2012-11-25

Outsourcing

Ibland kan man ha kul på ett enkelt sätt. Häll två små doser vin i plastflaskor och ge till vinintresserade vänner och se vad de gissar på. Det gjorde jag i fredags, och nedan är en  hopklippt och redigerad konversation från twitter och email. Det är svårt att prova blint.


Transparent, slight maturity on the color. Leather, marigolds, dark cherries mixed with lingonberries.

Although transparent, still rather dark, no?

True. Not ruby transparent. Dry, leather, grapeskins, flowers, cherries, good acidity grip, a bit robust tannins.

Sorry, too busy enjoying time off w Lott to taste yet. Left kids w gram, now Råkultur :)

Humus. Both on the nose and palate. Think there is some age to it although not showing so much maturity yet.

Kanske 14 grader direkt ur skåpet, tydligt att det öppnar sig rätt snabbt när det värms lite. Håller med Niklas: Viss ålder, men inte överdrivna mognadstoner i näsan; läder, antydan till soja, och inga ungfruktiga drag.
 
The first that comes to mind is either Nebbiolo or Nerello Etna.Burgundy? No. C9dP? Don't think so but can't eliminate yet. 

Snygg, snygg kärna av plommon och körsbärsfrukt, inte yppig, men ren och tydlig. Aningen gräddig, men också lite dammig fatkaraktär med viss kryddighet, sandelträ, bakkryddor. Kanske mer lång tid på stora träkärl än liten del på barrique. Kamfer, lite mint. Högrest, aristokratiskt, ganska lågmält i uttrycket.

Tannin structure more Nebbiolo like than Nerello. Violets as well and a slight blueberries feel. Hmm...not too trad Barolo? 

I think I do get a bit of oak? Just a bit. 

Just wrote sandal wood and ginger ;-) Some spicy scents I believe is wood related. 

Can't let the old Grenache feel let go yet. Down to Nebbiolo or Grenache. Not Nerello.

@nettare_e_gioia
Lätt i munnen med tydlig tanninstruktur, till och med aningen kärv i efterklangen; tanninerna sitter kvar när smaken har klingat av. Lite barrskog, lite pinje, lite te, lite bråkstake i hermelinmanteln, körsbärskärnor i svalget. Italiensk karaktär här för mig. Men vad?

It started like that. Developing. Now some blueberry vanilla icecream! Confused.... 

The structure grows constantly in the wine. Great length. 

Sedan ringde Niklas, han kunde inte hålla sig längre, och efter ett muntligt resonemang så landade han i en Barolo, kanske runt 2001, eller tom lite äldre, från en ganska modern producent.

Fruktkaraktären är ändå mer sangiovese än nebbiolo för mig. Man kan också tänka sig aglianico, men det beror nog mer på totalstilen än några tydliga druvmarkörer, och jag förstår var Niklas första nerellotankar kom ifrån, men också varför de försvann.

Så jag naglar fast mig vid trad-brunello, efter en jävla massa velande mellan Piemonte och Toskana. Bra år, men också en del ålder - 2004? (Eller 1985 om det skulle vara Castell' in Villa...) Och för att försöka skjuta ned en producent, mot bättre vetande, så säger vi Salvioni.


Jag som provat vinet öppet förstår helt deras resonemang. Det är riktigt bra. Men fel. Det var Nerello Mascalese och vinet var 2008 Tenuta del Terre Nere Santo Spirito. Och det har legat på en blanding av botti och små franska fat, så fatinslagen var inte bara inbillning. Riktigt gott!

Så kul kan man ha en helg i november.

PS. Anders mejlade sina kommentarer senare, och flödet är inte kronologiskt.

PPS. Jag har nu fått hem den bästa dammsugaren någonsin, för att prova. And I love it!
Lita på en expert, du kommer inte ångra dig. :-)
Edit: Vår städhjälp Ruuta var hemma igår. Spontant utan att jag ens var hemma sa hon att det var den bästa dammsugaren hon någonsin provat. Där har du en verklig expert.

2012-11-17

2010 Colombis - Domaine Ferrando

Hösten är här och då blir det lamm och Châteauneuf du Pape. Så är det bara.

Sent hemkommen efter en lång dag på jobbet får det spontant bli något som ligger överst. Dår råkar en 2010 Domaine Ferrando Colombis ligga - ett vin, och en årgång i Châteauneuf, som jag inte provat så mycket av och är nyfiken på. När dessutom Robban nyligen bestämt att det är värt 97 pinnar måste man ju dra en kork.

Om det här vinet ska stänga ner, så har det i alla fall inte hunnit göra det ännu.Öppet och expressivt, med körsbär och hallon samt mängder av saltlakrits. Till brygden läggs också klassiska knippen med örter, och några spår av viol. En doft som jag nog även blint skulle satt som gammel-Grenache från Rhône.

I munnen gör det ingen besviken (det är iofs bara jag som dricker vinet denna kväll). Det som framförallt imponerar är fräschören. De 16% alkhol som etiketten anger märks inte, utan upplevelsen är dominerad av tätt packade hallon- och lakritsbåtar tillsammans med friska syror. Och en svans som är läskande saltigt mineralisk, förutom att vara lång som ett budgetmöte. Frukten är kanske inte i 2007-klass men syrorna känns friskare, och det finns inga tendenser till kladdig sylt. Lägg på det än ryggrad av silkiga tanniner och du har en härlig balans.Det här går att dricka med stor behållning i dag. Och blir säkert bättre med mer tid på nacken, något nedslipade tanniner och vissa mognadstoner.

Tur jag har fler flaskor. Synd jag inte har ännu fler.

Jag har inte så stor erfarenhet av 2010:orna från C9dP ännu, men det känns nästan som man ska backa upp trucken (för det lilla som finns). Mer i min smak än de till skyarna hyllade 2007orna.

Och för de som undrar hur det går med comebacken i schack: Jag har spelat mitt första riktiga parti sedan 1995 i Lag DM för min nya klubb - och vunnit. Och rankingen för blixtschack på nätet har börjat klättra uppåt. Men det är långt kvar till en anständig nivå....


2012-11-06

Greco di Tufo

Greco di Tufo är inte en vanlig druva hemma hos dammsugarförsäljaren. Så när det för en gångs skull dricks känner jag mig lite sugen på att dela med mig av erfarenheten.


2009 Quintodecimo Greco di Tufo Giallo d'Arles har precis landat i en låda från Italien. Och öppet är även vinet, vidöppet. Fet doft av tropisk frukt som persika och aprikos. Ett syrligare inslag av citron och vissa vita blommor återfinns också i doften. Det doftar även smörigt, men också en rökig rostad ton lurar i bakgrunden.

I munnen är vinet krämigt, smörigt och lent. Persikorna är så mogna att det inte går att äta dem utan haklapp. Det finns dessutom ett bra djup i den ljusgula tropiska frukten, med många olika nyanser, samt en bra längd. Syran är frisk och skär igenom den smöriga fetman, samtidigt som svansen får ett litet genomslag av flintrök, besk fatkrydda.

Nästa flaska får vänta ett tag i förhoppningen att den ganska tydliga ekrostningen lägger sig något. Det tar ett tag innan ag dricker Greco di Tufo igen alltså. Synd, det är ganska trevligt ändå.

PS. Sedan måste jag berätta att jag gjort debut i schacklaget igår. En vinst i första partiet sedan 1995. Stolt. :-)