Pauillac Cinquième Cru

När man läser på lite om Château Grand-Puy-Lacoste slås man av hur historia och bakgrund både kan vara fascinerande och intressant, och samtidigt förlegad.

Det ger en viss vördnad att kunna spåra historien för gården tillbaka till medeltiden och hur en Monsieur de Guiraud ägde marken för fem sekel sedan, hur den ärvts och sålts i omgångar till vad den är idag. Samtidigt slår det en hur udda det är att klassificeringen från 1855 fortfarande har så stort inflytande.

GPL klassades som en 5:e cru 1855. Sedan dess har egendomen sålts tre gånger, ärvts ett otal, givetvis utsatts för phylloxera och bytt ut alla rankor, minskat arealen vin från 55ha till som lägst 25ha, för att sedan öka till 55ha igen. Samtidigt som vinmakandet utvecklats ganska drastiskt sedan dess. Vinet som görs idag kan omöjligt ha särskilt mycket med det som producerades för 150 år sedan att göra.

Ändå nämns det alltid att GPL är ett 5:e cru, men att den ofta överpresterar för sin klassificering och därför blir prisvärd. Udda.

Sedan finns det givetvis många krafter som inte vill ändra en befintligt klassificering - alla som är högt klassade och kan ta betalt för det. Det finns ju en del exempel på hur enkelt det är att ändra en klassificering av franska viner. Konflikten Israel - Palestina är nog mer lättlöst.

Givetvis är det ett brutalt barnarov att öppna en Château Grand-Puy-Lacoste 2006 idag. Efter en ganska tung vecka på jobbet "förtjänade" jag något gott, urvalet är begränsat i min lokala vinkällare, och ögonen råkade falla på denna. Veckan slutar dessutom redan på en torsdag, då det är Malaysiskt nyår på fredag.

Första kvällen har det en distinkt doft av stall och grispiss, med en svag doft av körsbär i bakgrunden. Tanniner galore, och ganska slutet. Jag är för trött för att tänka eller analysera vinet speciellt, och ställer det i kylen över natten.

Dag två har det hänt en del. Klassisk Bordeaux. Cassis och körsbär - check, Ceder - check, Stall och läder - check. En del kaffe och mörk choklad. Trevlig att sniffa på och betydligt mer öppet än första dagen.

I munnen kommer en ren fin cassisfrukt fram, omgärdat av läder och lite funkig stallighet. Ganska fylligt, sakta avklingande med en småsträv och mineralrik avslutning. Välbalanserat med höga syror. Tanninerna har taggat ned ett snäpp över natten, men ligger kvar som ettans sandpapper i hela gommen. För ungt, såklart, men till andra kvällens middag är det supergott.

Jag vet inte om det är acquired taste eller inte, men jag gillar en stram och kärv Bordeaux, förutom alla Aussies som stått på menyn på sistone. 2006 är inte så dålig som årgång - det är inte så lätt att komma efter 2005 i jämförelsen. Prisnivån ska väl inte diskuteras för länge. Denna flaskan skulle kunna köpa allt utom ikonvinerna från Australien, i de bästa årgångarna.

Syftet ikväll att möta upp vår anrättning fixar vinet med besked. Dessutom - matchningen är löjligt bra. ;-)