Läser med tårar i ögonen om det som hänt Martin och hans familj. Deras tonåriga son, Linus Wååk, omkommer i en tågolycka. Förstår inte hur man orkar ta sig igenom det. Fast man måste såklart. På något obegripligt sätt.
Jag är imponerad av hur du hanterar det Martin, och jag önskar jag kunde hjälpa er. Just nu sänder jag bara mina varmaste omtankar till dig och din familj. Jag hoppas vi ses snart, när ni tagit er upp ur den djupaste delen av avgrunden.
För de som orkar läsa den hjärtskärande berättelsen så finns den imponerande starkt nedtecknad.
Detta får mig att längta efter att få träffa syrran som kommer hem från Latin Amerika ikväll.
2010-01-20
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ulrik, man blir plötsligt väldigt medveten om hur bräckligt livet är, och den känslan av ödmjukhet som infinner sig borde vi alla bära med oss hela tiden. Tyvärr gör vi inte det när vi springer i ekorrhjulet, men vi borde.
SvaraRaderaTack för en trevlig kväll när jag kom hem från Latin Amerika! Det var en omtumlande kväll då jag fick läsa om tragedin som din vän Martin med familj råkat ut för. Det fick mig att bli än mer tacksam för den trevliga kvällen vi hade.
SvaraRaderaKram syrran