2011-06-24

2008 Mount Edward Pinot Noir

Med tre minuters skillnad mellan längsta och kortaste dagen är midsommar ett ganska svårsålt begrepp i Singapore. Jag slappnar av med lite nyinköpt NZPN.

Mount Edward ligger i Gibbston, Central Otago, på sydön. För att inte tynga er med långa beskrivningar så lämnar jag över till deras egen introduktionsvideo. Den typiska dialekten får ni på köpet.




Ikväll provas deras 2008 Pinot Noir. Kort kallmaceration, jäsning med naturjäst i öppna fat, med daglig nedtryckning, i upp till 31-32 grader. Detta följs av lagring i franska fat, varav en fjärdedel byts ut varje år. Och sist, men inte minst, av alla tekniska detaljer: skruvkork.


En för Pinot ganska "mörk" doft med svarta körsbär, mossig jordkällare, tallbarr och lite funkigt stall i botten, toppat med grönt örtiga och mintiga inslag. En vidöppen och expressiv doft som står som en kvast ur glaset.

Vinet uppför sig något mer återhållet i munnen, men bjuder på en ren, fin körsbärs och röda vinbärsfrukt. Söt fullmogen frukt, men inte likörtungt och klumpigt. Tvärtom, lätt och smeksam textur med diskreta söta tanniner i fonden, som ger en välbehövlig stadga och struktur. Bra lingonliknande syror och en dos sten och mineral följer vinet ut i den fruktpackade svansen, där en viss hetta avslöjar sig (13.5%). Inte så den tar över, men irriterar lite i bakgrunden.

I det hela är vinet välbalanserat och snyggt, så länge det får håller en sval temperatur. När den kryper uppåt tappar frukten fokus hettan blir lite mer framträdande. Men det problemet är i alla fall lätt åtgärdat.

Det gör sig riktigt bra till en kycklingsallad (sill går väl att få tag på via IKEA, men nypotatis är nog förgäves), och gör inte bort sig lätt sval på balkongen i egen majestät. Man får ganska mycket Pinot från NZ för 250 kronor. Ska bli kul att prova deras Single Vineyards också.

Glad midsommar! Nu blir det mörkare igen.

2011-06-11

Celebration

Efter ett avklarat styrelsemöte med lyckat resultat förtjänar jag en belöning när jag åter landar i Singapore. Dessutom måste jag rensa halsen efter den direkt hälsovådliga luftkvaliteten i  Shanghai - varje gång jag varit där undrar jag hur man kan bo där utan att få astma.


Firar gör man enligt god tradition med Champagne, och Laurent Perrier har en lite speciell plats i mitt hjärta. Kanske inte för att deras viner är så outstanding, men för ett mycket lyckosamt besök för många år sedan. Efter att ha gått på tråkiga standardiserade besök på t.ex. Moët, lyckades vi få till ett besök på L-P samtidigt som den nordiska agenten. Det blev en lång och trevlig eftermiddag som avslutades med att vi satt på marknadschefens kontor och drack, inte provade, champagne i ett par timmar.

Grand Siècle är L-Ps prestigechampagne, gjord på 50/50 Pinot Noir och Chardonnay. Allt från tolv olika grand cru-klassade vingårdar. Denna flaska är degogerad under första kvartalet 2007.

Nosen är först helt stängd, men öppnar efter ett tag upp lite och ger rostat bröd, steniga mineraler och en diskret citrusfrukt. Speciellt expressiv blir det dock aldrig i doften. I munnen bjuder det på desto mer. En len, krämig frukt med annans, gula äpplen och citrus. Till det kommer bröd och jäst, samt ett helt stenröse i svansen. En len mousse och runda mjuka syror ger en ganska fyllig och smeksam munkänsla, som sakta klingar av.

Detta är en riktigt bra skumpa - men så kostar det ju därefter. Den är fyllig, men ändå lättfotad, och jag tror den skulle göra sig alldeles utmärkt till mat som t.ex. grillad fisk. Nu dracks den till jobb-skvaller och debrief. Det var inte dumt det heller.


Som referens drar vi sedan korken ur en Veuve Clicquot, och då blir klasskillnaden uppenbar. Den är i jämförelse tunn och obalanserad med vassa syror. Den flaskan gick inte åt, det gjorde Grand Siècle.

Som avslutning bjuder jag på en miljöbild från hotellet. Det är inte kameran som gör det suddigt - man ser inte ens en kilometer. 

2011-06-04

2005 Produttori Montefico

Världens bästa kooperativ får stå för underhållningen när jag till slut hittar lite ledig tid, och energi, att prova vin.

Produttori del Barbaresco behöver knappast någon närmare presentation. Vimmakaren Aldo Vacca gör traditionellt stylad barbaresco till överkomliga priser. Det är ganska stora mängder som produceras, deras Normale görs i ca 200 000 flaskor per år, och riservorna runt 10 000.

Montefico är en av Produttoris nio riservor, från en vingård som bland annat delas med Roagna. Produttori valde att göra riservor 2005, men något förvånande inte i den allmänt ansett starkare årgången 2006. Det har gjort Normale från 2006 en än mer eftertraktad QPR då den innehåller 40% riservamaterial i de senare buteljeringarna. 2007s Riservor börjar nu dyka upp i Europa.


2005 Montefico öppnar starkt med en mörk gnistrande frukt i form av blåbär och hallon, med ljusare övertoner av syrliga lingon och rönnbär. De syrliga slöjorna av lingon vävs samman med blommande violer och fuktiga stenar. Under lurar en mörkare skogsmatta med tjära, mossa, tallbarr och jordiga inslag tillsammans med söta julkryddor. En komplex och mycket tilltalande sniff! Kryddorna lurar en att tro på en del rostad ek?

I munnen gör vinet en virvlande dansant entré med en direkt attack av intensiva, men lättfotade, skogsbär och nypon. Den täta fruktkärnan är ren och klar, och får sällskap av kryddor, örter och tallbarr, samt en släng jord. Välkomponerat rakt igenom, utan svackor, ända ut i den långa eftersmaken. Syrorna är bitande och backas dessutom upp av små ettriga tanniner. Good Grip skulle Clive Coates kanske beskriva det som.

Denna Riserva har en underbar förmåga att bjuda på intensiv, relativt söt, frukt samtidigt som den är graciös och lättfotad. Dessutom med bra bett i. Det ger nästan en burgundisk känsla med sin lätthet och kraft. Bourgogne with Balls, som någon annan uttryckt det. Till en bråkdel av priset. Drickbar med behållning nu, för dem med viss tannintålighet.