2009-07-26

Château Tour des Termes 2000

Dagens I-landsproblem är en överfull vinkyl där jag inte kan hitta vinerna jag vill komma åt. Den andra sidan av myntet är att jag ibland hittar viner jag inte har en aning om skulle finnas. Château Tour des Termes 2000 är ett sådant vin. Ingen aning om när, var eller för hur mycket jag köpt det. I vetenskapens intresse får jag ju testa. Dessutom slipper jag ju leta i de djupa gömmorna efter det jag hade tänkt. Halv-mogen Bordeaux kan väl ändå inte vara fel? Denna Cru Bourgeois har en mörkt vinröd färg med en tydlig tegelkant som skvallrar om de nio årens ålder. Plommon, utbrister sambon. Jag kan inte annat än hålla med, och lägga till en hel cigarrlåda med tillhörande tobak i. En trevlig doft som man kan sitta och sniffa på länge.

När jag väl sliter mig från sniffandet och smakar på det blir det en liten besvikelse. Det lever inte riktigt upp till vad doften lovar. En bra och ganska koncentrerad smak av plommon, som känns sötare i munnen än i näsan, och en hel del cederträ. Eftersmaken är också av anständig längd, och då tillkommer en del uppstramande tanniner. Men däremellan är det lite tunt. Smaken är lite vek i mellanpartiet, och känns inte riktigt balanserad. Det saknar lite struktur och balans, för att vara ett riktigt bra vin.

En sökning på nätet säger att det är gjort på 60% Merlot och 40% Cabernet Sauvignon. I Saint Estephe? En annan sökning säger att det verkar ha funnits på SB för 147 SEK någon gång i tiden.

Det var ett helt OK vin, men inte mer än så. Det hade nog inte (eller kommer nog inte, om jag råkar ha några fler liggande) bli bättre - känns inte riktigt som om det har kropp och struktur för det.

På en annan not, så drack jag en Bouscassé 2005 över de senaste dagarna. Mot bättre vetande så tyckte jag det var helt OK. Inget stort vin det heller, och jag hade inte något att jämföra det med parallellt, men till mat var det bra. Dessutom så hade tanninerna rundats av en del som gjorde det snällare än när jag drack det första gången. Nämnas bör kanske att dag två fanns det fortfarande liv, men den sista skvätten dag tre var ganska trött.

2009-07-25

Från ax till limpa

Ända sedan jag första gången smakade friterade zucchiniblommor i Italien har det varit en favorit. Varje gång det funnits på menyn så har jag beställt det. Men det är lite knepigt att hitta blommorna i butikerna i Sverige, så varje smakprov har krävt sin italienresa. Tills nu!

Men för att kunna göra friterade zucchiniblommor i Sverige krävs det en hyfsad insats. Man måste t.ex. ha någonstans att odla zucchinin. Om man inte har egen trädgård kan man alltid ställa sig i kö för en kolonilott. Brukar inte ta mer än ett par år att få en. Sedan är det dock bara att pula ned fröna i marken och vänta.

Zucchiniblomma i förmiddags


Det är ganska enkelt. Blanda en ricottasmet med lite riven citron och kryddor. Fyll blommorna med den. Gör en frityrsmet, doppa, och fritera det sedan i en minut. Simpelt! Det knepigaste i hela ekvationen är nog att få någonstans att odla.

Fyllda blommor.


Friterade blommor.


Förutom blommorna, som blev väldigt goda, så är det ganska lyxigt att kunna äta hur mycket smultron man vill! Ryggen och inte mängden är det som sätter stopp. När ryggen väl protesterar kan man fortsätta med hallon, svarta vinbär och krusbär i mer plockvänlig höjd. De röda vinbären, björnbären och blåbären är inte klara riktigt ännu. Bra för att kalibrera smaklökarna.

2009-07-23

Välförtjänt konkurs


2005 bestämde jag mig för att skaffa mig några vuxenpoäng och köpa mig en bil. Inte direkt för att jag verkligen behövde den, men det kan ju vara bra att ha? Jag kunde ju åka och spela golf om inte annat.

Av någon outgrundlig anledning och ungdomligt oförstånd bestämde jag mig för att köpa en SAAB 9-3. Bilen var av 2004 års modell, hade varit visningsbil på Svenska Bil och gått 900 mil. Jag bryr mig egentligen inte om bilar, men ville ha en ganska ny bil för att slippa problem med reparationer etc. Jag är alldeles för oteknisk för att kunna hantera det, och jag har minnen av alla verkstäder mina föräldrar har varit på genom åren. Jag kanske borde nämna att de har haft en hel del SAAB.

Bilen har nu gått ca 3800 mil på fyra år (jag sa ju att jag inte behövde den). Att äga den har varit en pärs.

Ligister. Parkerad på gatan så bestämde sig någon att den inte var stilig nog att stå på Östermalm och drog en nyckel över taket. Trist, men knappast SAABs fel.

Bakre Fjädrar. Efter ett litet misslyckat försök att ta sig uppför en snöig backe för att byta till vinterdäck, gled jag sakta, sakta ned i 30 cm djupt dike. Förutom att jag fick bärga upp bilen, så hade de bakre fjädrarna gått av. Hmm, de borde få större belastning av att köra över en vägbula, men OK.

Varm Sommar. Ett tag senare så känns det väldigt svettigt i bilen. ACn fungerar inte. In på reparation där jag får veta att det är tomt på gas i systemet. OK, vi får fylla på.

Däck. Mina vinterlagrade sommardäck attraherar någon glad person som lägger beslag på dem. Jag ska inte nämna hur dyrt det är med originalhjul från SAAB på 17'' fälgar, och speciellt inte den lilla plåtdekalen med SAABs logga på. Priset kan jag skylla på SAAB, men förhoppningsvis var det inte de som snodde dem.

Missljud. Jag hör ett missljud i bilen, och tar den till Svenska Bil. Efter att ha åkt med i 200m säger experten "Det är hjullagret höger fram som är paj". När jag undrar om det tillhör vanligheterna för en bil som gått ca 3000 mil får jag veta att "Allt kan hända". Om du har en SAAB, tror jag han tänkte tyst.

I korsningen. Rätt vad det är så stannar bilen halvvägs ut i korsningen på Fleminggatan. Tändningen är helt död, men radion funkar i alla fall. Man får vara glad över det lilla. Precis innan den beställda bärgaren kommer (kortnummer 2 i min mobil) så startar den igen. Svenska Bil meddelar att det verkar ha varit ett mjukvarufel, så de har installerat om. "Vi får hoppas det inte är hårdvaran, för då blir det riktigt dyrt". Jotack, installera om Microsoft Windows är billigt i jämförelse.

Missljud och svettigt. Nu händer det igen. ACn slutar fungera och jag hör ett missljud. Stamkunden på Svenska Bils verkstad återkommer och får veta att "Systemet är tomt på gas". Jo, den har jag hört innan. Och "Framfjädern är av". Hur är det möjligt? Jag har ju haft bilen för att köra till kyrkan på söndagar och haft den avställd på vintern? En av de två är faktiskt sann.

Jag hoppas att jag har haft lite speciell otur och att inte alla SAAB-ägare har haft samma upplevelse. Jag kan dock meddela att min nästa bil inte blir en SAAB, och det inte bara för att det inte kommer finnas några. Jag ska åka vit hyrd lång Limousine - det blir billigare! Jag har också en viss förståelse för SAABs ekonomiska problem, mindre förståelse för de som köper deras bilar.

Lycka till Koenigsegg!

2009-07-21

Mas Foulaquier L'Orphée 2007

Efter en semester där drycken till stor del bestod av öl är längtan efter vin stor. Efter lite vändande på flaskorna drar jag en joker ur ekolådan från Vinik. Jag har ingen aning vad jag ska förvänta mig av Mas Foulaquier L'Orphée 2007. Men det visar sig att de har en väldigt informativ hemsida. Där kan intresserade läsa om biodynamisk odling, handplockning, lerig kalksten osv. Men vi vet ju alla att det roligaste är att smaka och då är det bra att veta att det är 50/50 Grenache/Syrah så man slipper gissa fel.



När jag sniffar på vinet förflyttar jag mig rakt in i en charkuteributik. Kött, blod, bacon och en del rökta toner är direkt tillgängliga efter öppnad flaska. När jag hämtar sig från den animaliska attacken så finns det en del mörk frukt också. På doften hade jag definitivt sagt dominans av Syrah, så det var tur jag tjuvtittade. En viss stallighet finns också så jag hade nog lagt in lite Mourvedre också i mixen.

Jag förväntar mig en veritabel grillkväll i munnen, men bjuds på lite mer än så. Men kanske inte så mycket mer. En medelfyllig smak, där rökt korv och bacon dominerar, sitter i ganska länge och stramas upp i slutet av fina tanniner. Jag försöker leta efter mer och hittar förvisso en del frukt. Det blir dock en lite monolitisk känsla - "bara" chark. Jag hade önskat lite mer komplexitet och mer frukt.

Det är ett ganska lättillgängligt och gott vin, inte så bråkigt och ungt som årgången kunde antyda. Lite mer tid kan säkert göra det ännu lite mjukare, och kanske något mer komplext. Dag två så har det lite mer att erbjuda än vid förstaserven dagen innan, även om det fortfarande är ett slakteri känns det som ett breddat utbud i alla fall.

Jag går dock inte i spinn på det, trots en diet på skräpvin och öl i Polen. Jag tycker det saknar en dimension och lite personlighet. Om jag jämför med Campredon som jag drack för ett tag sedan så hade der mycket högre charmfaktor och tilltalade mig mer. Absolut inget fel på vinet, men det är av Campredon jag kommer beställa mer av. Båda borde dock ha stor potential att sälja i Polen.

PS. Dagens trivia. Namnet L'Orphée kommer från en Afrikansk flyttfågel som sett över vingården.

2009-07-20

Wine in Hel

I am back from Hel (uttalas med kort e). I have been on a bikeroad to Hel, in a taxi from Hel. De "roliga" uttrycken kan bli många efter en kort semester i Polens motsvarighet till Gotland.

En kulturell och kulinarisk utflykt. Aldrig har jag sett så mycket leopardmönstrade kläder. Jag har heller aldrig ätit Golunka (monumental fläsklägg), Nalesniki (polska pannkakor), Gofry (våfflornas motsvarighet till panpizza). En upplevelse.

Men när det gäller vin var det ganska tunnsått. En vinlista från Sopots bästa polska restaurang (enligt rekommendation):



Producenter och årgångar är ju inte så viktigt. En Bordeaux är en Bordeaux är en Bordeaux, var odrickbart. Mitt stora tips är att dricka öl. Det har de flera riktigt goda lokala sorter av.

When in Poland, do as the Poles. Minus leopardmönstret kanske.

2009-07-11

LOL Donkament och Math is idiotic

Det känns som två väldigt relevanta uttryck just nu.

Barry Greenstein är en professionell pokerspelare som bland annat spelar i poker programment High Stakes Poker, där de köper in sig för ett par hundra tusen. Dollar. Klart sevärt för alla med ett pokerintresse.

En säsongen samlade Barry in över 37 000 USD till välgörenhet genom ett vad, där olika pokerspelare donerade pengar om han sa LOL Donkaments i programmet. Han gjorde sedan en uppföljare genom att säga Math is idiotic när han med en stor portion tur vinner en pott på 548 700 USD. (Kul att se en 23 åring sitta och gäspa i en så stor pott)

Detta är två uttryck som visar på hur jobbigt poker kan vara. Första uttrycket är en sammanskrivning av tournaments och donks (dåliga pokerspelare) för att illustrera hur svårt det är att vinna i turneringar, trots att motspelarna kan vara dåliga. Det andra uttrycket försöker beskriva att man kan förlora även om man är en stor favorit. Även om man ska vinna 19 gånger av 20, så kommer den 20:de gången. Och den gången spelar de 95% oddsen man hade ingen roll.

Jag brukar därför sällan spela turneringar. Men satte mig för skojs skull i en turnering med 100 deltagare där de 15 bästa fick pris, och förstapriset var 1500 USD. Jag spelar ganska bra, ligger väl på ca10:de platsmed 25 kvar och vi börjar närma oss pengarna. Då utspelar sig den här handen. Om jag hade vunnit den hade jag varit chipleader. Både innan och på floppen hade jag över 70% chans att vinna. Och motståndarna spelade som kompletta idioter. Man kan inte spela så. På riktigt. LOL Donkaments.

$125/$250 No Limit Holdem


Stacks:
UTG ($3970.00)
UTG+1 ($6050.00)
MP1 ($10680.00)
Hero (MP2) ($6545.00)
MP3 ($6635.00)
CO ($4445.00)
BTN ($6625.00)
SB ($4095.00)
BB ($3010.00)

Pre-flop: ($600, 9 players) Hero is MP2

2 folds, MP1 raises to $500, Hero raises to $2,250, 3 folds, SB calls $2,125, BB calls $2,000, MP1 folds

Flop: ($7,700, 3 players)
SB checks, BB checks, Hero bets $4,270, SB calls $1,820, BB calls $735

Turn: ($14,525, 3 players)

River: ($14,525, 3 players)

Final Pot: $14,525
SB shows:
BB shows:
Hero shows:

SB wins $11,850 ( won +$7,780 )
Hero wins $2,450 ( lost -$4,070 )
BB lost -$2,985
MP1 lost -$500

Paolo Roberto, Olivia och södra Frankrike

Efter en stressig vecka på jobbet blev det en skön avslutning med en grillning i Fagerholm. På typiskt svenskt manér så trotsade vi den halva orkanen för att ändå kunna sitta ute, medan solen sjönk nedanför trätopparna. Bättre än så blir inte svensk sommar, tyvärr.

Det mest udda i hela ekvationen var dock att Paolo Roberto (!!!) stod för receptet på den grillade fläskkarrén. Och det var överraskande gott. Troligtvis tack vare P:s insats vid grillen.

Själv tog jag med två viner jag inte hunnit prova ännu. 2007 Alain Chabanon Campredon och 2005 Clos du Mont-Olivet Châteuneuf du pape. Var och en gör det man är bra på. Förutom Paolo Roberto.

Campredon är en blanding av drygt 50% Syrah, och resterande Mourvèdre, Grenache och Carignan från Coteaux du Languedoc. När man läser hyllningarna från någon som hann prova innan blev man onekligen sugen på att knäcka sin provflaska.


En mörk blåröd ung färg och en först ganska knuten doft. Doften kommer dock efter ett tag och ger då ifrån sig en hel del mörk frukt. Men den backas även upp av en hel del mineralitet och en del lite skitig funk och stall, från Mourvèdre gissar jag. När jag väl smakar på det först känns det konstigt!

Detta förundrar mig ändå till jag förstår att det beror på att Olivia i sin iver på uppmärksamhet och att bli kittlad bjuder mig på Sourcream and Sweet Chili "tipps" hela tiden. De går inte speciellt bra ihop och vinet smakar konstigt syrligt kärvt. En upplevelse Olivia förärar mig några gånger under kvällen, och jag trögt nog inte reagerar på.

Utan "tippsen" är vinet riktigt bra! En koncentrerad smak av mörk frukt som fyller hela munnen och stannar i en ganska lång eftersmak. Frukten kombineras med en hel del salmiak och en del köttiga toner. Charmigt, välgjort, ganska läskande med fina syror och gott!

Parallellt så häller vi upp Clos du Mont-Olivet. En charmande sötfruktig doft av ljusare bär än i det förra glaset. Krossade hallon och jordgubbar. Munkänslan är nästan viskös men ändå med en bra syra. En hel del hallon- och lakritsremmar minglar runt med en smak av krossad sten, och en viss örtighet. Det här vinet vinner på lite tid i luften, och det får det då Olivia med ett charmigt leende ropar på "Ullik" många gånger. Känns bättre än andra kompisars barn som kallar mig Ugliq. Efter hand bjuder det på mer och mer komplexitet, utan att för den skulle varit knutet direkt ur flaskan.


