2010-07-21

2006 Yering Station Shiraz Viognier

Ytterligare ett försök med Yarra Valley, efter att ha blivit klart imponerad av Yarra Yering.

Yering Station spelar i en klart lägre prisklass, och det vore positiva nyheter om det här skulle vara bra.

Historien sträcker sig tillbaka till 1838, då de första rankorna planterades på Yering Station, som pionjärer i Yarra Valley. Vineriet frodades efter det och lyckades till och med få en "Grand Prix" på världsutställningen i Paris 1889, som enda vin från södra halvklotet. Sedan gick det rakt utför i början på 1900-talet, och på 20-talet slutade man odla vin för att istället ge sig in på mjölkkor. Det var väl ungefär det man sysslade med till på 70-talet då regionen fick nytt liv.

Yarra Yering var det första vinhuset att plantera nya vinrankor, 1969, men Yering Station följde strax efter, även om det stora lyftet kom först 1996, då familjen Rathbone köpte det. De utökade snabbt den planterade ytan, och anställde en ny vinmakare, etc. Rathbones driver företaget än idag, och det har växt ytterligare och har en ganska bred produktflora. Kanske mest kända för sin mousserande viner under varumärket Yarrabank.

Yering Station Shiraz Viognier 2006 görs på 95% Shiraz och resten Viognier, en mix av rotofermentatorer och öppna fat (är det vanligt?) används, lagras elva månader på franska fat som är ca 1/3-del nya, och buteljeras med skruvkork. Motsvarande 210 kr kostar det, även om man kan hitta det i Europa för ca 12 EUR.


Mörkt blåviolett, samtidigt som det doftar björnbärssaft och vitpeppar. En ung och generös syrah-doft där jag även hittar en del bacon och blommiga och parfymerade drag. Med mer luft tar peppar och blommorna mer plats. I munnen är vinet välbalanserat, med frisk ung och busig frukt från det mörka laget. Ganska höga syror och snälla tanniner, som gömmer sig långt där under björnbärsbusken. Eftersmaken tillhör inte de längsta, och smaken är kanske lite monolitisk där det mest är björnbär som stiger fram, även om pepprigheten kommer även i smaken. Klart njutbart. Mer njutbart än t.ex. Alain Graillots 2007.

Det är långt ifrån en typisk massiv Aussie-fruktbomb utan har en bra dos charm och drickbarhet. Kommer säkert blir bättre med lite mer tid, även om jag inte tror det är ett långlagringsprojekt. Samtidigt är det inget stort vin, och ett par klasser mindre än Yarra Yering (om man kan jämföra äpplen och päron). Jag har nu även inhandlat Yarra Yerings Rhône-blandning, och det ska bli intressant att se hur den smakar.

Sammanfattningsvis, bra och charmigt, om än inte stort. Kommer nog köpa igen, och då lufta en bra stund.

5 kommentarer:

  1. Hej Ulrik,
    Yering Station är inte alls dumt, vi drack både deras "vanliga" Shiraz; och "Reserve" årgång 2005 förra året (eller om det var 2008). Klart bra - även för en gammal Bordeaux-hund som undertecknad. Gillar även bra Bordeaux-blends från Margaret River, så om du hittar tex Moss Wood eller Vasse Felix eller Cullen - prova om de inte är alltför dyra (kostar +350 SEK). Har även druckit Sandalfords "Selection" Shiraz från Margaret River som var klart bra.

    MVH - Vintresserad

    SvaraRadera
  2. Jag ska försöka hitta deras Reserve, också. Och dina övriga tips också. Men om du har möjlighet ska du prova Yarra Yering. Dry-farmed i Australien kräver sin man, och det blir bra.

    SvaraRadera
  3. Hej Ulrik!

    Kul att följa dina utforskningar av Aussie’s, i många fall favoriter hos mig men jag uppskattar att läsa dina tankar kring vinerna.

    Just Yering Station - Shiraz Viognier köpte jag en hel del av i årgång 2002. Till en början var de fantastiska och superläckra för att sedan bli lite trista och slappa men min sista butelj som strök med i våras var riktigt läcker. Faktiskt hade den mognat till något som kan liknas vid riktigt bra Hermitage eller åtminstone Crozes-Hermitage. Jag hade gärna haft kvar några flaskor. Tror att +10år är helt realistiskt för en bra årgång.

    Precis som Vintresserad skriver, så rekommenderas att försöka hitta mogna Cabernetblandningar från Margaret River. De bästa står enkelt upp mot klassiska Bordeauxer.

    Fortsätter med spänning att följa dina utforskningar!

    / MV

    SvaraRadera
  4. MV, det kommer mer. Jag har ju ett gäng Barossa-bomber liggande. Men snart måste jag nog göra en tur tillbaka till kända jaktmarker med någon Italienare eller så.

    Det kan bli lite problem att få tag i de lagrade, och jag tänker inte köpa ngt här och skeppa hem. Det måste vara definitionen på ekonomiskt vansinne. Men jag hittade en Yarra Yering no 1 2001. Ska bli kul att prova snart.

    Tack för uppmuntran.

    /Ulrik

    SvaraRadera
  5. Hej igen!

    Ser fram emot att läsa mer om speciellt Yarra Yering. Tror att Vin & Sprit importerade vinerna till Sverige i mitten av nittiotalet men jag har varken köpt eller provat något vin från dem. Minns även vagt att de brukade finnas på Kastrup vid samma tidpunkt. Mig veterligen finns de inte att få tag på i Sverige vilket är synd för jag hade hemskt gärna vilja prova dem. Gissar att de görs i en något annorlunda stil gentemot många mer fruktdrivna viner från Barossa och McLaren Vale.

    Förstår att det inte är aktuellt att skeppa en massa vin till Sverige men jag gissar att utbudet av Australiensiskt vin är mycket bättre i Singapore och Asien rent generellt än i Sverige (och kanske Europa). Priserna syns dock en aning höga.

    Gillar du Cabernet så är det nog i västra Australien du ska hålla dig. Är mer tveksam till det man presterar i södra delen (inklusive Coonawarra), även om jag stött på undantag från främst McLaren Vale.

    Såg att du har en Kaesler på gång och det är en producent som man nog antingen älskar eller hatar. Även jag som gärna dricker stora och smakrika viner från Australien tycker emellanåt att det går överstyr när det gäller Kaesler.

    / MV

    SvaraRadera