voerzio Barolo Brunate. Min första Voerzio och den är onekligen bra och sjunger riktigt bra nu. Tanninerna förvånade kraftiga efter 20 år. Bra start på kvällen.

Det andra vinet har en söt mörk plommonfrukt i förgrunden, med många olika lager av röd frukt bakom. En lätt parfymerad handtvålsparfym på toppen. I munnen smeksamma ganska nedslipade tanniner, och hög syra. En lång eftersmak som drar åt det söta hållet. En väl integrerad, försiktig, dos rostat kaffe skvallrar om viss ek. Merlot borde vara en ganska stor del i vinet är gissningen. Tvekar mellan Californien, eller en Super-Tuscan. De höga syrorna får mätaren att ticka över till Italien. Slutet av 90-talet är i alla fall gissningen. Men mycket Merlot var fel.

1998 Ornellaia är gjord på 60% Cab Sauv och 30% Merlot. I en bra fas nu, men kommer att hålla ett bra tag till. Jag har en del yngre Ornellaia liggande och där får de bli kvar ett tag.

Sedan kommer mitt vin, som är ett av de få jag är säker på inte har kokts efter att vinkylen gått sönder. 2004 Massolino Barolo Riserva Vigna Rionda är ungt, men har fått luft sedan morgonen, och är på riktigt bra humör. Söta skogsbär som drar åt ett lite mörkare håll än Voerzion. Rosbladen och tjäran finns där, och det är inte bara kocken som bjuder på tryffel. I munnen är vinet otroligt välbalanserad - unga sträva tanniner och höga syror och en frukt med både komplexitet och längd. En riktigt bra Barolo, som jag ska lägga undan i minst 4-5 år till. Dock en njutning redan nu. 2004 som årgång visar sin storhet igen.

Sista vinet blir jag inte riktigt klok på. Söt likörtonad frukt med cassis och svarta körsbär och lite lakrits. Fyllig i munnen med en svalare känsla än den söta likördoften antyder. Friska inslag med en ton av gröna örter och menthol. Frukten är så tät att man nästan får tugga sig igenom den. Det känns dock inte tungt utan lätt och välbalanserad, med en del tanniner och struktur bakom allt. Det här måste komma från något varmt ställe, och jag lutar åt Australien. Jag har uteslutit södra Rhône, trots försök att få mig dig. Men det känns inte som en Syrah från Barossa. Jag irrar runt utan att få någon ordning på det.

2001 Sine Qua Non Ventriloquist är gjord på 82% Grenache och 18% Syrah. Jag kände inte igen Grenache i den doften!!? Och inser att jag borde landat i Kalifornien, men diskussionerna runt bordet lurade mig. Tung och prestigefylld avslutning på den kvällen.

Tack för inbjudan och för att jag fick vara med och smaka de lysande vinerna.