2011-03-30

Henry is here!

Jag är ingen fantast av cigarrer så jag väljer att fira min sons ankomst till världen med Champagne istället!

Henry, 35 min gammal.
Belle Epoque betyder den ljuvliga perioden, och det är vad man hoppas på. Dessutom är det en vacker, unik flaska. Passande!

belle Epoque


Ung, frisk och full med sprittande energi. Helt underbar och förförande, samtidigt; elegansen definierad. Man kan inte få nog, och vill bara ha mer. Kanske något outvecklad för tillfället, men ett långt rikt liv framför sig.

Champagnen var bra den med.

La Chaim!

2011-03-26

2007 Brewer-Clifton Mount Carmel Pinot Noir

För er som inte läst Cali Report #4 - gör det nu. Där kan man läsa om männen bakom kvällens vin, Greg Brewer och Steve Clifton.

Efter ett mycket lyckat prov av Cali-Cab från 2007, är det dags att prova en Pinot Noir. Jag har tidigare fått prova Carrie's i samma årgång och var väl i ärlighetens namn inte helt såld. Nu är det dock dags för 2007 Brewer-Clifton Mount Carmel.

Svårt att klara luftfuktigheten i Singapore?

Jag dricker den under Earth Hour i Singapore - vilket inte verkar vara en stor sak här om man tittar ut genom fönstret. Mörkret i lägenheten gör i alla fall att jag inte har någon aning om färgen. Doften är däremot inget man missar.

Generös likörtonad hallon- och svartvinbärsfrukt i botten, som med tid i glaset breddar sig och ger mer mörka frukter med blåbär och björnbär, dock med samma söta likörtouch. Det finns också toner av jord och undervegetation, kryddor med dragning åt den kanel det pratas om, men de sitter alla i baksätet till den söta frukten.

I munnen är vinet fylligt, för att vara en Pinot, med smooooth och lång munkänsla. Tätt vävd frukt som börjar med jordgubbar och hallon, för att skifta över till ett mörkare lag i den långa eftersmaken. Men i eftersmaken slår också en liten alkoholhetta igenom med söt värme. Att det kommer från ett svalare klimat skvallrar de exemplariska syrorna om. Strukturen finns där också med söta mogna tanniner bakom täta frukten.

Som helhet är det här ett riktigt bra vin - snyggt sammansatt. Jag var på väg att skriva ett snyggt hantverk, men det skulle nog tas som en förolämpning av vinmakare vars filosofi är att hålla sig ur vägen. Men det är inte riktigt min kopp te. Jag tycker det är lite för sött och likörtonat. Det kanske fixar sig med tid - men jag hade bara en flaska så det får jag aldrig veta.

2011-03-21

2004 Roagna Barbera d'Alba

På förekommen anledning så tyckte jag det var dag att ta ytterligare en flaska av Roagnas Barbera. Jag har verkligen gillat den förut, och innan dess, förutom ett antal uppskattade och obloggade flaskor.

Nu var det dags att se om vinet verkligen lever upp till vad jag lovat. Jag har sett ett något tveksamt omdöme hos en vinbloggarkollega, och jag vill ju inte vara skyldig till falsk konsument-upplysning.

Vid första sippen direkt efter en pop n' pour, undrar jag vad detta är. Det är ganska tunt och kort i smaken. Inte alls den stuns och komplexitet jag förväntat mig. Hmm?? Doften är OK, men smaken är tunnare och snipigare än vad jag kommer ihåg. Nu har jag lurat godtrogna människor att köpa taskigt vin från eklangarn' från Lidingö!

Men efter att ha fått lite luft så talar doften om vad problemet är. Unken kartong och sunkig källare har kommit fram ur kulisserna för att avslöja vinets sanna identitet: Korkskadat.

Nu kan man ju tycka det är ganska meningslöst att blogga om det, vilket jag instämmer i. Jag ville dock få en anledning att visa upp min tigerorkidé. Den står bredvid Bougainvillean på balkongen.

2011-03-20

Tignanello 2007

Snabbt ned i karaffen strax innan jag åker för att göra skadecomeback i fotbollen. Tre timmar senare väntar gäster, och luftat vin, på en sliten och ledbruten vinnare. Men belöning finns tillhanda.

2007 Antinori Tignanello har en underbart förförisk doft. Klockren och precis körsbär och cassis i den fruktiga botten. En blommig doft, som i stunder påminner om nebbaliknande rosblad, ringlar i vackra slöjor på toppen. Med i mixen finns även Forest Floor, diskreta kryddor och ett uns rostat kaffe. Efter en stund framträder även en cigarrlåda försiktigt i kulissen. Vinet doftar härligt, med en fatbehandling som håller sig i bakgrunden.

