Lux Stockholm - Experiment i köket

Det kan vara den anrika historien av att sitta i Electrolux gamla lokaler, eller ett antal tidigare besök som gör att förväntningarna är höga inför fredagens besök på Lux Stockholm. Man kan knappast önska sig en bättre present från föräldrarna än ett besök på en av Stockholms stjärnkrogar.

Vi sitter i det som tidigare varit hemförsäljningens huvudkontor, dvs centrum för dörrknackande dammsugarförsäljare. Den verksamheten är numera nedlagd, men Electrolux sätter ändå sin prägel på restaurangen genom att leverera all köksutrustning. När jag ätit lunch här med kollegor har jag fått höra alla historier om allt från stämpelklockor till köerna för att billigt få köpa de transportskadade produkterna.

Med andra ord känns det nästan som att komma hem lite.

Sippande på ett mycket friskt, och torrt, glas champagne Pol Roger bestämmer vi oss givetvis avsmakningsmenyn.

För att börja med det positiva. Maten är väldigt,väldigt god. Vällagad med fint komponerade smaker. Höjdpunkten, som framkallade lyckliga suckar vid bordet, var ett helt perfekt tillagat rådjur - späckat med tryffel. Inte långt efter kommer den smörbrynta hummern. Sagolikt gott. Vidare är servicen uppmärksam och trevlig, vilket man kanske inte ska bli positivt överraskad över på en restaurang av denna klass - men man blir ju härdad på många andra ställen i Stockholm.

Smörstekt hummer från Skottland.

Det finns dock några saker som gör att besöket och middagen inte når upp till den klass jag är "van" vid. Tyvärr går jag inte hit varje vecka, så van är ett lite starkt uttryck. Tyvärr inte ens varje månad, eller halvår.

Kemilabbet. Lux har alltid haft lite av en show och lite experiment inbakat i konceptet. Förra besöket bjöd på en sorbet som tillagades vid bordet med flytande kväve, det vill säga med mycket rök. Nu känns det som de måste överträffa detta. Diamantpäronen ska flamberas vid bordet, och det kanske man kan köpa.

Men dessutom får man en liten bricka med tillbehör som man ska använda till varje rätt. En munspray med havssmak till makrillen, kalixlöjrom i en plastkub att hälla över ankan, ister att lägga på rådjuret. Två luftlökar - lökar i kornstorlek - i en hophäftad genomskinlig plastpåse. Lönnsirapen som skvalpar i en mörkbrun pipettflaska, till desserten, påminner mig om högstadiets kemilabbar.

Kalla mig konservativ och tråkig, men för min del behöver jag inte känna mig delaktig i matlagningen - om det ska vara löjrom till ankan, lägg för all del på det i köket.

Vinpaketet. Det gäller tyvärr inte bara Lux, men när jag går och äter mat i absolut världsklass vill jag ha dryck i samma klass. Och jag vill inte ha ett öl med i vinpaketet - det får mig bara att känna mig lurad. Jag fick be om att få ett undantag för att inte få Ale serverat till ankan - och fick istället en Clos du val Chardonnay (???!).

Nu blev höjdpunkten i paketet en 2005 Mitolo Shiraz Reiver, som absolut var jättegod. Den flankerades av t.ex. 2007 Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett, och en vit Bordeaux från Château Malartic-Lagraviére. Goda viner, men inte i klass med maten. Låt vinet matcha maten!

Brödet. Lux egna bageri och dess bröd har varit en anledning i sig att gå dit. Jag minns fortfarande den gången personalen bad om ursäkt att jag fick vänta några minuter på påfyllning av brödet, för det skulle bli klart i ugnen. Brödet är "to die for". Nu har de ändrat konceptet och vi får en begränsad ranson med två + ett + ett av olika bröd - that's it. Och de sista två var ett med Karl-Johansvamp och en vitlöksfoccacia som inte är i närheten av vad de kan prestera.

Min uppmaning är: Behåll fri tillgång till det fantastiska brödet.
Med detta sagt vill jag säga att jag verkligen gillar maten på stället. Jag går fortfarande och funderar på hur jag ska åstadkomma rådjursfilé i närheten av vad jag åt på Lux. Jag vill bara inte känna att jag tar del av ett experiment i kemilabbet samtidigt. Jag behöver ingen show - bara deras lysande mat.