The Cliff

Reseförbud gör att den planerade weekendresan inte kan inkludera flyg eller båt. Lösningen får bli taxi över 100 meter bro till Sentosa för att stanna på Beaufort. Där var jag på en veckas kurs för tio år sedan, men nu är det betydligt mer avslappning på schemat - massage och middag.

The Cliff är en välrenommerad restaurang i anslutning till hotellet, med en underbar utsikt och stämningsfull inredning.

Starten blir ett glas av husets champagne Duval-Leroy Fleur de Champagne Brut som inte är stor men trevlig med sin grönäpplighet och fina syror. Inte lika dålig som en del sågningar på CT.

Medan vi tittar på solnedgången, bestämmer vi oss för en avsmakningsmeny. För en gångs skull finns det ett vinpaket att tillgå - värt att prova.

Till första rätten med rökt pilgrimsmussla och en sorbet på vattenmelon och passionsfrukt (riktigt bra!), serveras en sydafrikansk ekad chardonnay. 2008 La Motte. Den är inget att yvas över, med tropisk frukt,  dragning åt melon, och citrus med skalbitterhet i en ganska snävt sydd kostym. Till det kommer en fet känsla och lite rökig kryddighet. En del nya fat har nog använts.

Sedan serveras en underbar foi gras och man slår till med en enklare sauternes, 2008 Carmes de Rieussec. Söt tropisk frukt med en hel del lösningsmedel och botrytis. Simmig i munnen, med hyfsad längd, men hade mått bra av lite högre syra. Kockens faiblesse för smulor som tillbehör visar sig; briochesmulor är lite annorlunda men passar fint.

Huvudrätten är lamm i ett par olika former, gott och väl tillagat med exotiska tillbehör som lycheesorbet, och rabarber med olika textur - som maräng och kräm. Till det serveras 2008 Falesco Vitiano från Umbrien. En blandning av lika delar Cabernet Sauvignon, Merlot, och Sangiovese. Den luktar Cab, den börjar med att smaka välmognad Cab/Merlot för att ganska fort slå över till medioker Sangiovese i mitten, med ett tunnare register av surkörsbär och höga syror, innan det ganska snabbt packar ihop och lägger ned. Nja.

Efterrätten är en krispig äpplepaj med ett potpurri av små tillbehör av sorbet och krämer av exotiska frukter. Vinet till är 2007 Chapoutier Muscat de Beaumes-de-Venise. Det har en trevlig doft av aromatisk päronsplitt, men i munnen tar sötman över lite väl mycket och det känns tungt, så fort det bara stigit någon grad i temperatur - och det gör det rätt snabbt.

En mycket bra  middag, med ett medelmåttigt vinpaket. Den trenden verkar vara global. För att avsluta beställer jag in ett glas 2009 Mount Riley Pinot Noir, medan vi tittar på båtarnas lanternor utanför i Sydkinesiska sjön. Utsikten är bättre än vinet, men totalupplevelsen är riktigt bra.

Till frukosten dagen efter får vi besök av en fjäderklädd och glupsk kompis, och ett förtvivlat barn när påfågeln äter upp flickans tappade korv.

Ett mycket trevligt ställe som rekommenderas för de som har en helg över i Singapore. Men se upp, det kan vara farligt!