Tignanello
Den nyinköpta Bougainvillean i bakgrunden. Tignanello 2007 i förgrunden.

Tignanello kommer från den 47 hektar stora vingården med samma namn, som ligger granne med Solaia på 350-400 m höjd. Druvblandningen är 80% Sangiovese, 15% Cabernet Sauvignon, och resten Cabernet Franc. Uppfostran sker i 300-liters fat (1/3 nya) för Sangiovesen, medan Caberneten får växa upp i förhållanden som påminner om hemmaplan i nya franska barriquer.

I munnen är vinet en sumobottare i silkeskimono. Kärnan är sötmogen frukt med rejäl pondus och kraft, som trots sin tyngd är smidig och följsam. Lägg till det att silkiga tanniner ger en lätt, trots sin ungdom, strävhet och struktur. Vinet har dock en kraft som varar betydligt längre en en sumomatch, och den klingar sakta av i en mineralisk anistonad eftersmak. Intrycket är ett snäpp mörkare i munnen än i nosen - körsbären har blivit svarta, det rostade kaffet har tagit ett halvt steg fram. Det är på det hela ett smeksamt, välbalanserat snyggt komponerat hantverk som är fröjd att dricka.

Imponerande bra, och förvånande tillgängligt redan nu. Tignanello 2007 finns dessutom kvar på SB, till ett ganska bra pris jämfört med vad jag hittat det för ute i Europa.

2011-03-17

2006 Felsina Fontalloro

Som utlovats - italienskt så det förslår. Där mitt vinintresse så smått tog fart någon gång för länge sedan - Toskana.


Mörk körsbärsfukt med moreller inblandade som en stabil och tät bas för doften. Vinet har dock mer än så att bjuda på i form av läder och tobak, plus ytterligare ett lager med kryddor och söt mandelmassa. På toppen avger det blommiga svävande slöjor. Det är en massiv, förförande doft som suger in en och vägrar släppa greppet.

I munnen är frukten tät och koncentrerad utan att bli det minsta tung och klumpig - vinet har ju italienska syror, gubevars! De italienska surkörsbären inleder starkt, och klär in hela gommen med syrlig, men mogen frukt, för att sedan, i en perfekt stafettväxling, lämna över till de småkärva kärnorna som klingar ut i eftersmaken. På upploppet tillkommer Lakrisal. Koncentrerat och långt! Kanske inte världens mest klart lysande, renaste och precisa frukt, utan lite småslampigt och försiktigt fatat, men ack så attraktivt.

Munkänslan är fullmatad men ändå lätt på foten och med bitande höga syror. Tanninerna är påtagliga, fast påfallande mogna och söta och ger en behövlig stadga. Det är ingen tvekan om att det är från Italien, eller att det är gjort i en modern skola. Men ack så snyggt och gott - speciellt efter ett dygn i vacumpumpad flaska. Köp och lägg undan.

Finare Vinare har, som med de flesta andra viner man hör talas om, provat tidigare. Själv hoppas jag få prova igen.

2011-03-16

Kronstam goes Italy

Jag satte kaffet i halsen när jag fick detta recept skickat till mig, och höll på att göra en kaskad över datorn. Kronstam, min favorit, briljerar nu med recept.

Det påminner om de gamla recepten från 80-talet med vågade ingredienser som "En vitlöksklyfta. Obs, kan uteslutas". Men att påstå att man kan byta ut Salsicca mot Isterband 2011 är komiskt. Var kan man inte få tag i Salsicca idag? Jag tror det är svårare att få tag i isterband.

Ledsen för en meninglös post, men jag var tvungen att dela med mig. Jag får återkomma med ett Italiensk vin snart. Och om jag inte hittar något så kanske jag ersätter det med Claude Val, rött eller vitt - festens radarpar.

2011-03-11

2007 Shafer One Point Five

Cali Cab är ett relativt outforskat territorium för mig. Jag passade dock på att köpa med några enstaka flaskor under en resa till USA, och någon gång måste man ju prova dem.


2007 Shafer One Point Five Cabernet Sauvignon

Mörkt blåviolett. Tätt och intensivt - ändå ut i kanten. Ungt redan i färgen. Långa "ben" i glaset tyder på en del alkohol.

