Matteo Correggia har jag ett lite speciellt förhållande till sedan besöket i somras. Ikväll dricker jag deras Roero 2006, som jag druckit förut och Finare Vinare provat för drygt ett halvår sedan.
Det här är ett ganska slankt, syrligt vin, med en del sandiga tanniner som ger det en ganska bra struktur. Det gör sig alldeles utmärkt till mat, även om det absolut går att dricka på egen hand.
Doften är precis som jag vill ha den. Ljusa röda bär, nypon, rosblad och lite mandelmassa. Jag tycker mig redan hitta en del mogna toner som tryffel, och kanske lite bitter mörk choklad. Härligt doft, även om det inte är någon "kvast" av kraft och dofter som står ut ur glaset.
I munnen tycker jag det bjuder på lite mer stuffing än det gjorde för ett tag sedan. Den röda frukten är där - hallon och röda vinbär. Nyponen finns kvar, och det ligger lite rosor på ytan och simmar runt. Höga läskande syror, och tanniner som stramar år när eftersmaken klingar av (efter inte alltför länge).Skär igenom en krämig mat perfekt.
Jag tycker det här är skitgott på ren svenska. Det är inget stort vin och inget mästerverk. Men som ett vin en mulen lördagskväll till en svamplasagne är det lysande. Den har det mesta som en bra Barolo har, eller kanske mer av en Barbaresco, fast lite mindre av allt.
Correggias Roero är gjort på 100% Nebbiolo, tolv månader på använda fat, och i ståltankar i ytterligare åtta. Systembolaget säger fortfarande att det är 2006 (i beställningssortimentet) medan Bristlys hemsida är lite tunn på information. Själv skulle jag nog passa på innan det är 2007 som kommer, då jag gillar denna bättre. 159 kronor kostar kalaset.
Jag tittar på den här Bristlysidan istället. Där är det 2006.
SvaraRadera