2009-11-29

Tre timmar till avspark


Men jag vill samtidigt påpeka att man inte ska lita på Euroteam, men den lokala maffian är mer att lita på.

2009-11-27

2005 Clos Abella Priorat - uppladdning i Barcelona

Som uppladdning för årest största händelse, el Classico, sitter vi på ett hotellrum i Barcelona. Vin från närmsta vinshop, tillsammans med Manchego och lånade glas är kvällens förvärmning.

Jag har ingen koll på Spanska viner, men man får ju försöka ta seden dit man kommer. 2005 Marco Abella Priorat Clos Abella för dryga 30 EUR känns som ett bra sätt att vara katalansk första kvällen. Jag har ingen aning om producent eller något, men vinet är gjort på 40% Garnatxa (vilket väl är Grenache), 40% Carinyena (Carignan) och resten Cabernet Sauvignon och Syrah.



I hotellets martiniliknande glas så lyckas jag till slut krama ut en doft av mörk sötaktig frukt - körsbär och cassis, men även lite hallon. En viss blyertspenna har hittat ned den med.

I munnen kommer sötfrukten tillbaka i en härligt kraftig och läskande smak, samtidigt som det finns en skön struktur med sandiga tanniner. En lång eftersmak där tanninerna stramar upp ganska bra, med en liten bitterhet. Det här är gott, även om jag inte varken kan eller vill analysera det i detalj. Tillfället och förväntningarna gör sitt till.

Det här ska bli en bra match! Om bara Zlatan spelar. Och Messi och Ronaldo. Och vi får våra utlovade biljetter. Men det kommer bli bra. Och Priorat är inte så dumt i väntan. Man slipper dillchips och vanilj i alla fall.

2009-11-22

Chateau Musar 1999

Hemma efter två svettiga, i dubbel bemärkelse, veckor i Asien bjuder vi in J, S och H på middag. Libanesisk buffé som till och med skulle stå upp mot Tabboulis erbjudande står på menyn.



Men först lite champagne. 1996 Duval-Leroy kom i ett släpp för någon månad sedan, och jag har sett fram emot att prova den sedan dess. Mörkt halmgul, nästan äppeljuice, i färgen. Näsan bjuds på en härlig doft med bröd och gula äpplen. Och inte blir man besviken när man smakar heller. Mogna gula äpplen, men nästan lite oljig känsla, citrus och inslag av bröd. Med en härlig läskande syra och en lätt kittlande mousse är det riktigt gott. Jag önskar jag hade fler än den enda flaska jag har kvar. Det här är skitgott, helt enkelt.

Libanesiskt vin står inte ofta på menyn hemma, men när det nu av någon anledning ligger två flaskor och skräpar och man ska äta meze så kan väl tillfället inte bli bättre. 1999 Chateau Musar är gjord på Cabernet Sauvignon, Cinsault och Carignan, får 12-15 månader på fat, innan det tappas på flaska och lagras ytterligare fyra år. Nu tror jag det är 2002 man kan köpa på SB.



Efter att ha fått en timme i karaffen innan det serveras, doftar vinet rejält med stall och läder. Kamelstall, I guess. Mörk söt cassisfrukt stöttar upp, och det kommer till lite torkade fikon och russin. Det doftar härligt!

I munnen är det framförallt en ganska snäll smak av sötcassis och hallon som fyller ut munnen i en kraftig smak. En del läder och lite söta julkryddor finns med, men spelar andrafiolen. Tanninerna är väldigt snälla, även om de finns där, medan syran är bra och gör att vinet inte känns tungt och platt. Det här är absolut ett gott, om än inte ett fantastiskt, vin. Det passar bra till maten som nog behöver ett ganska sött och kryddigt vin, vad annars matchar man in när man t.ex. använder kanel i maten? Kul som omväxling, och uppskattat av gästerna.

Sedan öppnar vi på pin kiv en 2007 Alain Chabanon Campredon som var precis lika god som sist.

En trevlig kväll, och det är skönt att vara hemma i höstrusket, trots allt.

2009-11-15

Sandrone i Singapore

För fyra, fem år sedan var Laura och Martin på semester i norra England, och bodde på ett vackert hotell vid en sjö. På restaurangen bestämde de sig för att dricka ett riktigt bra vin i den vackra omgivningen. Utan speciellt stor koll visste de att barolo var gott, och i vinlistan hade de en. Sandrones Cannubi Boschis.

Sandrone tog dem med storm. De kunde inte sluta sniffa och smaka på vinet. En helt ny upplevelse av vin, som blev bättre och bättre för varje sipp. De försökte köpa med restaurangens lager, men blev nekade. Vinet och platsen har blivit ett speciellt minne för dem, och gett dem ett speciellt förhållande till Sandrone, och till Cannubi Boschis. Detta fördjupades ytterligare vid ett långt besök hos Luciano och Barbara i Barolo något år senare.

Laura och Martin bjöd in mig att dela en flaska med dem innan vi ska ut på middag i Singapore. Man kan inte vara annat än tacksam. Samtidigt reflektera jag över hur mycket vin, trots alla försök till subjektiva bedömningar, är beroende av den personliga historien bakom dem.

1996 Sandrone Cannubi Boschis är ett undebart vin! Första sniffen ger en doft av mörk söt frukt, skogsbär, hallon, blåbär och björnbär. Den andra bjuder på tobak och snus. Tredje adderar balsamico och parfymerade rosblad. Det är en doft som bara växer och växer och bjuder på mer och mer komplexitet. Underbart med en härlig kombination av ung saftig frukt och begynnande mognad.

Vinet fyller munnen med en komplex smak av olika bär, med dragning åt det mörkare hållet. Tobak, läder och menthol, samt begynnande soya-toner fyller på. En härlig kraft och koncentration, utan att kännas det minsta tungt. Slankt och balanserat trots sin kraft. Tanninerna är sammetslena och klär in hela gommen, och ger vinet en härlig struktur ändå ut i den långa, långa eftersmaken. Det är helt enkelt galet gott. Redan nu. Och kommer säkert att hålla och t.o.m. bli bättre under lång tid framöver.

Ett underbart vin där Gallonis 96p absolut inte är i överkant. Snarare tvärtom. Tack för att jag fick smaka!


Väl på restaurangen så försöker jag kontra och beställer in en 2004 Conterno Fantino Vigna del Gris, och berättar min story om mitt besök i somras. Nu märks en tydlig skillnad på vad åtta år gör med ett vin. Vigna del Gris bjuder på en mörk, ganska knuten doft (pop 'n pour på restaurang). Björnbär, viol och en del hallon. En viss antydan till rosor och marsipan, men det vill inte släppa loss riktigt under den timmen vi har det i glaset.

Det är tur att det finns rejält med frukt i det här vinet, som klarar av att hålla emot de ganska kraftiga tanninerna som stramar åt rejält i munnen. Men frukt finns det ordentligt av. De mörka bären är dominerande, och jag har lite svårt att hitta så mycket mer. Jag skyller på restauranmiljön. Trots sin kraft känns det inte klumpigt eller tungt, utan ganska balanserad med bra syror. Det främsta intrycket är att vinet behöver tid. Det är väldigt gott att dricka nu, men det har absolut stor potential. Just denna kvällen var det en yngre lillebror till Sandrone.


PS. Jag inser att mina Sing-barolos står sig slätt mot den kanonad av lysande åldringar som snart kommer drabba bloggosfären. Men jag är inte alls avundsjuk här på min kant. Idag var det bara 25 grader, och regnade lite lätt en stund här i Singapore. I morgon har jag bokat brunch på hotellet där Obama bor. Jag lovar att hälsa.

2009-11-13

Bistro du vin - Singapore

Jag börjar småle när jag känner den underbara doften. Krossade hallon och söta jordgubbar kombinerat med saltlakrits, krossad sten och peppar. Underbar och kraftfull doft från glaset som är fyllt av 2005 Domaine du Vieux Télégraphe. Det är det mest intressanta resaurangen har att erbjuda på halvflaska.

