2007 Haskell Pillars

2009 vann Haskell, med vinet 2007 Pillars, som första Sydafrikanska vin Tri Nations Challenge, mellan AUS, NZ och RSA. Niklas har skrivit om Haskell här, så slipper jag upprepa något, för de som är intresserade av mer information.

Jag har en gång haft med det här vinet på en BYOB, och det fick väl inga stående ovationer även om det inte fick tummen ned heller. Jag uppskattade det mer än gruppen och är glad jag har fler flaskor.

Mörkrött och tätt, men redan med en antydan till brunaktig kant. En doft av solmogen Syrah, med söta björnbär och körsbär i botten och rikligt tilltagen peppar och slaktbänk på toppen. Svarta oliver och lite murrigt läder kompletterar doftpaletten.

I munnen är vinet mjukt och lent - det har redan blivit av med lite babyfett och tanniner. Smaken är fortfarande tät och finmaskig, där de mörka bären flätas samman med orientaliska kryddor, nymalen peppar, grillat kött och läder. Munkänslan är slank trots den solmogna frukten, och tanninerna diskreta och gör sig försiktig påminda först i svansen. Syrorna är höga, och de är nog den saken man kan hänga upp sig på i just denna flaskan. Syrorna känns lite frisvängande och startar igång saliveringen på egen hand. Det sitter inte ihop i komplett harmoni, just nu. Så har inte tidigare flaskor betett sig.

Trots detta lilla snedsteg är vinet njutbart och gott, och slinker ned rätt så fort. Långt ifrån de brända toner som brukar hänföras till Sydafrika. Det är många ställen runt om i världen det görs bra vin!

Sista vinet innan jag drar till Australien i morgon för att fira nyår. Där kan de också göra vin. Gott Slut!

Äventyr i Nya Världen - Kanonkop Paul Sauer

Efter en vecka där två nätter tillbringats på flygplan och jetlaggen varit en ständig följeslagare efter en resa till Singapore, så förtjänar man ett gott glas vin när ska försöka återanpassa sig till normal dygnsrytm. I alla fall om jag får bestämma.

Lite svårt att definiera varför men valet föll till slut på Kanonkop Paul Sauer 2004 men det kan bero på att sällskapet bredvid beställde det på en exklusiv bar-lounge i Singapore. Där blev en liten Singaporianska fastspänd i en sele, med änglavingar på ryggen, upphissad 5 meter för att plocka ned den ur det vertikala vinskåpet. Att servitrisen hade en kort kjol var säkert av praktiska skäl, och inget försäljningstrick. Själv öppnade jag mitt skåp och tog ut den i axelhöjd, iklädd jeans.


Denna sydafrikan är gjort på 70% Cabernet Sauvignon, och resten av lika delar Merlot och Cabernet Franc. Två år på barriquer gör att man knappast behöver fundera på var inspirationen kommer ifrån.

Cassis och ceder slår emot en när man sticker ned näsan i glaset. När man väl adapterat doftsensorerna kan man även hitta lite små toner av läder, men även grön paprika. Mycket är det i vilket fall, och man känner sig nästan frestad att använda uttrycket "står som en kvast" men lyckas hindra sig själv i sista stund.

Vid första klunken så kommer samma känsla igen. En rejäl attack av körsbär och blyertspenna fyller munnen, och stannar kvar i hyfsat länge, även om smaken tunnas ut i slutet. Visst finns det en del syra och tanniner, av det mer inställsamma slaget, men det känns ändå som det saknas lite struktur.

Jag kommer på mig själv med att fundera på vad är som gör att jag inte riktigt faller för det här vinet. Det har en charmerande doft, koncentrerad frukt och längd, och ganska OK struktur. Till slut landar jag i att det är för inställsamt - lite för mycket, lite för lättillgängligt. Det kanske i och för sig mest är en fråga om tycke och smak, men jag hade nog önskat lite mer personlighet, och lite mer komplexitet än den rena frukttack jag får. Dessutom känns vinet nästan tungt jämfört med de (topp-) viner som lyckas kombinera kraften med en lätt och slank känsla. Eller för att sammanfatta det: Det är inte en Bordeaux.

Trots denna kritik så är det ändå ett skönt vin att landa med en fredagskväll efter globetrottervecka. Det blir fler resor, men då landar jag med annat vin.