2007 ska vara en lysande årgång i Kalifornien, enligt kännarna. Wineadvocate ger årgången 96p för CS i North Coast, och även enligt rapporter från mer trovärdiga källor t.ex., Frankofilen, ska det gjorts riktigt bra grejer under året.

Söt mörk frukt av svarta vinbär och björnbär, med dragning åt parfymerad tvål. Dessutom en tallrik antipasti med oliver och kryddiga charkuterier, och en del trevliga blommiga övertoner. Med någon timme i glaset så blir det mer djup i doften, och det tillkommer lite ljusare frukt, och ett stop tobak.

Vinet har fått 20 månader på helt nya franska fat, men jag måste säga att frukten har gjort ett bra jobb och har käkat upp eken redan nu. Den är inte alls framträdande.

Ung, primär frukt med svarta vinbär i första ledet. Medelfylligt, med läskande syror. Välbalanserat och jämnt, utan dalar eller svagheter i eftersmaken. Jag svär väl i kyrkan nu, men jag tycker det finns en lite salt mineralkänsla i svansen. Det ska man väl inte hitta i den här delen av världen?

Namnet One Point Five får sin förklaring i att far och son, John and Doug Shafer, har jobbat tätt tillsammans i ett partnerskap snarare än att det är ett resultat av ett generationsskifte mellan två generationer.

Trots att vinet är tokungt, är det tillgängligt redan nu. Tanninerna är söta och snälla och inte alls så sträva som jag trodde. Jag tänkte förstås en jämförelse med BDX, men det här är snabbare ur startblocken. Trots att vinet har en alkoholhalt på 14.9% enligt etiketten är alkoholen inte framträdande. Söt, lätt viskös, "glycerolig" munkänsla är spåren, men ingen hettande brännande känsla, som tur är.

Vinet är dessutom överraskande bra - men det säger kanske mer om mina förväntningar än något annat. Hur bra ska då inte Hillside Select vara? Med den prislappen  lär jag inte ta reda på det. Min erfarenhet av Cali Cab är mycket begränsad, men det här ger mersmak.

2011-03-10

Lillebror Le Serre

Lillebror Le Serre Nuove är ett bra vin att dricka med en mindre budget, och i väntan på att storebror Ornellaia mognar. 2007 har druckits tidigare, men ikväll dricks 2006 Tenuta dell'Ornellaia Le Serre Nuove


Doften påminner en hel del om sitt ett år yngre syskon, med körbär och plommon, tobak och jord, samt söta julkryddor. Det presterar också en lätt parfymerad blommig ton på toppen, som adderar till doftupplevelsen.

I munnen är vinet fruktigt och smeksamt. I eftersmaken kommer tydliga kaffe- och chokladbittra aromer fram. Det påminner väldigt mycket om 2007:an, men har lite högre syror (än vad jag kommer ihåg), och dessutom är tanninerna betydligt mer nedslipade. Generöst och lättillgängligt, med bra syror och nedslipade smeksamma tanniner, och bra smakprofil i flera lager.

Det känns som om det här är i en bra fas just nu - jag tror jag träffar den nära sitt apex. Det var långt ifrån gissningen vid besöket hos 2007. Det kan bero på en snabbmognad flaska vid strulet med vin kyl, eller så är det en mer tillgänglig årgång? Borde väl inte vara så, egentligen.

Druvblandningen består av 35% Cabernet Sauvignon; 50% Merlot; 9% Cabernet Franc; 6% Petit Verdot och innehåller mer Merlot än 2007. 15 månader på barriquer, där 25% är nya - men det känns som mer rostat trä. Jag tycker dock inte det stör.

Detta är bra, och det är en inspirerande tanke hur bra storebror är, där han ligger och väntar i källaren.

2011-03-06

2005 Janasse Chaupin

Om vinpaketen är medelmåttiga även på bra restauranger får man sätta ihop ett eget av högre kvalitet.


Välkommen hälsas med Zillikens 2007 Saarburger Rausch Spätlese. Öppen generös doft av vit persika, lime, ljusa blommor och en diskret nyuppackad badboll. En kryddig twist av örter finns också med i mixen. I munnen är vinet lent och smeksamt med sötmogen tropisk frukt i centrum. Restsötman vägs upp av höga syror och mot slutet kommer en mineralisk sälta fram. En fröjd att dricka, och man måste koncentrera sig för att inte göra det i alltför stora och glupska klunkar.


Till maten hälls 2005 Janasse Cuvée Chaupin upp. Gjort på 100% Grenache från lieu-dit:en Chapouin i den nordligaste delen av Châteauneuf du Pape. Uppfostran i 70% stora foudres och 30% små ekfat, där en fjärdedel är nya.