På resa i Asien, och med en trist kväll på hotellet som alternativ, beger jag mig till en närliggande "fransk" bistro. Så fransk den nu kan bli i Singapore. En OK utbud av viner har de i alla fall.



Medn jag väntar på att maten ska komma in sitter jag länge och sniffar på vinet. Visst är det ungt och primört, men den underbar fräscha frukten gör att man kan sniffa länge. När jag väl smakar på det bjuder det också upp till dans. Härlig sötmogen frukt och lakrits som stramas upp av sammetslena tanniner. Den söta frukten övergår till salmiak och ger en stramare munkänsla i en eftersmak som sitter i upp emot en minut.

Mycket gott och precis vad jag behöver efter att ha gått på en diet av Tiger Beer tidigare i veckan. Frågan är hur bra det matchar den överdos av Flumax jag just trycker i mig? Morgondagens problem.

2009-11-10

Giganternas Kamp

För ett halvår sedan var jag på systembolagets prestigeprovning Clash of the Titans, och tyckte det var så roligt så jag bokade in mig på näsa liknande provning. Nu tyckte uppenbarligen Systembolaget att små smakprov av många lysande viner inte var förenligt med den dryckeskultur de står för med sin BiB-försäljning, så det var en nedbantad version. Men det visade sig vara gott nog.


Totalt åtta viner, varav fyra italienare, tre fransoser och en australiensare i tre flighter får vi veta innan start. Låter bra, även om det är lite väl mycket fokus på nya världen för min smak.


Vin 1 (av 4 i första flighten)
Serveras i ett litet iso-glas, där det visar upp en mörkt vinröd färg men med en ganska ordentlig tegelkant. Först en doft av söta mörka bär med körsbär och skogsbär i täten. Även en del torkad frukt, (jul-) kryddor och lite läder kommer till. I munnen är vinet slankt och syrligt, med en del tanniner, om än ganska snälla. Med söta körsbär, torkad frukt och tobak blir det läskande gott, och smaken har kraft och ringlar kvar i en lång eftersmak. Svårt att gissa vad detta är, även om syrorna leder mig till Italien. Kan det vara en supertuscan från slutet av förra decenniet?

Facit: Isole e Olena Cepparello 2001. Oj, vilken skillnad med bara fem års mognad från den käftsmäll 2005 bjöd på för några månader sedan. Riktigt roligt att få prova hur det utvecklas med några år på flaska, och lite förvånad över den snabba utvecklingen.



Vin 2
En ganska tunn blåviolett färg låter en ana ett ungt vin, i det större provningsglasen vi använder i resterande viner. Så fort jag stoppar ned näsan skriver jag Bourgogne. Doften är också ung och knuten, men bjuder på en kryddig doft av ganska mörka bär och rostat kaffe. I munnen är vinet förvånande snällt och inte så strävt, men en typisk slank, syrlig burgundisk munkänsla. Mycket frukt och kryddor. Ett välbalanserat vin som har mycket kraft packad i sig, men det känns som det inte riktigt släpper loss allting just nu. Det märks att det är mycket hög klass på det här, men ge det tio år till. Detta måste vara en ung Bourgogne, säg en 2006?

Facit: Ruchottes-Chambertin 2005 från Nicolas Potel. Jag trodde nästan jag skulle få mer kraft av en 2005a, och därför gissade jag på 06, men det är nog en för svag årgång. Min erfarenhet av årgångar i Bourgogne är lite för liten för att kunna gaffla in noggrannare än så i vilket fall.



Vin 3
Mörkt rödbrunt med en klar tegelkant där näsan bjuds på söt mörk frukt. En kraftig doft av mörk choklad och kaffe, men även sött och kryddigt som av julmust. Lite mognadstoner i form av läder och multna löv kommer in de också. Det är ett slankt vin som bjuder på höga syror i kombination med en söt mörk frukt av körsbär (i likör). Tanninerna tar ett bra grepp om gommen och håller ihop det i en lång eftersmak. Riktigt gott. Syrorna säger Italien, och alla runt bordet säger Brunello. Jag vet inte.

Facit: Isole e Olena Cepparello 2001. You got me. Stor skillnad på glas och glas, och inte bara i doften utan även i munnen upplevs vinet annorlunda – och mycket, mycket bättre än glas 1.

Vin 4.
En blåröd färg som har viss begynnande tegeldragning i kanten. Näsan säger direkt Nebbiolo, när den bjuds på kraftig doft av parfymerade rosblad, mörka körsbär, nypon och viol. En viss fatkaraktär med lite läder smyger sig in också. Kraftiga tanniner biter fast i gommen, och den ganska koncentrerade frukten bärs upp av italienska syror. Riktigt gott och min favorit i flighten. Jag gissar barolo från 2004 från någon av modernisterna
.

Facit: Conterno Fantino Mosconi 2004. Jag har aldrig druckit Mosconi från Conterno Fantino tidigare, trots ett besök på plats. Riktigt bra och ganska tillgängligt redan nu, även om några år givetvis kommer lyfta det ytterligare.



Vin 1 flight 2
Jag skriver BDX direkt när jag luktat på vinet. Det är fylligt, mörk blårött utan någon tegelkant. Alla typiska bordeauxmarkörerna är där. Stall, ceder, cassis och läder och en del krydda i en kraftfull öppen doft. Smaken är kraftig, men känns ända något knuten och som om det finne något som ännu inte släpps loss. Ordentliga tanniner som nästan är något uttorkande och en härlig syra. Detta är ett mycket gott Bordeauxvin från den vänstra stranden, om man inte är bättre på kopior än jag trodde i Italien (Australien är omöjligt). Jag gissar att det är ungt och från 2005.

Facit: Château Lafite-Rotschild 1998. Det är inte kattpiss det, men jag är riktigt överraskad över åldern. Många år innan detta vinet toppar. Klar vinnare i flighten, och delad segrare med Mosconi för kvällen i min bok.



Vin 2
I brist på bättre beskrivning av färgen skriver jag ogenomträngligt. Mörkt, mörkt blåröd. En massiv söt doft av mörka röda och blåa bär, framförallt blåbär. En del hö och någon mint/eukalyptus ton finns i doften också. Smaken är som doften, och i blocket står det ”mycket av allt”. En ganska hög syra i vinet gör att jag tvekar på Australien som jag hade skrivit, men strök över. Jag vet inte vad det är och låter bli att gissa helt enkelt. Det är ett mycket bra vin, men behöver nog ändå en hel del tid för att få allting att falla på plats. Att det finns en hel del råmaterial är det minsta man kan säga.

Facit: Masseto 1998. Där tickade man av en i listan. Det känns ungt trots elva år på nacken. Jag önskar jag haft större möjlighet att prova detta enskilt och med mer fokus.




Vin 1 Flight 3
Ett tätt blårött vin som ger ett ganska slutet och ungt intryck i glaset. Mörka bär och en söt kryddigt ton som av blod och kött. En del kryddor på toppen, med vitpeppar i täten ger det en skön doft. I munnen innefattas den blåröda frukten av en rejäl korsett av tanniner. Frukten är koncentrerad och sitter i, i en lång och härlig eftersmak. Mycket gott. Doften säger Syrah, allt annat säger ungt. Det är inte Australien så det borde vara norra Rhône. Säger de kraftiga tanninerna 2005?

Facit: Delas Hermitage les Bessards 2005. Inte illa. Lås in i ett par år om du har några hemma.



Vin 2
Mörkt röd med blåa drag och en doft av söta blåbär och sylt. Söta kryddor som drar år nejlika och apelsin (?). Frukten är koncentrerad och av det mörka och söta slaget. Syrorna är relativt låga, och hela vinet påminner om den 2007 Amon-ra jag drack för en knapp vecka sedan. Så mycket att jag faktiskt är inne på att gissa på den. Den känns dock som den fått ihop faten och frukten mer. Det är dock gott vin, men det är inte riktigt min stil. En fruktbomb med lite för lite struktur för min smak. Det borde vara en Australiensare i vilket fall.

Facit: Torbreck the Factor 2003. Vad säger man. Lite för mycket fokus på nya världen i den här provningen.