Båda vinerna var mycket bra. P:s favorit var Campredon, medan jag diplomatiskt låter bli att utse någon. Clos du Mont-Olivet är en drickvänlig och god CndP. Campredon var ett av mina första nedslag i Languedoc och det bjöd en härlig stil som gör att man vill ha mer. Får bli en beställning.

Sedan bjöd P på ett vin till som jag desperat försökte placera på kartan. Jag skyller på att vi var tvungna att stressa till en buss att jag missade att pricka in den Amaronen (men vem hade gömt russinen?).

Tack P, J, O och E, och I för en trevlig kväll, som innehöll så mycket mer än de viner som som beskrivs här.

2009-07-09

En novis, fem vinrävar och mycket gott vin

I går var det dags för en BYOB hos Frankofilen. Tanken är lika enkel som genial - alla tar blint med en flaska vin som vi dricker gemensamt och diskuterar, och gissar, innan vi går vidare till nästa. Resultatet är att man istället för att bara få en smaka ett vin, får smaka flera olika, som man sannolikt aldrig skulle fått prova annars.

Den här kvällen ska bli extra rolig eftersom jag får möjlighet att återse min gamla studiekamrat Konjären, som jag inte sett sedan 1996 eller så.

För er som är intresserade av bra anteckningar om vinerna, och bilder på dem, kan jag rekommendera blixtsnabbe Frankofilen. Själv så lyckades min mobilkamera inte producera något användbart i fotoväg, och min vinkunskap står sig slätt mot övriga i sällskapet. Vilket gör det väldigt lärorikt för mig att vara med.

Som en aptitretare bjuds på ett fräscht vitt vin. Jag plockar upp en rieslingdoft i näsan, en del petroluem och lite tropisk frukt. En ganska viskös munkänsla, med bra syror. Det finns en viss beska och strävhet som får mig att tveka lite i att det är en Riesling, men när övriga runt bordet säger så, vågar jag i alla fall hålla med. 2006 Dönnhoff Felsenberg Spätlese Trocken.

Sedan börjar vi. Det första vinet har en mörk tät färg. I näsan känner jag först bara en väldig koncentration av russin. Det får mig att tänka Amarone, vilket är det enda jag smakat med så tydlig torkade russintoner i. Efter hand öppnar dock doften sig mycket. Jag börja känna en hel del olika sorters mörk frukt, körsbär och hela spektrat med blåbär och björnbär. I munnen är det en massiv attack av frukt som hålls uppe av höga syror - riktigt bra syror mitt i all frukt, och avslutas med en lång eftersmak där det även finns en hel del tanniner. Det är riktigt gott! Efter ytterligare att tag så kommer vad jag tycker är en den klassiska Grenachekaraktären fram. Svårt att sätta namn på det men det är något liknande apelsinmarmeladston? Jag är då inne på châteuneuf. När övriga börjar diskutera vilken årgång och producent, så koncetrerar jag mig på att lyssna, sniffa och sippa. Riktigt gott.

Avtäckande: 2006 Clos des Papes

Nästa flaska i en systempåse kommer in. En sniff, en titt och jag är ganska säker på att det är min flaska. Jag tycker jag känner den tydliga ros/parfym doften och en del tjära som jag förknippar med Nebbiolo. Färgen skvallrar om den har en del år på nacken. Visst någon annan kan ha tagit med halvgammal Barolo, men att skilja dem åt är över min förmåga. I munnen är jag förvånad över de höga syrorna och att en hel del tanniner finns kvar- efter 10 år. Det är mycket gott, men jag hade nog förväntat mig att det skulle finnas lite mer oumph i frukten. Nu tycker jag nästan att den är lite tunn i eftersmaken, men gott är det. Och mitt vin är det också. Jag behöver väl knappast nämna att de övriga herrarna var i Barolo, men trodde den var ännu äldre. Något som senare självklart förklarades med snabbmognaden i den varma vinbutiken i Rom (på piazza Cavour).
Avtäckande: 1998 Scavino Cannubi.

Vin 3 kommer in och säger direkt i doften att den kommer från Bordeaux. Härliga svarta vinbär och en hel tobakslåda. Jag kan också se och känna på smaken att den har en del år på nacken. Min referensram på Bordeaux är skrämmande liten så jag kan inte säga mycket mer än så. De kan dock de andra herrarna i rummet. Det diskuteras friskt inte bara stränder, utan ner på kommunnivå och enskilda årgångar. Jag lyssnar intresserat.
Avtäckande:1998 Château Trotte Vieille

Vin 5 luktar Dove handtvål, och det är är något som Frankofilen i sina irrfärder i Kalifornien gillar. Så det är alltså hans flaska. Det är ungefär nivån på min analys känns det som när bordsgrannarna dissekera vinet. Jag tycker det har en tydlig parfymerad doft på toppen av en hel del frukt från det mörka laget. Jag kan inte placera det här, men jag lutar åt Nya Världen, och med tanke på de runt bordet Kalifornien. Men jag har tom svårt att sätta vilka druvor det är. Jag är faktiskt lost- inte till någons förvåning.
Avtäckande: 2004 Merryvale Profile (intressantare än gott då det inte är riktigt min stil)

Nästa vin får mig att le bara vid första sniffen. Känns som en klassisk Bordeaux med härliga mognadstoner. Slank i munnen men bra syror, men med en frukt som är på väg ned? (vilket diskuterades länge). Jag kan inte addera så mycket mer än att detta är riktigt gott. Så gott att två av deltagarna innan avslöjandet båda vill skryta med det. Till slut vek Niklas ned sig. När de andra diskuterar kommuner, snor jag lite till ur flaskan.
Avtäckande: 1998 Château Le Tertre Rôteboeuf. (kul!)

När Niklas vin sedan kom fram så gjorde han nog rätt i att ha vikt ned sig. Det här vinet är relativt nyöppnade efter en korkskadad flaska gäckat oss, och det märks i utvecklingen under tiden i glaset. Först ganska stumt, men efter ett tag så kommer den en del mörk frukt, och lite cigarrlåda bjuder den på också. I munnen är det förförande gott. Bra stuns i frukten och härliga syror och en del sträva tanniner för att hålla ihop det. Det tog ett tag innan charmen kom fram, men när den väl kom så tog den en med storm. Den här hade mått bra av några timmar till i en karaff. Mitt bidrag till att placera den på rätt ställe var när Niklas snällt påpekat att det inte var högra stranden, och inte vänstra, och jag med en knivskarp analys säger Graves.
Avtäckande: 1999 Château La Mission Haut-Brion (det är kul att dricka vin med fina etiketter, och jag ska erkänna att jag blir positivt påverkad av att se att det är en klassiker man dricker. Men ingen tvekan om att detta var gott även utan sin etikett)

Efter att pizzorna ätits upp, tar Frankofilen fram ost från Winjas vinkällare som luktar värre än en veckogammal träningsväska, men med underbar smak och konsistens. Till detta dricker vi en god Sauternes; 2001 Château d'Arche-Lafaurie Cuvée Madame. Efter som det är så trevliga killar så sitter vi och pratar länge, även när de utsocknes måste skynda till tåget. Sedan ger även Anders upp, då han ska vara på jobbet om en drygt sex timmar. De med sämst karaktär blir såklart kvar, och den generös värden bjuder på en otroligt charmig Bordeaux till. 2001 Château La Tour Carnet som införskaffats för 150 riksdaler (eller om den nu köptes i EURO). Väldigt gott och charmigt. Hade jag kunnat köpa en låda hade jag gjort det på studs.

En väldigt trevlig kväll, med många goda och intressant viner som bjöd på en hel del lärdomar och upplevelser. Så trevlig att man kunde leva med det strilande regnet framåt halvetttiden när man traskade hemåt. Ska man klaga på något är det nog på dagen efter, och att det stora fokuset på vin gjorde att allt latent "catch up" med Konjären inte hanns med. Men det får bli fler gånger.

Som sagt bilder och bättre referat på andras bloggar. Under tiden jag skrivit ned detta ser jag t.ex. att Anders också publicerat något som gör att man nog kan förstå bättre hur gott det var.

vinprovning.

2009-07-05

Grinda Wärdshus

Lördagens lunch avnjöts på Grinda Wärdshus. Det kan klart rekommenderas som en dagsutflykt.

Maten är i och för sig inte fantastisk och den initiala servicen när man vill sätta sig vi det tomma bordet 30 min innan man bokat, för att ta ett glas vin, och får ett barskt nej känns sådär. Men maten är god, omgivningarna vackra och det är det känns betydligt mer prisvärt än J som besöktes nyligen.

Vinet vi försökte dricka vid bordet, men blev förvisade till en lika tom bar, var Clos Henri Sauvignon Blanc 2007. Ett friskt och gott vin, som bjuder på en hel del nässlor och fläder. Det har en ganska kraftig beska till att börja med, men den mjuknar efter ett tag i en öppnad flaska.


Två mycket goda förrätter - Pilgrimsmussla och Rödbetscarpaccio. Speciellt pilgrimsmusslan var perfekt fräst i pannan och hade en härlig konsistens och smak.



Majskycklingen som huvdrätt var dock inget speciellt. Det var god och god komponenring av smakerna. Kycklingen var dock lite torr.

Sammanfattningsvis ett trevligt ställe för en dagsutflykt - att det börjar ösregna på väg ned till båten för hemresa kan man inte hålla emot dem

2009-07-03

Man upphör aldrig att förvånas!!

Min sambo dricker inte vin. Inte alls - om man inte definierar Moscati d'Asti som vin. Det kan hon å andra sidan dricka som ett barn dricker jordgubbssaft.

Idag bad jag henne gå och anmäla mig till prestigevinprovning på Systembolaget. Det ska jag göra oftare. Jag får nämligen ett telefonsamtal som säger "Jag har köpt vin för 1000 kr". Trots att det låter som hennes röst, och hennes nummer syns i displayen, undrar jag om någon ringt fel. Hon orkar inte bära hem en låda Moscati d'Asti???!

Det visar sig att hon börjat prata med Miran på vinkällarbutiken, och frågar om någon god efterrättsriesling. Med tanke på Mirans preferenser måste det varit som att fråga Hans Scheike om olika sorters björkris. Precis som hon skulle komma hem med ett prima björkris kom hon nu hem med ett prima vin. Eller två halvliters flaskor för att vara exakt.

Zilliken Saarburger Rausch Riesling Auslese Lange Goldkapsel (varför kan man inte med lite tysk effektivitet hitta kortare namn) har den gode Miran skickat med henne hem. Jo man tackar. Och öppnar en flaska:

Sött och gott.

För att vara lite mer explicit så har den en ganska återhållen doft av tropisk frukt, och badboll. Den petroleumdoft som ska vara så typisk för Mosel är där. Men den bjuder inte på en alltför expressiv doft. Smaken är dock minst sagt expressiv - den exploderar nästan i munnen. En stor koncentration av aprikos, honung och citronskal. Framförallt aprikos. En koncentrerad sötma som nästan döljer den syran som finns, tack och lov, i vinet. Eftersmaken verkar aldrig ge upp. Jag räknar till en minut, och tycker mig kunna känna den ytterligare en minut senare - men det kan vara inbillning.

Jag ska erkänna att jag inte är världen största sucker för söta riesling, men detta är ett riktigt, riktigt gott vin. Jag vet inte hur denna typen av vin utvecklas med tiden, men vi får väl titta på den återstående flaskan ett tag till. Och sedan dricka den parallellt med en Moscato d'Asti.

Jag borde skicka henne och anmäla mig till fler vinprovningar.

2009-07-02

Château Vannières 2005

Idag kände jag för att dricka något gott och efter en diskussion med Niklas på Google Talk landade vi (läs Niklas) på att Château Vannières Bandol 2005 skulle kunna passa till kvällens lövbiff med vitlöksfräst mangold (från egen kolonilott).

Château Vannières ligger i Bandol i Provence. Jag försökte läsa mig till mer info på deras hemsida, men kunde inte låta bli att fnissa, så jag gav snabbt upp. Men det är gjort på Mourvèdre och en del Grenache, men hur mycket av varje kan jag inte läsa mig till. Om det inte är en absolut majoritet Mourvèdre så tappar jag i och för sig det sista lilla förtroende jag har för mina egna smaklökar.

Om ni tror på bättre lycka själva, så har Château Vannières en hemsida som är riktigt komisk att titta på. Inte så mycket för innehållet, utan för det känns som webbens motsvarighet till animeringar och annat skoj man kan stoppa in i en powerpoint. Inte för att det gör det bättre, utan för att man kan. Observera den animerade figuren nere till höger.

Jag öppnar vinet tidigt för att ge det en chans att vakna till liv. Direkt ur flaskan är det ganska knutet. En viss doft av mörka bär. Lite tobak & läder, kanske ceder, och en hel del stallighet kommer till. Der doftar torrt/dammigt - som om den kommer att kännas som att slicka på en cigarrlåda i när man väl smakar på den. Om man nu kan lukta sig till en kommande munkänsla?

Redan efter en timme så har doften öppnat upp, kanske i och med att temperaturen stigit en hel del också. Dammigheten är borta och det finns mycket mer skitigt stall, och en hel del jord och järn i doften. Blodkorv var det länge sedan jag åt, men det påminner om det, om man tar bort sötman. Det här är ett bråkigt vin - långt ifrån en insmickrande fruktbomb. Ett vin som biter tillbaka.

Munkänslan är dock inte så dammig som doften lovade, även om det finns en hel del uttorkande tanniner. Frukten som finns där känns ljusare än de björnbär och slånbär jag hade i doften. Det är mer åt röda vinbärshållet. Men vinet är inte först och främst fruktdrivet - stalligheten, järnet och jorden är mer framträdande. Det hela hålls upp av en pigg syra (hörde jag rasig från Kungsholmsgatan?) som gör att det känns ganska läskande, trots de sträva tanninerna.

Efter ytterligare en timme med luft kommer mer och mer frukt fram i smaken, och den bråkiga stalligheten tonas ned något. När jag sedan dricker vinet till mat så mildras tanninerna ännu mer, och det passar alldeles utmärkt till magnolden. Ett tag efter maten så känns vinet riktigt gott, fortfarande samma karaktär, men betydligt mer avrundat i kanterna. Jag tycker det är gott att bara sitta och sippa på. Kanske är det perfekt till frukosten i morgon?

Ett bra vin i typisk bandolstil. Kostade 259 kr när det kom på systembolaget för ett bra tag sedan. Kommer säkert att bli ännu godare om det får ligga ett par år, och det är nog egentligen rekommendationen. Något år till på rygg.

Jag kan inte låta bli att komma tillbaka till hemsidan. Om man nu ändå ska göra en, kan man inte förse den med vettig information istället för totalt intetsägande?

The vinification process is tailored to each vintage and each of the different grape varieties. Temperature, sampling and fermentation periods are all monitored by the master cellarer, or "maître de chais", and each of the vats is tested and tasted daily by our wine expert. The date of grape-harvest, a crucial decision, is fixed by our ISO 9000 - accredited laboratory, wich monitors the ripening of the grapes day by day, plot by plot. Grapes are tested for their acidity and sugar content but also for their colour and richness in tannin.

Va bra, då vet jag precis.

PS. Alla ni unga killar som läser den här bloggen. Detta vinet funkar inte till det ni vill. Testa Xider istället.

Halvfullt eller halvtomt?

Saxat från di.se
Förresten var det alldeles för länge sedan jag drack något riktigt gott vin.