Doften är tät och koncentrerad, nästan explosiv. Svart och mörkröd frukt med en tydliga delar creme de cassis, hallon och björnbär. En hel godispåse med lakritsbåtar och hallonremmar, och en halv charkdisk med rökt kött och korv. Rökelse och garrigue bidrar till en djup och komplex näsa.

Tät, hårt packad frukt i ett åtdraget skruvstäd av finaste tanniner - som även vid sex års ålder håller vinet i ett hårt grepp. En stor kropp som klär in hela munnen med flera lager av hallon, cassis, björnbär och lakrits. Syrorna är bra och lyfter upp den koncentrerade frukten hela vägen ut i den långa eftersmaken. När eftersmaken till slut klingar av sitter de sträva tanninerna kvar som ett 0:ans sandpapper mot tandköttet.

Riktigt bra! Cuvée Chaupin understryker dock imperativet att låta 2005:orna ligga på rygg ett tag till. Även om vinet är öppet och tillgängligt redan nu, skulle det vinna ytterligare på lite nedslipade tanniner, och lite mer mognadstoner, kanske. Vänta två-tre år till, om ni kan.

2011-03-05

The Cliff

Reseförbud gör att den planerade weekendresan inte kan inkludera flyg eller båt. Lösningen får bli taxi över 100 meter bro till Sentosa för att stanna på Beaufort. Där var jag på en veckas kurs för tio år sedan, men nu är det betydligt mer avslappning på schemat - massage och middag.

The Cliff är en välrenommerad restaurang i anslutning till hotellet, med en underbar utsikt och stämningsfull inredning.


Starten blir ett glas av husets champagne Duval-Leroy Fleur de Champagne Brut som inte är stor men trevlig med sin grönäpplighet och fina syror. Inte lika dålig som en del sågningar på CT.

Medan vi tittar på solnedgången, bestämmer vi oss för en avsmakningsmeny. För en gångs skull finns det ett vinpaket att tillgå - värt att prova.


Till första rätten med rökt pilgrimsmussla och en sorbet på vattenmelon och passionsfrukt (riktigt bra!), serveras en sydafrikansk ekad chardonnay. 2008 La Motte. Den är inget att yvas över, med tropisk frukt,  dragning åt melon, och citrus med skalbitterhet i en ganska snävt sydd kostym. Till det kommer en fet känsla och lite rökig kryddighet. En del nya fat har nog använts.

Sedan serveras en underbar foi gras och man slår till med en enklare sauternes, 2008 Carmes de Rieussec. Söt tropisk frukt med en hel del lösningsmedel och botrytis. Simmig i munnen, med hyfsad längd, men hade mått bra av lite högre syra. Kockens faiblesse för smulor som tillbehör visar sig; briochesmulor är lite annorlunda men passar fint.

Huvudrätten är lamm i ett par olika former, gott och väl tillagat med exotiska tillbehör som lycheesorbet, och rabarber med olika textur - som maräng och kräm. Till det serveras 2008 Falesco Vitiano från Umbrien. En blandning av lika delar Cabernet Sauvignon, Merlot, och Sangiovese. Den luktar Cab, den börjar med att smaka välmognad Cab/Merlot för att ganska fort slå över till medioker Sangiovese i mitten, med ett tunnare register av surkörsbär och höga syror, innan det ganska snabbt packar ihop och lägger ned. Nja.

Efterrätten är en krispig äpplepaj med ett potpurri av små tillbehör av sorbet och krämer av exotiska frukter. Vinet till är 2007 Chapoutier Muscat de Beaumes-de-Venise. Det har en trevlig doft av aromatisk päronsplitt, men i munnen tar sötman över lite väl mycket och det känns tungt, så fort det bara stigit någon grad i temperatur - och det gör det rätt snabbt.


En mycket bra  middag, med ett medelmåttigt vinpaket. Den trenden verkar vara global. För att avsluta beställer jag in ett glas 2009 Mount Riley Pinot Noir, medan vi tittar på båtarnas lanternor utanför i Sydkinesiska sjön. Utsikten är bättre än vinet, men totalupplevelsen är riktigt bra.


Till frukosten dagen efter får vi besök av en fjäderklädd och glupsk kompis, och ett förtvivlat barn när påfågeln äter upp flickans tappade korv.

Ett mycket trevligt ställe som rekommenderas för de som har en helg över i Singapore. Men se upp, det kan vara farligt!