En mycket intressant kväll, och som alla måndagar borde vara. Gruppens vinnare blev efter omröstning Bourgognen, vilket kan ha något med Josefs ganska illa dolda preferens för det vinet när han beskrev det. Min vinnare blev delad Mosconi och Lafite-Rothschild, där jag till slut sa Mosconi, mest eftersom jag varit där.

PS. Skrivet på en flight till Frankfurt, så jag ber om ursäkt för korrfel.

2009-11-07

Alain Graillot Crozes Hermitage 2007

Det här är vinet som får folk att gå man ur huse för att få tag i några av de 4400 flaskorna som släpps. Det är likadant varje år där alla, påhejade av en lyrisk kritikerskara, vill få några av de åtråvärda flaskorna. Röttorp utser 2004 till det 3:e bästa syrahvinet någonsin, gurun BGK hyllar det och påpekar att han nu dricker sina C-H från 90-talet. Även Artberg ger det VG, och BK Wine kallar det månadens fynd, GP är positiva. Därför slits 188-kronorsvinet från hyllorna varje år.


Jag hade inte tänkt köpa så många, men nu ligger de i lådor om tolv så det fick bli en sådan. Möjligheten att prova en flaska och sedan köpa mer om man gillar den finns ju tyvärr inte. Jag har för all del tyckt om tidigare årgångar, så låt oss se vad 2007 har att erbjuda.

En mörk doft av björnbär med en hel del rökig chark kombineras med vitpeppar. En syrahdoft ur skolboken som adderar mer och mer komplexitet när luften får göra sitt. Mer söta röda och blåa bär och mer kryddighet. Underbart att sitta och sniffa på.

I munnen ger vinet en ganska slank munkänsla med en hög läskande syra. Det är bra kraft i frukten, även om den inte är lika komplex som doften får en att hoppas på. De mörka bären understöds av lite rökt korv och vitpeppar. Kraften tappar dock en del mot mitten och ut mot eftersmaken. Efter ett tag framträder lite tanniner som stramar upp lite mot slutet, men de är ganska snälla. Snällare än jag kommer ihåg framförallt 2005, men kanske även 2006.

Vinet är gott, ingen tvekan om det. Om det är årets kalasfynd som gör det värt att stå och frysa och slåss med andra köande om är tveksamt. Det är förvisso ett bättre vin än Les Launes Crozes Hermitage, som finns i standardsortimentet en 50-lapp billigare, men det är inte milsvid skillnad. Och man slipper köa.

Det pratas om att vinet behöver mycket tid innan det visar sig från sin bästa sida. Kanske, det finns ju frukt och syra att hänga upp det på, men jag saknar lite strukturerande tanniner. Jag lär ju få anledning att återkomma.

EDIT. Dag två har vinet inte blivit bättre. Känns nästan lite tunnare, och med en grön ton i....

En milstolpe i svensk dryckeskultur


Ja, affärsidén är att bara sälja boxviner. För er som är sugna ligger det på Fleminggatan där Absinth låg tidigare. Deras vinlista finns här.

Man kan inte bara skylla på Systembolaget för vår fina dryckeskultur.

2009-11-06

Alkoholpolitik för finsmakare

Vår affärsidé
Systembolaget ska sälja alkoholdrycker med ansvar och överträffa kundens förväntningar genom att ständigt utveckla sortiment, kunnande och service.

Vår vision
Systembolaget skapar god dryckeskultur, där alla kan njuta av Systembolagets drycker utan att skada sig själva eller andra.

Efter att ha skummat igenom Systembolagets lanseringsplan 2010 (hade jag skrivit ett så flummigt dokument hade jag rättmätigt fått sparken), och flexat en förmiddag från jobbet för att stå och köa för att få några åtråvärda flaskor i nyhetssläppet, så har jag funderat på vedermödorna med att vara vinälskare i Sverige. Man skulle kunna lista Systembolagets tillkortakommanden tills tangentbordet behöver bytas ut (sa någon internetbeställning 2009?), men låt oss hålla oss kort och stanna vid utbudet:

Systemet med ett fast sortiment där viner måste finnas i stora mängder så det kan säljas i hela Sverige under ett år för att platsa, gynnar knappast några högkvalitativa viner. Samma sak med nyheterna som ska finnas under sex månader - stora volymer. Då återstår nyhetssläppen då det kommer ett fåtal flaskor av varje vin till vinkällarbutikerna, vilket leder till köer långt innan öppning, och att endast de som kan vara lediga från jobbet (och bor i storstad) kan köpa något. Metoden med maillistor och andra upplägg i övriga delar av världen kanske inte skapar lika mycket "rättvisa" men å andra sidan så slipper folk förnedras med att stå en timme i kö för att köpa en av 48 flaskor Amon-ra.



Effekten är att utbudet av "finare" viner i prisklassen ovan 200 kr är dålig. Effekten är också att det inte finns någon möjlighet att köpa lagrade viner. Dessutom finns det stora stora luckor i det som borde kunna attraktivt för många. Det som ofta nämns är Bordeaux runt 150-250 kr, viner runt 100-lappen som görs i små volymer, osv.

Men när jag tittar i Systembolagets försäljningsstatistik så förstår jag det. De säljer cirka 160 miljoner liter vin per år. Av dessa är ca 50% BiB(!!!). Vin på flaska som kostar över 150 kr (skalan slutar där) står för 700 tusen liter, dvs. ca 0.5% av volymen, givetvis betydligt högre i värde, men max några procentenheter. Det är ju inte förvånande att Systembolaget inte lägger något fokus på den lilla andelen av försäljningen av vin. Det är inte det som skapar "kundnöjdhet" i några större skaror människor.

Ärligt talat hade jag gjort likadant själv om jag drivit ett företag (som skulle tjäna pengar och var konkurrensutsatt). Detta kan man givetvis vara frustrerad över och tycka är uselt - är man ett monopol får man se till att serva hela marknaden och inte bara den dryckeskultur man befrämjar med sina BiB. Tack vare den ständiga propagandan som pumpas ut om hur vi svenskar inte kan ta ansvar för vårt eget drickande, och att vi har världens bästa sortiment (Nej, det har vi inte!!!!) så finns det övertygande politiskt stöd för dess fortlevnad. Dessutom finns det ganska stort folkligt stöd - vänner som jag ser som allmänt begåvade säger att de gillar SB då de har bra priser och så bra utbud.

Så man kan klaga sig trött på det. Men om man inte ska börja lägga 25 miljoner årligen på propaganda (det är vad SB lägger på annonsering) eller blir politiker för att driva igenom en förändring måste man fundera på alternativen. Vad kan man göra?

Det första är ju att gå in i beställningsortimentet. Där finns ett ganska stort urval av intressanta viner. Att det sedan ofta blir fel årgång eller att vinet är slut är väl saker man får leva med. Och att det blir dyrare och kostar extra för importören, då Lagena vill ha 50 kr eller så per flaska i för logistiken (?). Men här finns det intressanta saker att hämta. Titta där. Systembolaget vill nästan gömma det känns det som - då det är besvärligt, men ge inte upp!

Sedan har vi "privatimporten". Här kan man via olika importörer få tag i en hel del intressanta viner. Det är förvisso lika plågsamt som att dra ut naglarna med tång, där man måste fylla i speciella formulär, tacka ja till priset man blir erbjuden, gå till butiken och betala handpenning, vänta och sedan hämta ut vinet. Jag håller själv koll på 2-3 olika importörer och vad som kan komma i listorna. Det kommer roliga viner där - leta upp importörer du gillar och gå med på deras maillistor för att se vad som kommer.

Men sedan har vi hela övriga delen av världen. Det är då man kan se vad som verkligen kan erbjudas i former av sortiment och hur man kan presentera vin. Jag köper numera en hel del via Berry Bros & Rudd. De har en hemsida som borde få SB att skämmas och priser på Bordeaux 2006 som borde få en del på SB att söka nytt jobb. Det kostar förvisso en del att ta hem vinet, betala frakten och skatten (som också gjorts som en krånglig process där internet revolutionen måste tränga sig ut i de sista alveolerna), men totalt sätt blir det ofta samma pris som i Sverige och du slipper förnedringsköa. Andra exempel är GuteWeine, Wein Weber, Superiore i Tyskland - urvalet på t.ex Italienska viner gör mig lycklig. Farr Vintners är en annan erkänd handlare. Urvalet är stort och priserna, trots frakten, alldeles rimliga.

