Efter att ha rengjort gymnasiebassänger med gårdagens vin är önskan att få dricka något gott på topp idag. Och av outgrundlig anledning fastnar jag för en 2007 Domaine Tempier Bandol. Det var länge sedan jag drack lite hederlig Mourvedre.
Efter att med en suck av lättnad konstaterat att vinet är friskt och utan skada på doften känner jag inte så mycket mer. Stängt i butiken. Med lite luft och tid så gläntar vinet i alla fall på dörren.
Dörren är dock till en jordkällare. Mörk svart frukt med moreller, körsbär och björnbär. Fuktig tobak, läder och en hel stenhög med mossa och multnande barr. Dov, mörk spännande doft. Gott!
Att det är som att tugga grus kanske inte låter så gott - men det är det. Munkänslan är hårt hållen med tuggbara, sandiga tanniner som har vinet i ett skruvstäd. Tydlig definierad frukt med precision och balans. Torrt och stramt, med läskande syror och en eftersmak som är förvånande salt och mineralisk.
Det är inte världen mest komplexa, långa eller koncentrerade vin. Inte heller det mest lättdruckna. Men charmigt och gott, och något att återkomma till om en 3-4 år.
En bra revansch på gårdagens missöde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar