2004 Yarra Yering Underhill Shiraz

Nu är en australiensisk överdos nära. Jag kanske borde begränsa mig, men jag är nyfiken på denna.

Mörkt, opakt. Blåviolett.

Från Yarra Yering har jag druckit både en BDX-blandning och en Pinot Noir, och uppskattat båda mycket. När det var rea på Denise köpte jag på mig en blandning av deras olika viner, och tänkte sakta prova mig igenom sortimentet. De senaste dagarna har 2004 Underhill Shiraz stått för smakprovet.

Första dagen - svartvinbärslikör. Bara,  inte mycket annat. Besvikelse. Dag två är den mindre framträdande. Blommiga toner övertoner. Fler bär, björn- och blåbär. Svag dos av kryddor och en aning rökt bacon. Komplexare och mer tillfredsställande. Fortfarande moget och sött.

Underhill är separerad från Rhone-blandningen, Dry Red #2, och kommer från en del av vingården som planterades 1976. Mer lerig jordmån, och mer stjälkar kvar vid jäsningen. Intressant läsning om Dry red #2 finns hos Niklas.

Direkt attack av mörk, likörtonad, söt frukt. Andra anfallsvågen heter - mer frukt. Eftertruppen är mer komplex med chark och kryddor. Höga apelsinsyror lyfter vinet en nivå, fruktdränkta tanniner håller ihop det. Balanserat och långt är det ett bra vin. Kanske lite endimensionellt i munnen, ålder bättrar nog det. Lite mycket likördrag i frukten för att gå hem helt på the Solitaire. Men bra.

Robert Parker (inte Jay Miller) skriver att 2004an är den bästa årgången någonsin."...awesome concentration and richness, and a delicate, ethereal lightness suggest this stunning Shiraz can be drunk now..." 96p. Och han kan ju se genom väggar.

Jag tycker dock det är att ta i en 3-4 pinnar för mycket, och sedan är det inte min stil så det blir inte fler köp. Pinot Noir har jag dock fyllt på med mera av. Vem behöver gamla världen?