Sällan kan allt vara på topp. Förra helgens strålande väder i Stockholm med några kära återseenden och två vin-sessioner är minnesvärda. Bara för att avlösas med en utbildning som lämnar lite fadd eftersmak i munnen. Jag är helt med på att dra ihop alla höga chefer för att diskutera strategi och hur vi ska förändra bolaget och jobba bättre ihop osv. Och föreläsarna är både roliga och svindyra. So far so good.
Jag vill dock inte åka över hela världen för att lyssna på någon som mest påminner om en stand-up komiker. Det är klart underhållande, och alla skrattar vi. Men att få det att framstå som projektplanering 101 är något han själv kommit på, och att det är det bästa sedan bottilagrad Nebbiolo är lite magstarkt. Varför göra om allt i metaforer, där humorn i omskrivningen är viktigare än att det förmedlar något? Jag funderar fortfarande på vad han ville säga med liknelsen med en Sci Fi-film? Jag kommer inte ens ihåg sammanhanget. Sedan när fick innehållet stryka på foten för ytan? Ok, sedan länge, men även i svindyra utbildningar?
Det är förvisso ett lyxproblem, men jag tar det som en bra anledning att trösta mig och samtidigt bekämpa tidsskillnaden. En flaska som vänliga besökare smugglat hit: 2006 Livio Pavese Barbaresco har kommit in i SBs sortiment och ska finnas där ett helt år. Jag hade inte sett Patriks sågning innan jag öppnade kvällens jetlagsmoderator utan ger mig in i kampen med öppna ögon. Tänk er som ni träffar ett barn till en släkting, som ni inte sett på länge, och de kommer fram och säger "Look at my beautiful baby".... Eller så lämnar jag alltför krystade liknelser därhän.
Doften är inte så dum. Lite plommon och körsbär i lite plump och klumpig stil, med övertoner av lösningsmedel, lim och kaffesump med läder. Inte så elegant och eteriskt kanske, men ganska gott.
I munnen håller det däremot inte riktigt ihop. Frukten och de tanniner och syror som finns går inte i takt. Frukten trappar av rätt fort, och lämnar ett småsurt och stramt avslut. Under tiden körsbärsfrukten är med så är den dessutom lite lös i kanten utan direkt precision. Nja, det här var ingen direkt vinnare. Det är inget fel på det, men opersonligt och utan något direkt lyft.
Jag upplever det nog lite mer öppet och med med dragningar åt mörk frukt än de ljusa jordgubbspustar Patrik beskriver, men vi kommer till ungefär samma slutsats: Det finns intressantare nebba i denna prisklassen att finna. Men nu har monopolet bestämt att detta är det bästa Sverige kan få. Basta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar