Pavie - när ord inte räcker till

En kväll helt fullspäckad med fantastiska viner så försökte jag sätta mig ned och skriva ned intrycken. Jag insåg snabbt att min skrivartalang inte räcker till för att beskriva gårdagskvällens, och -nattens, provning.

Niklas hade letat upp samtliga årgångar Persé har producerat på Château Pavie. 1998-2006 i tre olika flighter.

Bild från Mise en Boutellie

Nivån sätts när vi får en mycket frisk champagne, med för mig förvånande höga syror, som visar sig vara Dom Perignon 1996. En av de bästa champagne jag druckit - och som bör ha ett långt liv framför sig. Sedan blev det bara bättre.

Jag antecknade faktiskt och försökte hålla koll, men till slut så gav jag upp. För mycket fantastiska intryck.

Flight 1: Pavie 1999, Pavie 2001, Pavie 2002 samt andravinet Les Aromes De Pavie 2005.
Vilken öppning! 2001 var för mig en klar vinnare, medan Les Aromes sticker ut som ett klart "sämre" vin.

Flight 2: Pavie 1998, Pavie 2004, Pavie 2006, och Pavie Decesse 2004.
Nu fortsätter det. 98 var första årgången Perse gör, och jag tycker den är lysande. 2004 och 2006 känns unga. Det är svårt att bedöma potential för mig i dessa, men nog finns det redan kraft struktur och balans. 2006 var nog det svagaste i uppställningen. Men det är lite som att försöka peka ut den svaga länken i Barcelonas anfall.

Flight 3: (eller fyrverkeriet som det också kan kallas): Pavie 2000, Pavie 2003, Pavie 2005, Monbousquet 2005
Det är nu kvällen blir oförglömlig. 2000 är ett helt otroligt vin, med en kraft och en lätthet som gör det till en fröjd att dricka. Med begynnande mognadstoner så är komplexiteten där också. Och en eftersmak som aldrig vill sluta. Denna står i en duell mot en 2005, som också är ett helt otroligt vin. Vilket man föredrar är nog mest en fråga om stil. Sedan fanns 2003, som delat kritikerkåren från Parkers 98 till Jancis Robinsons odrickbart portvinsliknande. Det senare påståendet är lika obegripligt som vinet är gott. Det är här någonstans jag inser att det inte går att beskriva det här. "I can see the Matrix" utbrister Frankofilen - om 2005.

Detta är en av de mest fantastiska vinupplevelser någonsin för min del.

På toppen av dessa otroliga viner så var det ett mycket trevligt och kunnigt sällskap. Diskussionerna om allt från vinerna, poängsättning, Jay Miller och Kronstam (i samma mening!?) till vårt kära systembolag adderade en extra dimension och gjorde kvällen till en homerun.

Stort tack till Niklas för att ha organiserat det här, och för att låta mig följa med på åkturen. Helt perfekt organiserat, mycket generöst och gott med extra viner, mat och lokal. För att inte prata om allt arbete med att jag fatt på alla flaskor runt om i Europa.

Ja det var en hel del extraviner, och klockan passerade midnatt och en bra bit till innan jag ens hann titta på klockan. Mest minnesvärt var 1) Frankofilens TN av den Danske Barolo "Grönt som Kermit själv" och 2) Domenico Clericos Percristina (1999?) 3) En madeira från 1928 som är helt lysande till svampsoppa.

Förhoppningsvis kommer någon med mer sansade sinnen att sammanfatta detta snart. Det var ingen brist på vinbloggare på plats.