Som utlovats - italienskt så det förslår. Där mitt vinintresse så smått tog fart någon gång för länge sedan - Toskana.
Mörk körsbärsfukt med moreller inblandade som en stabil och tät bas för doften. Vinet har dock mer än så att bjuda på i form av läder och tobak, plus ytterligare ett lager med kryddor och söt mandelmassa. På toppen avger det blommiga svävande slöjor. Det är en massiv, förförande doft som suger in en och vägrar släppa greppet.
I munnen är frukten tät och koncentrerad utan att bli det minsta tung och klumpig - vinet har ju italienska syror, gubevars! De italienska surkörsbären inleder starkt, och klär in hela gommen med syrlig, men mogen frukt, för att sedan, i en perfekt stafettväxling, lämna över till de småkärva kärnorna som klingar ut i eftersmaken. På upploppet tillkommer Lakrisal. Koncentrerat och långt! Kanske inte världens mest klart lysande, renaste och precisa frukt, utan lite småslampigt och försiktigt fatat, men ack så attraktivt.
Munkänslan är fullmatad men ändå lätt på foten och med bitande höga syror. Tanninerna är påtagliga, fast påfallande mogna och söta och ger en behövlig stadga. Det är ingen tvekan om att det är från Italien, eller att det är gjort i en modern skola. Men ack så snyggt och gott - speciellt efter ett dygn i vacumpumpad flaska. Köp och lägg undan.
Finare Vinare har, som med de flesta andra viner man hör talas om, provat tidigare. Själv hoppas jag få prova igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar