2012-01-21

Gong xi fa cai

Nu är det kinesiskt nyår och vi går snart in i drakens år. Jag har överlämnat Hong Bao och mandariner (vars färg ser ut som guld och som symboliserar välgång) till anställda. Ledigheten inleds med en vinmiddag. Fortfarande glad för mailet som trillade ned för länge sedan.

Första vinet har en mogen doft av vedbrasa och mörka bär, med stick av tobak, kryddor och ceder. Vinet är slankt med hög syra i munnen, silkiga ganska nedslipade tanniner och en kärna av söt röd frukt. Otroligt snygg balans och precisionen i uttrycket är exakt. Det vaknar till liv med lite tid i glaset och blir bara bättre och bättre. Snyggt! Gissningarna är ganska vilda, och vi lyckas väl till slut ta oss till Bordeaux, men då till fel strand. 1990 La Conseillante är en mycket stark öppning på kvällen.

Det andra vinet är kvällens klart svagaste kort. Mörk söt och generös frukt, med rikliga doser rostat kaffe och mörk choklad i både nos och gom. Tätt, mörkt och svart skvallrar färgen om vinets ungdom. Vinet klär in hela gommen i en matta av mogen frukt och sandiga tanniner. Faten är fortfarande väl framträdande, men det som är slående i jämförelse med glas ett, och senare nästa vin, är att det saknar definition. Smakerna flyter in i varandra mer än att ligga i lager på lager. Trots det är det inget dåligt vin, bara totalt dominerat av sitt sällskap för kvällen. 2004 Tua Rita Giusto di Notri.

Tredje glaset är min vinnare för kvällen. Mörk tät blåbärs- och cassisfrukt i en mycket solmogen skepnad. Parfymerade drag av handtvål, fuktig tobak, choklad och läder smälter också in i en tät doftmatta. I munnen är vinet tätt och koncentrerat med galet snygg frukt i lager på lager. Blåbär, plommon, svarta vinbär, körsbär om vartannat. Syrorna är höga och tanninerna påtagliga, om än söta och finkorniga, bakom den täta frukten. Längden, strukturen och  balansen är exemplarisk. Den täta mycket mogna stilen har mig irrande utanför Bordeaux, men strukturen borde fått mig dit. Sjukt gott är i alla fall 2000 Château Le Tertre Rôteboeuf just nu, undrar hur det är om tio år?

Sista rödvinet är inte illa det heller. En helt annan stil med fin söt sirlig körsbärsfrukt och övertoner av rosblad, tillsammans med lite rökiga toner av bränt trä. En aromatisk nos där även vissa volatila drag finns med ett tag.  I munnen är det intensivt men finlemmat och breder inte ut sig på samma sätt som övriga viner under kvällen. Otroligt elegant. Frukten är även här exakt och kristallklar, uppbackad av knivskarpa syror. Tanninerna är fortfarande sammetssträva. Alla delar sitter ihop på ett oklanderligt och välbalanserat sätt. Snorgott, och även om jag först är och irrar lite i Piemonte lotsas vi rätt till Chianti, och 1999 Soldera Brunello di Montalcino Riserva.


Nu kunde man ju tycka att detta var nog, men ett vin till kommer fram, och jag kan sätta ytterligare ett kryss i boken. Till efterrätterna får vi ett mycket koncentrerat sött vitt vin. RX-lim i toppen av tätt packad tropisk frukt av aprikoser, persikor och ananas, tillsammans med crème brûlée. Längden påminner om en lärarsemester och vill aldrig ta slut. Jag tycker dock att syrorna inte är riktigt så höga som min begränsade erfarenhet av bra Sauternes vill göra gällande. Men det beror nog bara på att koncentrationen och sötman är så extremt hög i denna 1998 Chateau d'Yquem. Smack va gott!



Tack för en mycket trevlig kväll med lysande viner! Gott Nytt År!

2012-01-15

2009 Ata Rangi Pinot Noir

NZ PN kan vara riktigt bra när det är på topp, och där spelar helt klart Ata Rangi. Jag har tidigare provat 2008, men tänkte nu ge mig på en Ata Rangi 2009 från vad som anses vara en bättre årgång.



Det här vinet behöver tid för att komma ur startgroparna. Först över några timmar börjar det fylla ut i doft och smak, efter att i början varit aromatically challenged. Bäst är det faktiskt efter en dag i öppnad och försluten flaska. Då kommer en generös sötmogen fruktkärna med körsbär och jordgubbar, med stick av lingon ur, ur glaset. Det backas upp av gröna örter och tallbarr tillsammans med en näve julkryddor.

När det fått bygga på sig under natten har den först lite ojämna och spretiga smaken fått betydande harmoni. Mörkröd frukt med bra definition och precision, och ganska bra tryck. Pigga syror och små ettriga sandiga tanniner ger rejält med stadga. Svansen bjuder på en liten bitterhet av mörk choklad, och ganska hårt rostat kaffe. En liten alkoholhetta (14%) kommer igenom i slutet också, tyvärr.

2009 känns lite mörkare och mer utmognad i frukten än 2008, samtidigt som jag inte kommer ihåg det lilla alkoholsticket i företrädaren.

2012-01-05

Tetsuya's Nyårslunch

Om ni någon gång har vägarna förbi Sydney och har tid och pengar över, se till att besöka Tetsuya's. Det är en lång väntlista så var ute i god tid, men jag lovar det är värt besväret.

Som extern referens kan nämnas att restaurangen t.ex. har placerat sig 4:a på World's Best 50 Restaurants, även om man nu har halkat hela vägen ned till plats 58. Men trots denna mer tillbakadragna plats är den något av det bästa jag ätit på.

Klickar du på bilden kanske du till och med kan läsa vad det står!

Maten. Avsmakningsmenyn innehåller tolv rätter inklusive amis och petit four. Och i princip alla var riktigt bra. Jag tycker oftast det är ganska ojämnt, men här var åtminstone åtta av de tio riktiga rätterna något som stod ut. De två avslutande kötträtterna var absolut goda, men inget att skriva hem om, vilket jag härmed inte gör. Sashimin och Scampin däremot imponerade storligen. Som en extra dimension till de goda smakerna och kombinationerna var texturen och munkänslan som var extremt mjuk och len. En extra stjärna delas också ut till paradnumret forell. Och Custard with Avruga. Och nog även krabban med gåslever. Osv. Total sett en stor matupplevelse tvärs hela menyn. Se ovan om ni klickar på bilden.

Vinpaketet. Det innehöll rejält tilltagna glas av en sake och åtta viner, med ganska bra klass på vinerna. OK, det var inte mogen DRC men absolut bra, och inga insmugna öl eller annat trams. De viner som var gjorda specifikt för Tetsuya's var inte heller de någon dåligt skrap, utan Torbrecks Mataro var en av de bättre under lunchen. Visst är det ett fokus på Australien, men det är svårt att klaga på med tanke på var vi ändå befinner oss. Jag önskar att fler restauranger skulle ha lika bra paket. Och rimligt prissatta för ~ 700 SEK.

Servicen. Att gå på lyxrestaurang med ett nio månader gammalt yrväder är kanske inte något jag rekommenderar eller ens hade planerat själv. Mitt förslag var att vi skulle komma och hälsa på i köket och inte äta, då det nog skulle bli struligt, men mr. Wakuda tyckte inte det var några problem. När vi kommer dit förstår vi. Efter ett tag börjar Henry bli lite less på att sitta vid bordet, och är dessutom trött och gnällig. Jag tar mitt pass och lägger honom i vagnen, och går ut i foajen för att "vagna" honom till sömns.

- Kan jag få ta?, frågar en kvinna ur personalen. Lätt förvånad och lättad lämnar jag över barnvagnen och återvänder till bordet. När jag kommer tillbaka tio minuter senare är mattan full av hjulspår, och Henry sover som en stock. När han efter sin tupplur vaknar till liv kommer personalen igen och erbjuder sig att bära runt på honom, när nästa rätt serveras. Allt detta med ett stort avslappnat leende på läpparna, och försäkran om att det inte är några problem, "vi är ju ändå ganska vana vid att ta hand om barn". Vi är lätt tagna vid denna service, och att vi inte behöver känna oss det minsta besvärade av stöket runt detta. Det känns som en stor extra stjärna i boken!

Även om man bortser från det praktiska med spontan barnpassning, så var det hög kvalitet på servicen. En kunnig sommelier som gladeligen lät mig blindprova och hjälpte mig med gissningar. Uppmärksam och närvarande serveringspersonal, osv. Och allting med en lite avslappnad aussie-stämning och glimten i ögat. Jag tror det är svårt att få in någon uppnosig strikt stämning hos dem!?

Detta var helt klart en av de bästa matupplevelserna på länge och väl värt den ganska tilltagna notan - Australien är inte billigt med nuvarande växelkurs. En komisk detalj är att Tetsuya Wakuda, som en av Australiens mest kända kockar, är talesman för Electrolux - samtidigt som en stor det av hans mat är rå.... Men han lär dock gladeligen ut hur man lagar mat med induktion.