2010-01-23

Roagna Barbera d'Alba 2004

Nu förstår jag kommentaren "Jag har inget att ta på mig" från någon framför en överfull garderob. Trots några hundra flaskor att välja mellan känns det ofta som om jag inte vet vad jag ska dricka. Mycket vill jag vänta på för att det ska mogna. Det här vinet kan säkert också bli intressantare om några år, men det är gott här och nu.

På Bristlys provning med Luca Roagna fastnade jag för deras Barbera, så jag passade på att beställa hem ett gäng flaskor. Och en fredagskväll är ett ypperligt tillfälle att ta den första, i lugn och ro till mat.

Roagna Barbera d'Alba 2004 har först en liten slapp sötfruktig doft och smak efter en pop n' pour. Efter en halvtimme i glaset har vinet stramat till sig och är mer som jag kommer ihåg det. Mörk, dov återhållen frukt, men även en del toner av läder och jord i doften. Jag hittar även lite violer, och hade det varit blint kunde jag mycket väl gissat på Nebbiolo. Härligt att dofta på, och ganska atypiskt för de Barbera jag druckit innan, som till stor del innehållit en del rostade fat.

I munnen biter de härliga syrorna i kinderna, när vinet verkligen ber om att få krämig mat som partner. En smak av mörk frukt - blåbär/björnbär/körsbärshållet, i en ganska stram kostym. Det finns en del tanniner, om än ganska snälla. Eftersom den enda ek som släpps in hos Roagna är korkerk, och den i lagrats i stora bottis så måste tanninerna kramats ur skal och kärnor under den långa macerationen. Över 40 dagar har jag förstått. Också ett sätt att göra en Barbera. Roagna non cambia

Mot slutet, när eftersmaken tar över för att sedan sakta klinga ut, tillkommer en del salmiak. Jag funderar på om det är smaken eller den småsträva munkänslan som får mig att tänka på salmiak. Vi pratat de gråbruna tabletterna som fanns på rullar, för ganska många år sedan är jag rädd.


Det här är ett urgott matvin. Härlig balans och struktur, en del komplexitet och längd. Om än inte något stort vin, så gör det sig bra till fredagens kyckling med parmaskinka och färska örter. Dessutom har det endast snälla 13.5% alkohol, vilket uppskattas. Nu har jag något att dricka som jag inte tänker vänta på!

Den här ljuset brinner för Linus Wååk, och hans familj.
Mångas tankar är med dem.

5 kommentarer:

  1. Om det är Lakrisal du syftar på så finns det fortfarande.

    SvaraRadera
  2. Bingo. Det är ju den jag menar. Måste köpa en för att återrelatera till smak. Och munkänsla.

    SvaraRadera
  3. Ät inte för många bara. De är lätt laxerande. 12 rullar på en förmiddag är inte bra. Det lärde jag mig för 20 år sedan...

    SvaraRadera
  4. Tack för tipset. Det kanske inte riktigt låg i korten, men nu ska jag komma ihåg att inte ta 12 rullar. Jag kan å andra sidan tipsa om att 12 flaskor Barbera inte är bra det heller. :-)

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Jag jobbar på Tastecasting.se och den 4 februari anordnar vi ett thailändskt matlagningsevent där vi kommer få lära oss allt från enkla förrätter till att göra thailändska dekorationer av olika grönsaker. Kika in på tastecasting.se för ytterligare information om eventet (och tidigare tillställningar).

    Skulle du vilja komma? Maila då till mig på katja@tastecasting.se. Hör även av dig ifall du vill få andra inbjudningar framöver.

    Med vänliga hälsningar
    Katja

    SvaraRadera