2002 Louis Jadot Clos des Coucheraux

Likt många andra följer jag inte monopolets släpp speciellt noga längre. Innan jag upptäckte hur enkelt det var att beställa från ett mycket bredare sortiment lusläste jag listan och funderade på hur jag skulle kunna smita undan jobbet för att ställa mig i den förnedrande brödkön. Men inte längre.

När jag dock som hastigast såg en Beaune Premier Cru från 2002 verkade det intressant och jag beställde på en höft. Lite mogen Bourgogne, hur fel kan det vara?

Ganska fel kan det bli. Eller i alla fall inte speciellt bra.

Den första sniffen säger MOGEN. Riktigt gammal, vi pratar 80- till tidigt 90-tal. Doften domineras av gammal vedbrasa, läder, källare med fuktig svamp. Med en nypa luft lyckas lite mörk körsbärsfrukt hitta fram. Det kanske finns liv i vinet, trots allt.

I munnen uppträder vinet ungefär som doften låter en ana. Fruktkroppen hänger kvar på en tråd och i dess ursprungliga ställe har mognaden smugit sig in. Den tar dock inte tillräckligt med plats, utan det blir glest och smalt. Syran finns dock kvar i originalskick, vilket för med sig att den tar över. Det blir helt enkelt en tunn snipig syrabomb - med mognad.

Jag gillar normalt sett vin med mycket mognadstoner, men det här har inte riktigt hängt ihop på ålders höst. Det kanske hade funkat till en krämig svamplasagne med tryffel men det är inte kvällens meny.

När jag läser Clive Coates bok Burgundy, så står det om vingården "..the wines here do not seem to have the definition, the flair and the character of Teurons or Grèves. Pleasant, medium weight, round and fruity, is the style. These are for the medium term". Medium term sjunger verkligen på sista versen.

Lämna tillbaka eller snabbt dricka upp kvarvarande flaskor, är frågan. Och att läsa på innan köp är lärdomen.

Back to Burgundy

Efter många utflykter till Australien tar vi en snabb tur tillbaka till Bourgogne. För att kalibrera smaklökarna.

Blåviolett, men lättfotat.Transparent, men klart.

2007 Camille Giroud Maranges 1er Cru Le Croix Moines  släpptes i vintras på bolaget. Jag plockade på mig någon flaska, och borde väl egentligen låta den ligga. Men efter en nyligen provad Yarra Yering var jag sugen på Bourgogne.

Först något blyg, men tuffar till sig med tid. Kryddigt. Skog och skogsbär. Lingon. Smörkola och kaffe. Parfymerade övertoner. Lite stickigt.

Jag ser att Gary Vaynerchuck ger vinet 70p. Tunn och endimensionell. "I think this wine sucks!" Nästan komiskt när gästen tycker det är OK, men Gary sågar det totalt. Finare Vinare något mer positiv.

Syrligt. Tranbär och lingon, med saliveringsturbo på spottkörtlarna. Slankt, på gränsen till något tunt. Bra balans. Lite uppstramande tanniner, och kryddor i avslutning. Inte så långt, eller komplext. Växer även har med tid.

Visst är det gott, men jag har druckit bra mycket bättre ung bourgogne. Jag är långt ifrån Vay-Ner-Chucks poäng, men jag är långt ifrån överväldigad. Yarra Yerings PN är en helt annan stil men i den här matchen över en veckas tid vinner den.

Arlandainköp - Louis Jadot Beaune 1er Cru 2002

Allt är billigare än att handla vin i Singapore. Arlanda duty-free är väl inte det mest intressanta stället att shoppa på, men nu var det mitt enda alternativ.

Till slut fastnar jag för en 2002 Louis Jadot Beaune 1er Cru. Kanske inte den största vinupplevelsen som väntar, men så illa borde det väl inte vara? Det är ju ända en 1er cru, och även om det inte är någon av de vingårdsbetecknade vinerna, så kan det väl inte bara vara skräp de hällt i. Och årgången ska väl vara bra? Men finns det på Arlanda så ska man inte hoppas på för mycket.

Direkt efter korken dragits doftar det mest lite unket, och fuktig mossa. Det blåser dock bort med en halvtimme i glaset och fram träder då en ren klar skogsbärsdoft som står for fruktinslaget tillsammans med lite lingon (varför ingår inte lingon i skogsbär, eller gör de?), en del undervegetation, en nypa tobak och undrar om de inte slängt i lite violer och söta julkryddor i mixen också. Härligt komplex doft, även om den är ganska långt ifrån att beskrivas som intensiv. Den påminner mig faktiskt en hel del om nebbiolo, och det är inte illa!

I munnen är vinet slankt, syrligt med ett smeksamt men ändå fast grepp från finmaskiga tanniner. En ganska bra kärna av frukt kombinerat med tallbarr och tobak. Det är klart trivsamt, ganska välbalanserat, om än inte lika komplext i munnen som i näsan. 

Inte ett så dumt köp, även om man kanske inte ska kalla det "Fynd!". Men jag kan nog tänka mig att plocka med mig en flaska till nästa gång jag svänger förbi Arlanda. Allt är som sagt billigt jämfört med Singapore.

Men i morgon händer det saker....

Fredagsöverraskningar

Ibland blir en lugn fredag med några goda vänner på besök inte vad man riktigt tänkt sig, utan bjuder på både bra och mindre bra överraskningar.

Den första överraskningen är att gästerna bestämt sig för att det är dags att lite tidigt fira min födelsedag. Det är ju en trevligt, och tyvärr ingen överraskning att jag blir äldre. Tack för presenten H, och att du tyckte jag fyllde tre.

När det senare visar sig att J tagit med ett vin börjar det spännande. 1984 Teobaldo från Navarra. 100% Tempranillo. En snabb sökning på nätet ger mig inget, men J säger att den köptes '96, och sedan dess tillbringat sin tid i olika garderober runt om i Sverige. Ska bli spännande; det kan vara precis allt från vinäger till lysande.

Färgen påminner om American Coffee, fast med lite mer dragning åt tegel. Doften är riktigt kul.Det verkar leva i alla fall. Läder, kaffe, multna löv & jordkällare. Man kan ana sig till någon uns av frukt i bakgrunden, men då får man anstränga sig. Det har mognat ut i alla fall.

Men i munnen håller det inte riktig vad det lovade i näsan, tyvärr. Det finns en gles blekt röd(brun)frukt, och en del toner av läder och kaffe. Men inte mycket mer. Tanninerna är bortslipande, syran låg, och det ger mest intryck av lite tunn saft. Det var inte skadat, men det var tyvärr långt över sin topp. Jag har såklart ingen aning om vad det här kan ha smakat tidigare, men det hade inte nog stuffing för denna långlagring. Lärdomen är att inte vänta för länge med sina viner, men tack för du tog med den J.

Mitt eget vinbidrag är lite av en kameleont under kvällen. 2007 Pierre Labet 1er Cru Coucherias kom i släppet nyligen, och det finns några kvar. Direkt ner i karaffen så luktar det sötfrukt med jordgubbar och hallon. Efter en timme har doften gått över till kryddigt, med trä och barr, och frukten är borta. Då är smaken också ganska knuten och ogin, och påminner lite om en slöjdsal. Men efter ytterligare några timmar så öppnar det upp sig. Frukten kommer tillbaka och bjuder både på jordgubbar och syrliga lingon och vinbär. Och det finns en hel del umpf och längd i frukten. Lite toner av kaffe och barr. Ganska ungt, såklart, men riktigt gott och trevligt. Håller jag också på att bli biten av PN-buggen?

Sedan kommer nästa överraskning. Cheesecake enligt Faschings recept. Gjort strikt enligt instruktionerna av J. Vi äter alla givetvis exakt efter instruktionerna också. Och det är faktiskt riktigt gott. Prova själva, godare än det ser ut.

Den sista överraskningen är grannarna. Inte de under, de har vi vant oss vid, utan de över. Där fru H tidigare bodde till strax efter sin 100-årsdag, har nu ett par 80-talister flyttat in. Detta släkte. Utan att gå in på detaljer, så var fru Hedmans samtal till hemtjänsten på den maxade högtalartelefonen (vi pratar Marshallförstärkare inkopplad) mitt i natten avslappnade i jämförelse med denna festen.

Är det nu på morgonen man ska hämnas?