Sedan sist har jag lärt mig att det är gjort på Cannonau (Grenache), Bovale Sardo, Carignan, och Malvasia Nera. Jag har också lärt mig att det får 18-24 månader på ny fransk ek.
Doften är en imponerande tät och mörk matta av svarta körsbär och söta kryddor. Läder och våt piptobak finns med och bidrar till en söt doftupplevelse. I toppen tycker jag mig till och från hitta en (irriterande) slöja av dill! Som tur är försvinner den ofta och antar en mer parfymerad blommig doft. Men rädslan av att hitta kräftspad i doften gör att jag inte kan slappna av och njuta helt.
Vinet är fylligt, kraftfullt och har en rejäl stomme av sandiga tanniner i munnen. Frukten är intensiv, fullmogen och utan svackor tills den i eftersmaken börjar ge vika för lämna plats för mörk choklad (belgisk?) och rostat kaffe (Brazil yellow bourbon?). Munkänslan är fyllig, smeksamt sträv och komplex.
Vinet är fortfarande ungt och faten lite väl framträdande, men det finns power och struktur för ett långt liv. Det är absolut för tidigt att öppna flaska nummer två, men jag tänker ju ändå knappast skeppa tillbaka flaskan över halva världen.
Lysande gott till parmesanen är det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar