Mat och vin för hösten

Börja dagen innan - det är det viktigaste. En bra Boeuf ska få dra över natten för att sedan värmas upp igen när den ska serveras. Nu testade vi med högrev av älg som omväxling, och fick en gryta som var underbart mustig, och ett kött så mört man bara kan önska sig.

Sedan är ju frågan vad man ska dricka till detta. En pinot borde ju vara med i matchen, men jag valde att parallellt ta med en ung bordeaux från 2006.

2005 Domaine Tollot-Beaut Savigny-lès-Beaune 1er Cru Champ-Chevrey får stå för pinotmotståndet i uppställningen. Redan när jag sticker ned näsan i karaffen blir jag tagen av kraften i doften. Först är den helt dominerad av chark - baconfett och rökt korv. Det är så kraftigt att det nästan går över i bränt gummi. Efter någon timme kommer det fram ljusa bär som hallon, och en del örtighet i doften som blir mer tilltalande än initialt.

I munnen är vinet relativt fylligt (för att vara Pinot). Det fyller ut munnen och sitter i ganska länge. Syrorna är höga och sitter i ändå ut i den ganska långa eftersmaken. Inte störande höga, men vinet gör sig bäst till mat. Charken (och det brända gummit) är mindre framträdande i smaken, utan släpper fram ljusa röda bär som hallon och vinbär. Tanninerna är dock väldigt snälla och jag hade nog önskat mig lite mer av dem för ett ge motstånd och inramning.

All in all, så var det gott till Boeufen, men jag hade nog förväntat mig lite mer tanniner i ett så ungt vin, och den brända tonen var inte riktigt vad jag hoppades på.


2006 Château Poujeaux representerar Bordeaux i uppställningen. Första sniffen skickar tillbaka mig till mellanstadiets slöjdsal, där man ägnade två veckor åt en smörkniv och 0:ans sandpapper (jag har haft väldigt liten nytta av detta utbildningsmoment senare i mitt liv). Det luktar eneträ! Den doften är dock försvunnen efter någon timme i karaffen, då en matta av mörk frukt tillsammans med ceder och en viss skitig, stallig, funkig doft möter en. Härlig näsa!

I munnen så möter jag ett betydligt strävare vin än Pinoten (duh!), med en kraftigare mörk frukt med en stram inramning. Tanninerna håller munnen i ett skönt grepp, samtidigt som det finns en syra som gör det läskande, och till ytterligare en bra matchning till maten. Vinet har bra kraft, men den kanske tappar lite mot slutet då eftersmaken inte är så imponerande. Det finns dock en charmig "skitighet" även i munnen. Lite stall, läder och tobak. Det påminner nästan lite om funkigheten från Mourvédre.

Detta är gott och charmigt, men skulle säkert bli ännu bättre med något år till på rygg.


Summa summarum, båda vinerna gick bra till maten trots ganska olika stil. Att dricka utan mat så var nog Poujeaux ett godare vin, då syran tillsammans med en bränd ton i allt baconfett inte gjorde mig helt sålt på min Bourgogne. Sedan måste jag bara upprepa - långkok is the grej.