2010-08-06

2005 Guigal Brune et Blonde

Marcel Guigal är hyllad av välkänd advokat och har bland annat blivit Decanters Man of the year 2006. Såklart mest känd för sina La-La viner, men nu tänkte jag ta reda på hur den enklaste Côte-Rôtien smakar.

Någon presentation av Guigal är knappast nödvändig. Brune et Blonde är den enklaste cuvéen, gjord på 96% Syrah och resten Viognier från både den norra delen med järnrik jord, Côte Brune, och den södra Côte Blonde med ljus kalkrik jord.



Efter jäsning av Syrah och Viognier tillsammans i ståltankar får vinet minst två år i barrique, där 40% är nya. Den mängden ny ek får väl närmast anses vara ganska modest för den ganska fatglada Guigal. La-La vinerna får 42 månader i 100% ny ek, men lär väl ha lite mer ekhungrigt fruktmaterial som motvikt.

Förvånande transparent rödblå färg med ett uns av röd tegelkant. En doft som måste vara skolboks-syrah. Jag tror aldrig jag känt en så tydlig bacon- och vitpeppardoft i ett vin. Det är nästan så man av ren reflex börjar nysa. Under det välpepprade lagret av charkuterier lurar vinbär och björnbär i en frukt som drar åt det mörkare hållet. På toppen av det en tunn slöja av parfymerade skira blommor - som i vissa stunder påminner om traditionalist-nebbiolo från Monprivato. Sedan efter ett tag kommer den smygande - vaniljdoften - och jag blir nervös. Den är dock inte speciellt framträdande utan håller sig ganska diskret i bakgrunden.

Första upplevelsen i munnen, efter en pop'n pour är inte angenäm. Tight, snipig med syror som gör att inget känns riktigt i balans. Efter ett par timmar har bitarna fallit mer på plats. Fortfarande ganska slankt, med knivskarpa syror som skär genom den fetaste mat utan besvär. Frukten känns ljusare och mer framträdande i munnen, och drivs framförallt av jordgubbar och körsbär. Kraftiga men välskräddade tanniner klär in gommen och håller frukten i schack.

När den inledande frukten tar ett steg tillbaka i mittpartiet, är det lite tunt ett ögonblick, innan det välpepprade baconet kommer tillbaka, with a vengeance. En avslutning som saktar klingar av med kryddor och chark ovanpå frukten. Långt och sakta avklingande, där slutet glädjande nog inte innehåller någon vanilj utan parfym.


Mmm, vad gott det är. Komplext, långt och med en stil jag faktiskt gillar. Den ek-attack jag var lite nervös för lös med sin frånvaro. Vinet växer dessutom med tid och fläskar på sig en del. Den korta dippen i mitten verkar täppas till. Om jag skulle återkomma till det, skulle det vänta två, tre år och skulle även ge den en uppvärmning i karaff. Och dricka det till en Boeuf med rejält med sidfläsk i.

Säljs detta i Sverige?

PS. Min senaste favoritbild.

7 kommentarer:

  1. Hej Vinovis,
    Kul att du gillade vinet. Det kommer på Systembolaget i november. 480 flaskor a 439 kronor.

    Med vänliga hälsningar
    Claes Lindkvist/Vinunic AB

    SvaraRadera
  2. Är det någon som provat 2003 nyligen? Sist jag provade (höst 2008) var den snipig och skrek "tunnel"...

    SvaraRadera
  3. Trevlig rapport, Ulrik. Och bra info, Claes. Men vi väntar gärna tills de fyller tio för att vara på rätt sida om tunneln - så vi kommer inte röra nolltrean på flera år. Nittioåttan ligger däremot väldigt bra till för omtest....

    SvaraRadera
  4. 439 är ju mindre än jag fick böta i Singapore, men har nog ändå lite svårt att handla på SB i November.

    Jag upplevde inte som om den var inne i en lång och oändlig tunnel ännu, men den är kanske på väg in. Det skulle dock vara intressant att prova en med lite mognadstoner, vilket ju inte var direkt vad den bjöd på nu.

    SvaraRadera
  5. Hej alla,
    Guigals Brune et Blonde håller länge! 1988 är strålande god nu liksom 1990 och 1991. Provade en från Brune et Blonde 1999 igår tillsammans med Jamets Cote Rotie från 1998. Jag föredrog Guigal men hustrun satte Jamet främst. Båda var unga och framförallt Guigals vin bör lagras minst 5 år till innan det är på topp.

    Claes Lindkvist

    SvaraRadera
  6. Jag drack en 1995:a för några månader sedan och den var perfekt mogen. Vi hade en rätt intressant diskussion då om hur man ska prova mogna viner, och kom fram till att ett massa sörplande och indragande av luft tillsammans med vinet snarare förstörde vinet än förbättrade det. Vi drack vinet i generösa klunkar istället :-). Och njöt!

    2003:orna har jag lagt långt ner i källaren för de ska inte poppas på lång tid ännu. Då blir man bara besviken. Låt de ligga i sin tunnel för att komma ut i ljuset om tidigast 5 år.

    Hm, november-släppet ska jag pricka in....

    SvaraRadera
  7. Jag är också sugen på att prova lite äldre versioner. Jag har faktiskt några 2005 liggande (i Sverige), som jag köpte för ca 30 EUR. De får ligga till sig en bra stund.

    Nu kan man köpa 2006 för 28 EUR hos Millesimes.

    SvaraRadera