Château Franc-Cardinal 2005

Jag hade ingen aning vad det här var när jag tidigare idag plockade upp det från Carrefour för S$ 27.90 (150 SEK). En positiv överraskning var resultatet.

Château Franc-Cardinal har en hemsida som ser ut som om jag hade designat den, men med en hel del intressant innehåll. Man kan t.ex. läsa sig till att ägaren är en kanadensare som gift sig med en fransyska, köpt först en vingård i Bourgogne, men när frun från Cognac ville bo närmare ursprunget köpt en till i Bordeaux. Man kan också läsa det något generaliserande citatet:

Unlike the philosophy of wine producers in the New World (Australia, California, etc.), where they give technology the upper hand in trying to create a product of consistent style - a manufactured product, if you will - in the Old World we believe that it is man's role to discern the character inherent in the terroir and coax it out, helping it to achieve its full potential - much in the way you raise a child. Det kan ju vara hur det vill med den saken, men stora ord för att komma från en kanadick.

Den leriga kalkgjorden öster om St. Emilion lämpar sig såklart för Merlot, som utgör 72% av blandningen, tillsammans med 24% Cabernet Franc och resten Merlot. Vinifikation i betongtankar följt av lagring i barrique. En produktion på 50 000 flaskor är vad man mäktar med på sina 10 ha.

Knastertorrt. Det är i alla fall känslan jag får, kanske lätt bedövad efter alla manufactered products från Australien.

En lätt återhållsam doft av fuktig piptobak, läder, stall med mogna plommon och körsbär i mixen. Inget charmtroll som exploderar i dofter, utan ganska stramt och försiktigt. Kanske inte världens mest komplexa upplevelse, men med klar charm. Bordeaux så det dånar om det.

I munnen levererar vinet på exakt samma sätt i flytande form som doftaromerna precis gjort. Det är stramt, och tanninerna snörper till och ger en lätt uttorkande avslutning. Innan dess har det presterat en slank upplevelse där plommon och körsbär backas upp av gammalt svettigt sadelläder och höga syror. När frukten ganska snabbt klingar visar sig tanninerna och stramat år och limmar fast överläppen mot tänderna.

Ibland är det precis ett sådant här vin jag vill ha. Inget stort och komplext, utan ganska enkelt men med sin charm. Jag skulle gärna dricka det här igen, men jag skulle nog inte vänta för länge då frukten nog inte håller ut så många år till.

Det skulle alltså lite fransoser till för att få mig på bra humör en söndag. Jag kan väl kanske inte helt skriva in mig i medlemsklubben för AFE då jag kan gilla en hel del CdP och även en del Aussies. Men det här var vad jag behövde.