David Lehmann är sonen till Peter Lehmann, känd vinmakare från Barossa. Givetvis fick han under uppväxten hela tiden höra att han skulle jobba på Peter Lehmann Wines, och göra vin. Lika självklart vägrade han och bestämde sig för att gå sin egen väg - och läste grafisk design.
Det verkade dock som om vinmakande drog en del, och 1992 började han jobba med vin (inte på Peter Lehmann, utan på ST Hallet). Men sedan verkar CV:t haft en vinlucka till 1997, då han började jobba igen, från botten med allt från att plocka till att jobba i källaren, på olika ställen. David verkade dock ha driften att göra vin under egen flagg, och han började vid sidan om arbetet, som 98/99 flyttat till Peter Lehmann, göra eget vin under etiketten David Franz, där Franz är hans mellannamn.
Det underlättar kanske att komma igång om man får låna utrustningen på Peter Lehmann Wines, vilket David fick. Han gjorde vin där från 1999 till 2003, då han bestämde sig för att köra helt under eget tak. Men kvällens flaska från 2003 gjordes alltså på lånad utrustning.
När jag stod i vinbutiken hade jag ingen aning varför jag plockade till mig 2003 David Franz Alexander's Reward. Men jag inser nu att det beror på designen. David har haft nytta av sin utbildning i grafisk design. En snygg svart flaska, inslaget i svart silkespapper lockade helt enkelt när man inte hade någon som helst aning om innehållet.
Alexander's reward är gjord på 60% Cabernet Sauvignon och 40% Shiraz. Vinet verkar uppkallad efter en av sönerna, och övriga barn har fått sin tribut i Benjamin's Promise och Georgie's walk.
En tilltalande doft av körsbär och cassis, och först en del blyertspenna, som sedan försvinner bort. Mognadstoner visar upp sig i form av läder och lite skog. En del torkade frukt som fikon tycker jag mig hitta också. En doft av riktigt mogen frukt med viss mognad, där jag tycker mig hitta framförallt Cab-karaktär. Härligt att sitta och sniffa på.
I munnen är vinet dock lite av en besvikelse. Visst finns det en bra och komplex frukt, tillsammans med läder, i smaken. Men det känns inte helt balanserat, syrorna är skyhöga och känns nästan som om de ligger utanpå fruktkroppen. De är inte integrerade i helheten utan kör sitt eget race. Lägger man till det en viss alkoholhetta som värmer lite extra mot slutet så är vinet inte en slamdunk. Det är ingen fruktbomb som smakar koncentrerad saft, och har många delar som jag gillar. Tyvärr sitter de inte ihop riktigt.
Jag är inte avskräckt från stilen eller området, men kanske från just denna vinmakaren. Jag bryr mig nog när allt kommer omkring mer om innehållet i, än designen på flaskan. Men den är snygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar