Barolo

Hur botar man bäst PPDS, som lätt uppkommer då man druckit "för många" fantastiska viner på en gång? Ett ärligt försök är att bjuda in några goda vänner för att dricka bra barolo. Sämre fredagskvällar har jag upplevt.

Efter en uppsamling med en Laurent-Perrier Cuvée Rosé Brut, så startar vi med första flighten.

1996 Carobric från Scavino, 1978 Paolo Cordero di Montezemolo och 1997 Sori Ginestra från Conterno Fantino. En rivstart på kvällen. Jag har tidigare inget erfarenhet av så gammal barolo som 1978 (1989 var tidigare rekordet), och det är spännande att att få känna dofterna av gammal källare med multna löv och en koloni champinjoner. Att det kan finnas sådana syror i ett så gammal vin, och att det finns kvar så mycket tanniner är fascinerande. Det är dock inte min favorit i flighten - jag vill ha lite mer frukt. För mig vinner Sori Ginestran, som är ett lysande vin. Det är så jag gillar dem - det har tillkommit en del soja, balsamico och andra toner utöver den härliga röda frukten. Visst finns det en del fat i bilden men det stör inte mig. Stor kraft och koncentration som ger en lång eftersmak, men det känns inte tungt. Lysande gott!

Jag blir även imponerad av Gabriel som prickar in Sori Ginestra blint. Årgång, producent och vingård.

Innan nästa varv så bjuds vi på Finare Vinares lysande ragu, som fått sin beskärda del vin och många timmars puttrande på spisen. Till det serveras Martelli-pasta, och Marun.

1999 Rocche dell' Annunziata från Scavino, 1996 Poderi Aldo Conterno och Cerettos 2000 Brunate. Här regerar Scavinos riserva - vilket vin! En härlig sötfrukt som inte gör det helt lätt att säga nebbiolo direkt, men när det fyller på med nagellack viol och tjära, och bjuder på italienska syror i munnen hittar man hem. Ett stort vin med mycket komplexitet, härlig munkänsla och en lång lång eftersmak. Fantastiskt, lysande gott. Då ska nämnas att Cerretto och Aldo Conternos deltävla re inte var i dålig form. Ceretton fick en del kritik runt bordet, men jag tyckte om den. Men någon Rocche dell' Annunziata är de ju inte.

I de unga barolos rike är Roero kung? Efter sommaren besök så måste ju en Roche d'Ampsej 2004 in i uppställningen. Motståndarna blir Scavinos Bricco Ambrogio från katastrofåret 2002, Roagnas Vigna Rionda 2004 och Massolinos Vigna Rionda 2005.

Det första som slår mig är hur mycket bättre barolo blir när det får några år på nacken och bjuder på en större komplexitet. Dessa viner har alla en imponerande mängd tanniner som håller gommen i ett hårt grepp. Det är gott redan nu, men ge det några år till som kommer samtliga fyra spela en division högre upp. Eller i alla fall tre av dem.

Hur gick det då? Jo, den andra lärdomen är att 2002 var ett skitår där druvorna skadades av hagel, oavsett vad Weston säger, och Bricco Ambrogio imponerar inte. Roagnas 2004a kan nog bli bra, men jag hade mycket höga förväntningar som kom lite på skam. Ska sanningen fram så står sig lillebror Roero och Correggia sig bra i matchen, och behöver inte skämmas för sin plats. För 395:- i beställningssortimentet kan det vara värt att lägga undan några flaskor. Det ska bli kul att se hur den utvecklas med ålder.

Extraviner. Ja, sådana blev det också. Man skulle kunna tycka det är ohyfsat när gästerna försöker överträffa värden med lysande viner. Men jag kan ta det, och tackar för smakprovet av denna lilla hedonistiska pärla. Jag kan ligga ett litet tag på de jag har nu.

Pure 2007

Tack för en trevlig kväll, kära gäster.