2011-02-28

2004 Argiolas Turriga Isola dei Nuraghi IGT

Det blir ett återbesök till Sardinien ett år senare, till en kväll med snack och en privatimporterad 32-månaders parmesan från Winjas. Jag trodde inte jag hade fått med med mig det här vinet till Singapore - men fel hade jag.

Sedan sist har jag lärt mig att det är gjort på Cannonau (Grenache), Bovale Sardo, Carignan, och Malvasia Nera. Jag har också lärt mig att det får 18-24 månader på ny fransk ek.

Vinet är fortfarande tätt och mörkt utan antydan till att ge upp någon tegelfärg i kanten.

Doften är en imponerande tät och mörk matta av svarta körsbär och söta kryddor. Läder och våt piptobak finns med och bidrar till en söt doftupplevelse. I toppen tycker jag mig till och från hitta en (irriterande) slöja av dill! Som tur är försvinner den ofta och antar en mer parfymerad blommig doft. Men rädslan av att hitta kräftspad i doften gör att jag inte kan slappna av och njuta helt.

Vinet är fylligt, kraftfullt och har en rejäl stomme av sandiga tanniner i munnen. Frukten är intensiv, fullmogen och utan svackor tills den i eftersmaken börjar ge vika för lämna plats för mörk choklad (belgisk?) och rostat kaffe (Brazil yellow bourbon?). Munkänslan är fyllig, smeksamt sträv och komplex.

Vinet är fortfarande ungt och faten lite väl framträdande, men det finns power och struktur för ett långt liv. Det är absolut för tidigt att öppna flaska nummer två, men jag tänker ju ändå knappast skeppa tillbaka flaskan över halva världen.

Lysande gott till parmesanen är det i alla fall.

2011-02-26

2005 Domaine Long-Depaquit Chablis Grand Cru Les Blanchots

Chablis dricker jag sällan, och när andan faller på finns ett väldigt begränsat lager att ta av. Men nu finns en flaska med dryga fem års ålder att tillgå.


En blekt transparent gyllengul uppenbarelse. Fin lyster.

Domaine Long-Depaquit grundades 1791 och ligger mitt inne i Chablis. Det köptes 1971 (en numerisk slump?) av den stora negocianten i Beaune, Albert Bichot. Man behöll dock samma vinmakare i 30 år till, för att 2001 överlåta ansvaret till Jean-Didier Bash. Detta ledde till reducerat skördeuttag, handskörd, osv., för att öka kvaliteten. Vad har han åstadkommit i 2005?

Nosen bjuds på tropisk frukt med ananas i botten, toppad citrus och äpplen. Det finns även med en dos gräddkola och viss diskret pepprig krydda med i mixen. På toppen slingrar sig en svag doft av vita blommor.

Les Blanchots är den Grand Cru som ligger längst österut i Chablis. Den anses vara den enklaste och mest rustika av Grand Cru:erna. Den billigaste också.

För att den ska lossna i munnen behöver den först några timmar med luft, och komma upp några grader över de rekommenderade åtta. Väl där bjuder den på bättre tryck i frukten, där ananasen finns kvar i samma mängd som i doften. Citron och honungsmelon finns med i matchen den med och bjuder på lite djup och komplexitet. Höga citrusliknande syror bär upp paketet ut i en lång eftersmak där en del citronskalsbitterhet stramar åt. Trots de höga syrorna så är munkänslan ändå lite fet och smörig. 

Det är ett gott och bra vin, men inte riktigt vad jag hade önskat mig. Frukten hade inte riktigt den klass jag hade hoppats från en Grand Cru i en toppårgång som 2005. Dessutom hade jag nog blint gissat längre söder ut i Bourgogne då jag hittar en del gräddkola och smörighet i vinet.

2005 Maison Albert Bichot Chablis Grand Cru Les Blanchots Domaine Long-Depaquit.

2011-02-25

Villovägar i kylan

Ett kort besök i Stockholm, med det mest späckade schema jag någonsin haft. I lätt chock efter 45 graders temperaturskillnad mellan start och landning. En kort träff för att prova några viner med goda vänner hanns dock med. Och den visade på hur otroligt dålig jag är på att prova blint.


