Italiensk middag - sort of

Hembjudna till min italienska kollega Marco med hans tillika italienska fru Loredana är förväntningarna på en klassisk italiensk middag höga. Och det blir - intressant.

Det börjar bra. Tiden vi ska dyka upp är 20:30 så Italiensk middagstid gäller. Sedan börjar skepsisen sprida sig lite när det visar sig att den som stått för matlagningen är Rose - den filippinska maiden/hemshjälpen. Det visar sig vare en helt obefogad oro, då hon under tre år med familjen fått en grundläggande utbildning i att laga italiensk mat.

Gott är det! Allt från pizzabitarna till snacks, via en vegetarisk tagliatelle för att avsluta med en underbar variant av saltimbocca - gjorda på små grillspett. Bättre än jag ätit på många italienska restauranger. Till detta bröd och givetvis olivolja - importerad från familjens egna olivodlingar i Italien. Gästerna som tagit med italiensk olivolja som present log besvärat. Allt var supergott.

Givetvis fick vi vin till detta. Marco förvånar med att ställa en 2006 d'Arenberg Dead Arm Shiraz på bordet. Parallellt ett inte helt okänt vin som jag gett honom för att vidga hans vyer, då han erkänt att han mest dricker vin från Toskana; 2004 Cascina Cucco Ceratti.

Dead Arm Shiraz är tät och mörk, med en intensiv doft av mörk frukt toppad av charkuterier, kryddor, kaffe och choklad. Doften är stor, mörk och mullrande, och bjuder på mer än sötmogen frukt en masse. I munnen är vinet koncentrerat - söt mörk frukt med björnbär och blåbär i täten. Kryddor och kaffe. En ganska stram munkänsla, stöttad av lätt sträva chokladiga tanniner. Komplex och lång. Det blir inte en tung fruktbomb som påminner om sirap, utan är faktiskt riktigt bra. Skulle gärna återkomma till det om 3-5 år. Miller ger 95p, och det är som vanligt ett par för mycket. Men hur kom det här in i ett italienskt hem?

Cerattin är givetvis ett helt annan typ av vin, men står sig väl i konkurrensen. Med lite luftning blir det lysande gott, och passar i mitt tycke bättre till den här maten. Lika bra varje gång.

Sedan kommer ett annorlunda vin på bordet. En australiensisk Nebbiolo/Cabernet med en en udda etikett. The Nebb. Det finns tydligen en koppling mellan Nebb och Beak/näbb, som de utvecklade på etiketten. Dr Schnabel von Rom kämpade under pesten med att försöka rädda engelsmän, och som skydd hade han en mask där han stoppade näbben full med kryddor och örter för att rena luften så han inte blev smittad. Men nu kämpar Dr Schnabel mot monolitiska viner. Jomenvisst.

2007an är gjord på 80% Nebbiolo och resten Cabernet. Mörk doft. Choklad och körsbär. Kanske ett uns av blommiga toner, om man är snäll. Smaken är en kombination av körsbär/björnbär och mörk söt choklad med strama tanniner i bakgrunden. Dock ganska enkelt/monolitiskt, hyfsat kort, och utan direkt charm. Jag tycker det saknar personlighet och har svårt att säga vad det är gjort på eller var det kommer ifrån. Udda vin - serverat av en italienare.

Sammanfattningsvis: Lysande italienska värdar, jättegod italiensk mat - lagad av en filippinska, australiensiskt vin - serverat av en italienare, och italienskt vin från en svensk. En Italiensk middag - sort of. En kanonkväll.