En 69:a med gamla vänner

Det är lite nervöst då jag verkligen vill bjuda mina vänner på något extra och överraska dem på ett positivt sätt. De har ju inte samma stora intresse som jag, även om de inte brukar tacka nej, men jag hoppas de ska få en upplevelse de kommer att minnas.

40 år är ju ingen ålder för goda vänner, men får ändå anses vara en ansenlig ålder för vin. Jag har några mycket kära vänner från universitetstiden som fyllt 40 under året. Jag har därför med lite hjälp letat reda på ett vin från 1969 som jag velat bjuda dem på. 69 var en bra årgång i Bourgogne har jag fått veta, och en 1969 Charmes Chambertin från Jean-Pierre Javelier har jag lyckats köpa från Belgien. Jag har letat lite sporadiskt på nätet efter info om producenten, men inte lyckats hitta något.

Tillfället att dricka vinet yppar sig när jag kan kombinera det med att åka på återträffen Här&Där på TLTH för första gången detta sekel. På tåget mot Skåne, med förväntan och vin i bagaget!

Det är onekligen nervöst när man ska dra korken ur en gammal raritet. Med en hög prislapp och höga förväntningar uppbyggda och ingen backup så skulle en korkskada kännas tung. Nivån ser dock bra ut, korken följer med ganska snällt och ser ut att ha klarat sig bra. Den underbara doften som sipprar upp ur flaskan gör att spänningen släpper och en lättnadskänsla sprider sig. Yes, det är friskt.

En viss sidoeffekt av att fraktat flaskan från Stockholm till Malmö är att sedimentet rörts upp och den vackra klara färg man kunde ana genom flaskan tidigare inte går nu att få i glasen. Nu är det ljust brunaktigt, med en viss grumlighet.

Men doften. Doften! Den är så mycket mognad som man kan begära av ett vin. Det är en ren höstpromenad med multna löv, svamp och jordkällare. Addera på läder, tallbar och något söt balsamico i mixen så har du en underbar doft.

Jag blir förvånad när jag tar en första sipp. Det här är så mycket mer än bara ett gammalt tokmoget vin! Visst bjuder det på en repris av mognadstonerna från doften, tillsammans med en viss kryddighet av peppar – men det lever och det finns frukt. I mitten kommer den och tar nästan över mot slutet och i eftersmaken. En ljus söt smak, som av jordgubbsylt, kompletterar de mogna tonerna och adderar komplexitet till smakupplevelsen. Jag verkligen älskar när jag kan få kombinationen av frukt och mognad, och det hade jag inte förväntat mig här. Lättnaden har övergått i ett fånigt leende.

Vinet känns både mjukt, och lite vasst. Tanninerna är helt nedslipade och vinet känns som en smekning i munnen, samtidigt som syran finns kvar på en hög nivå. Syran gör det läskande och kanske lite vasst på egen hand, men tillsammans med maten så blir det underbart.

Det är inte bara jag utan även 40-åringarna (och ynglingen från 73) verkade uppskatta det. Det är långt mer än bara en kul upplevelse av att få dricka något annorlunda – det är riktigt gott. Det är onekligen en spännande att sitta och dofta och sippa på så här gamla viner. Med den extra kopplingen av födelseår början man onekligen glida in i en diskussion om historien. Det har ju hänt en del sedan man tappade det här på flaska för knappa 40 år sedan. Man kan bli filosofisk av jäst druvsaft.

En spännande vinupplevelse, roligt att få träffa gamla lundavänner (och gud-dottern, med syskon) igen, och synd att inte fler 69:or kunde komma.