Jag tror det bara är att kapitulera. Systembolaget kommer inte ändra sig - de är inte intresserade av att erbjuda bra utbud av viner och bra service till den grupp av vinintresserade jag tillhör. Politiker och allmänhet tror på deras förträfflighet, då de själva annonserar om den och betalar undersökningar för att "bevisa" den. De som är i vinbranschen kommer knappast att ta strid eller väcka debatt, då de är helt beroende av dem som enda kund för att sälja till privatpersoner.

Vi får alltså nöja oss med alternativen. Leta utomlands, och speciellt åka på resor där man (hör och häpna) får prova vinet man ska köpa. Tänk dig du får prova produkten innan köp. Systembolaget säger att de står för 57% av försäljningen av alkohol, där resten är restauranger (17%) och övrigt införsel från utlandet. Det förtjänar att vara mer.

Nu har jag avreagerat mig. Nu ska jag dricka en flaska Graillot Crozes Hermitage 2007 som jag köat och frusit mig till.

PS. Med detta sagt vill jag bara säga att en del personal gör så gott de kan. De på Fleminggatan som numera känner igen min röst på telefonbeställningarna är t.ex. väldigt serviceminded.

2009-11-02

2006 Querciabella Chianti Classico

En frusen novembermorgon i en kö får en att undra man vad man egentligen håller på med. Att stå och frysa i en timme för att få köpa ransonerat vin påminner en om brödköer från depressionen, eller kanske Sovjetunionen. Men vi befinner oss på Regeringsgatan, året är 2009 och förutom vin släpps tydligen en ny version av Mackmyra.

Belöningen för oss som härdat ut Systembolagets kundvänliga approach (jag ska inte klaga, hade jag bott kvar i Karlskrona hade jag fått nöja mig med att läsa om vinerna) är de årliga släppen av Graillots Crozes Hermitage och Spinettas Langhe Nebbiolo. Men på toppen av det släpptes även några intressanta Toskanare jag ville prova.

Querciabella är en Chianti Classico gjord på 95% Sangiovese och resterande del Cabernet Sauvignon. 14 månader på en blandning av nya (30%) och gamla (gissa andelen?) barriquer har stått för den hyfsat moderna uppfostran. 2006 har fått mycket lovord och det ska bli spännande att prova den här.

Vacker, klar och ganska genomsynlig ung blåröd färg möter en innan jag hinner stoppa nosen i glaset direkt efter att ha dragit korken. Först är doften lite knuten med mörka körsbär och en del läder. Efter ett tag släpper doften även fram ljusare toner av nypon och ljusare röda bär, och en viss örtighet. Men även efter ett par timmar i glaset får man känslan av att det finns en kraft som inte riktigt har kommit loss ännu.



Munnen fylls av en mörk körsbärsfrukt och det är Italienskt så visst finns det en härlig syra i vinet. Det är dock inte riktigt de traditionella surkörsbären, utan en något mer tillgänglig frukt. Frukten ackompanjeras av en kaffe- och chokladton i mittenpartiet, som skapar en viss extra bitterhet fram emot eftersmaken där strävheten dock tar över lite. Det är ganska bra koncentration i smaken som har en bra längd.

Vinet är gott, men just nu känns det som om det behöver lite tid att få alla saker på rätt plats och harmoniera. Kanske har det fått lite väl häftig ekbehandling, eller så kommer de extra tanninerna och bitterheten att integreras i frukten om ett tag. Jag tror faktiskt det och kommer behålla de flaskorna jag köpte med gott hopp om bra utdelning. För de intresserade så kan man slippa köa och gå och hämta upp några flaskor i morgon om man är tidigt ute.

PS. 2007 finns i BS för 30 kr mer per flaska.