För de som är intresserade av mer detaljerade noter kan jag rekommendera den suveräna värden Franko.

Det första vinet är så italienskt det bara kan, surkörsbär och örter. Men även lite köttiga toner och spår av fat (trots bottilagring...) och en syra som är galet hög. Jag kan bara hitta det till Chianti. När det visar sig att jag provat vinet innan, så kan jag inte för mitt liv känna igen det. Visst gillade jag det stort även då, men jag kunde inte känna igen 2004 Il Poggione. Om man inte ens kan pricka viner man druckit, vad sysslar man med då?

Det andra vinet är min 1999 Torbreck Run Rig. Det påminner en hel del i uppträdaden av den 1992 Hill of Grace jag drack nyligen, och till min glädje så är medprovarna ute och cyklar lite på Cali Cab och Spanien, innan de landar i Australien. Inte bara jag som turar världen när jag provar vin. Hursomhelst är det galet bra. Det kostar ju därefter, men den mogna silkeslena frukten är underbar.

Tredje vinet är 2003 Clos de Papes, och jag sätter det fort som grenachedominerad CndP. Men denna burgundiska uppenbarelse med lena tanniner, och utan ett spår av kokt frukt och russin kan inte vara från 2003. Det var det enda jag var säker på. Jo tjena, säger jag när jag ser flaskan. Clos des Papes har imponerat varje gång jag provat. Även denna kväll.

Sista vinet orkar jag knappt ens ta upp. En 2007 Montevertine, som jag provat tidigare. Jag kunde inte bestämma mig om det var Barolo eller Bourgogne. De fatliknande kryddorna fick mig till slut att sätta ned foten i Frankrike, och traska upp på läktaren. Ska det vara så svårt?

Det ska i varje fall vara så trevligt som det var. Så borde fler onsdagar vara. Tack M&K.

2011-02-17

3 x Tonåring

Inte så illa för en torsdag.

Först en lunch med den nyfunna vinvännen Chris, som givetvis tar med en bra flaska till lunchen. Selosse Initiale (Degorgerad April 09) är en riktig bra skumpa. Brödiga toner på en botten av tropisk frukt, med bra stuns och längd i en ganska speciell stil. Underbara syror och till och med en del tanniner småstrama tanniner. Passar bra till den kinesiska maten. Skulle nog passa bra till det mesta. Det gjorde i alla fall eftermiddagen till ett under av effektivitet.....


Sedan vidare till en middag på White Rabbit under kvällen. En restaurang jag spanat in länge, men aldrig besökt. Otroligt snygga lokaler i en gammal kyrka och egentligen värt ett besök bara på grund av det.


Maten är riktigt bra. Deras 48-hour baby ribs smälte i munnen och var helt perfekta. Till det drack vi en 2005 Tardieu-Laurent CdR Guy Louis. Mörk frukt med skogshallon och körsbär i sällskap med lakrits, kryddor och mineralisk, stenig eftersmak. Fortfarande ganska framträdande tanniner ger det en stram skrud, med en mer bråkig än len och elegant smak. Inte alls dumt, om än långt ifrån något stort vin.


Sedan avslutades det hela med en servitör med en sångröst som påminner om Carl Bildt. Men jag fick en liten efterrätt. Trodde jag tills jag fick notan i alla fall. Trevligt var det hursomhelst.

2011-02-13

Kort uppdatering

Det har druckits en del vin även under början av kaninens år. Tyvärr ligger arbetsbelastningen just nu någonstans mellan komisk och sjukskrivning, så några längre utläggningar hinns inte med. Jag bjuder dock på en microuppdatering.


2008 Domaine Tissot Arbois Les Graviers måste vara något av det mest flintiga, rökiga, kryddiga vitvin jag smakat. Under ligger en ganska trevlig matta av gul tropisk frukt. Kul bekantskap.


2006 Domaine Méo-Camuzet Vosne-Romanée 1er Cru Les Chaumes är en ännu roligare bekantskap. Mörk frukt med skog och mossa i mixen, och underbar balans i munnen.


2008 Pierre Damoy Gevrey-Chambertin Clos Tamisot är ett par snäpp enklare och har en del av de drag som kan göra Bourgogne till besvikelser. Ung primär frukt utan vare sig så mycket komplexitet eller kraft, samtidigt som syran tar över och gör det snipigt. Nja.

2005 Cave de Tain Crozes-Hermitage. Det här kooperativet lyckas inte övertyga - inte ens under ett år som 2005 blir vinet speciellt bra. Det finns en hel del typiska syrah-markörer, men det är lite tunt och obalanserat. Graillot är mil bättre 2005.


2006 Livio Pavese Barbaresco är en Barbaresco i SBs standardsortiment. Den tar en inte med storm men är trots allt ganska OK. Provats tidigare.

Sedan har jag lyckats med bedriften att säga fel på både min ålder och civilstatus när jag blev intervjuad av en Singpores största kinesspråkiga tidning. Journalisten var helt förvirrad och förstod ingenting, eller kanske mest orolig för hur det ska gå!?
- Ska du vara pappaledig sedan?
- Ja, det är tanken. Under cirka sex månader.
- Och din fru ska jobba då?
- Ja, det hoppas jag.
- Så du ska ta hand om barnet helt på egen hand?
- Ja så lär det ju onekligen bli.
Reporten med skepticism och oro i rösten - Men då ska du väl gå speciella kurser i att byta blöjor och mata innan?

För de intresserade finns artikeln här, och ni hittar säkert direkt faktafelen. Jag är varken gift eller 37 år.  乌立克 är tydligen Ulrik på mandarin.

2011-02-09

Lo Hei

Kinesisk/Singaporeanska traditioner är intressanta. Idag är det tydligen min, och alla andras, födelsedag.

Den sjunde dagen på det kinesiska nyåret är tydligen något som betraktas som allas "födelsedag" och det ska firas. Det firas med rätten Lo Hei, som är en blandning av råa grönsaker och fisk, också rå. Den här maten ska man kasta så högt man kan upp i luften, innan man äter den. Ju högre du kastar, ju bättre och rikare blir det kommande året. Joråsatte.

Lo Hei firas på Electrolux Singapore
Sedan har jag fått ett rött kuvert med 20 S$ av chefen. Jag hoppas att det också är en tradition. Alternativet att det är årets löneökning är inte så kul. Det är i och för sig positivt att den kom redan nu, men en liten besvikelse att den motsvarar 100kr på ett år.

2011-02-08

2004 Ricasoli Castello di Brolio

Dags att klättra ned från nådens kulle till mer jordnära nivåer.

Ricasolis "bästa" Chianti Classico i en stark årgång med några år på flaska borde kunna bjuda upp till dans!?


Fortfarande blåviolett med en aningens tegelkant - om man kisar lite och hoppas på mognad.

Doften är öppen och generös. Mörk, ganska murrig doft med läder, söt tobak, körsbär och lite parfymerade drag.

Munkänslan är  medelfyllig, smeksam med söt frukt och ganska snälla välskräddade tanniner. En klädsam strävhet i svansen ger ett skönt bett. Syran är hög och när frukten har antagit de klassiska italienska sur-körsbären är ursprunget ingen tvekan. Smaken har en skön mix mellan primära körsbär och tidiga mognadstoner från söt tobak och läder. Kaffe och mörk choklad tillkommer, och skvallrar om en del fat i uppfostran.

Gott i modern stil och skönt att dricka nu. Redan nu. Kanske något snabbmognat i Singaporeansk värme? En trevlig landning efter den stratosfäriska vandringen på kullen.

Druvblandningen är 80% Sangiovese och resten lika delar Merlot och Cabernet Sauvignon.

2011-02-03

Vin med vänner

Den tredje vinmiddagen på Otto bjuder på en fantastisk vinupplevelse.

Tidigare middagar finns beskrivna här och här. Upplägget är samma denna kväll, var och en tar med ett vin som bjuds blint.

Först en öppen 2005 Georges Laval Champagne Brut Nature Cumières. Jag har aldrig hört talas om denna odlaren. En ganska fet frukt av röda äpplen med tydliga inslag av bröd och jäst. Samtidigt är syrorna läskande höga, och moussen livlig. Gott och en bra inledning på kvällen.


Första blinda vinet är tätt, mörkt blåviolett. En första doft ger lite stall, ceder och läder. Under det kommer en röd frukt i en tung framrullande matta. I munnen är vinet smeksamt visköst, fylligt med en tät frukt av röda bär - drar den åt något håll är det åt mogna plommon. Välskräddade söta tanniner finns bakom frukten och ger ett litet strävt bett i eftersmaken. Välbalanserat med bra syror och utan svackor någonstans är detta välgjort i modern stil och med en hel del fat i hanteringen. Gissningarna går till slut till en BDX-blandning, med stor andel merlot, från Italien, efter att ett tag ha varit i Kalifornien Och ungt är det.

2006 Petrolo Galatrona IGT. 100% Merlot från Toskana lagrat på nya franska barriquer. Italienarna verkar ha en förkärlek för att göra prestigeviner på Merlot, och bra blir det. Just nu är faten lite väl tydliga, men det finns frukt i mängder som kommer integrera det med lite tid. Första gången jag provar det här vinet, vars existens jag inte ens hade koll på innan.


Wow! Simply Wow! Nästa vin är så galet bra att jag inte vet var jag ska börja. En underbar mogen doft av söt röd frukt med kryddor, tobak och läder. På toppen en lockande doft av vita blommor och parfym. Det är dock vid första klunken som jag tappar koncepten totalt. Det är som att dricka flytande silke  Mjuk, söt, perfekt mogen frukt klär in hela munnen i lager efter lager. Tanninerna är löjligt mjuka och smidiga, och bidrar med en smeksam stadga hela vägen ut i en lång, lång eftersmak. Mot slutet kommer en liten torr chokladbitterhet och adderar ytterligare komplexitet. Det här är något av det bästa vin jag druckit. Magiskt bra. Det påminner om en d'Ampuis med sin balans och elegans, samtidigt som byggstenarna är sötare och med fylligare frukt.

Gissningarna är över hela kartan. Varmare klimat, och cabernetdominerat? Kalifornien, mitten av 90-talet?

1992 Henschke Hill of Grace. 100 % Shiraz från Eden Valley. Mogen högklassig Aussie Shiraz har fått en ny dimension i min bok. Ett ordentligt steg ovanför 2003 Amon-ra som var förra referensen. Stort tack för att jag fick smaka.


Sista vinet är mitt, och tyvärr lite av en besvikelse. 2004 Domaine du Pégaü Cuvée Laurence har jag druckit förut. Söt mörk frukt, som har en dragning åt torkade russin och fikon. Läder finns med, men även en del undervegetation och kryddor. Det har dock mycket mer påtagliga sandiga tanniner än förra flaskan - vinet får en lite väl sträv och ogästvänligt karaktär där frukten inte är tillräckligt generös för att hålla emot. Undrar om detta var en dålig flaska, för vinet borde vara bättre än så här? Eller så satt jag fortfarande och drömde om Hill of Grace.

Tack för en trevlig kväll, och Gong xi fa cai, Chris och Christian.

Gong xi fa cai

Gong xi fa cai! - vilket är en nyårsönskning på mandarin som betyder ungefär önskar dig ett rikt kommande år. Vi har nu firat kinesiskt nyår och gått in i kaninens år.

På jobbet fick jag en 100 sidor lång presentation med vad detta året skulle innebära, och hur jag ska bete mig - jag som själv är råtta alltså. En kortare version kan ni läsa här. Det här ska man inte skratta åt. Här läser man det noggrannare än min mamma läser såkalendern.

Hur man firar kinesiskt nyår har jag inte så bra koll på, men vi testade med en grillning och skumpa. Hur fel kan det vara?


Nyåret skålades in i Barons de Rothschild champagne. De har satsat mer på varumärket än champagnen, i mitt tycke.


Dessa två favoriter och trotjänare fick utgöra grunden for grillvinerna. För er som inte provat Roagnas barbera - gör det!


Efter tolvslaget så skapades traditionen att dricka japansk whisky - det har jag nu gjort alla kinesiska nyår jag firat. På detta följde en lång och livlig diskussion om valutor, räntor, produktivitet och investeringar. För en normalbegåvad åhörare måste det påmint om en boxningsmatch mellan tre blinda. Vad slutsatsen blev kommer diskuteras under hela kaninens år.


Happy Lunar New Year!