2006 Colgate Shiraz Block 6

Ytterligare ett exempel på high-end shiraz som jag köpt på en utförsäljning. Är detta typiskt?

2006 Kay Brothers Shiraz Block 6 är en mörkt röd uppenbarelse med dragning åt det bruna hållet. Doften är grundad i mörk murrig frukt, med torkade plommon och russin. En näve fuktig jord, rostat kaffe, och en del ljusa blommiga toner. Men över allting ligger en matta av frisk mynta - den är riktigt framträdande och tar nästan över doftintrycken helt.

- Som att hångla upp ett gammalt fyllo som precis borstat tänderna, säger sambon. Hur vet hon det, undrar jag.

Vinet är fylligt i munnen och samtidigt smeksamt med nedslipade tanniner. Det är bra tryck och koncentration och eftersmaken är lång som en kommunal kafferast. Frukten är lite fräschare än den var i doften - det är inte bara söt torkad frukt, utan även lite färska jordgubbar och hallon. Mörka laget med läder och espresso finns också representerat. Örter och mint återkommer även här och adderar lite välbehövligt lyft för att undvika ett det blir alltför tungt och klimpigt. Syrorna är också på plats och tillsammans lyckas tricket med en hårsmån.

Vinet känns annars lite trött och bör nog drickas ganska snart. Jag undrar återigen om de här vinerna ska åldras så fort, eller om denna flaska lagrats i solen på balkongen. Snabbt åldrande och en överdos mint är inte ett vinnande koncept i min bok.

Ironstone Pressings

Jag har druckit d'Arenbergs Dead Arm Shiraz några gånger och fattat tycke, och plockar därför på mig ett syskon i matvarubutiken.

The Ironestone Pressings är en GSM blandning i proportionerna 70/25/5. 2006 ska ha varit en väldigt bra årgång i McLaren Vale, där mars höll sig varmt med svala kvällar, vilket gjorde att Grenache och Mourvèdre hann mogna ut fullt, och skörden kunde ske lugnt under kontrollerade former.

Namnet Ironstone kommer från de rödbruna, järnrika stenar som var vanliga i McLaren Vale tidigare - Ironstones. Nu har de tydligen rensats bort från vingårdarna och använts som byggnadsmaterial, så om det finns någon koppling till själva vinet, mer än regionalt, är oklart, i alla fall för mig.

En opak rödblå uppenbarelse. Mörk mullrande doft av skogshallon och mörka körsbär/moreller, blåbärspaj (med lite vaniljsås), svarta oliver, stall och läder, nymalet kaffe och en grön, gräsig örtighet. Ett litet alkoholstick sticker fram genom den täta doftmattan, också. Komplex och expressiv doft.

I munnen är vinet medelfylligt med riklig dos av tuggbara, sträva men finmaskiga tanniner. Frukten är tätt vävd med framförallt körsbär- något mer enkelspårig och monolitisk än vad doften lovade - och hänger kvar i en lång eftersmak. Mot slutet kommer en lite varm söt alkoholhetta krypande. Syrorna är bitande höga, och känns lite utanpåliggande och inte riktigt integrerade. När temperaturen stiger någon grad blir alkoholen (14.5%) vassare och mer framträdande.

Visst - detta är inte dåligt. Men det känns inte helt harmoniskt och integrerat - delarna svänger lite för sig själva. Alkoholen är lite påträngande, och jag tycker fatbehandlingen är lite väl tydlig, även om det nog fixar sig med tid. Jag hade dock högre förväntningar.

Ovanstående beskrivning är från dag två efter en natt i pumpad flaska i kylen. Direkt efter att korken dragits första kvällen var vinet inte helt harmoniskt - det startade ut med tydliga Syrah-markörer för att i eftersmaken gå över i Mourvèdre. Det var som två olika viner i ett. Sedan kom koliktimmarna så jag fick ställa undan flaskan......

Nja. I Singapore kostar det en hundring mindre än Dead Arm Shiraz, men frågan är om det inte är värt att lägga på de pengarna extra. Jag tvekar på detta blir mer integrerat och sammanhållet med tid på flaska. Jay Miller ger 93 poäng och säger drick från 2013. Jag säger några poäng färre, och drick något annat för samma peng (ca 380 SEK på Market Place).

PS. Thomas Johansson kunde nog tagit någon poäng av Karelin igår. Oppositionen i Singapore lyckades få sex platser av totalt 87 i parlamentet - där resterande gick till PAP som styrt landet sedan grundandet. Nytt rekord. Nämnas i sammanhanget är att oppositionspartierna fick totalt ca 40% av rösterna (och 7% av platserna) - nytt rekord det med.

Mera Mitolo

Frank Mitolo är på besök i Singapore, och det blir en trevlig kväll där vi både provar igenom större delen av portföljen och pratar om allt möjligt.

Frank och marknadsansvariga Michelle Jordan

1999 startade den italienfödde Frank företaget Mitolo tillsammans med Ben Glaetzer, som inte bara är vinmakaren utan även delägare och partner i firman. Partnerskapet bildades då de båda träffades genom samma flaskleverantör. De gör vin från Barossa och McLaren Vale - allt på köpta druvor från samma familj.

2010 Jester Vermentino är det blekaste vin jag sett, i princip transparent. Frisk doft och smak av fläder och krusbär, med ganska bra syra. Tidigt skördat och endast med trevliga 10%, skulle det göra sig bra väl kylt en varm dag, men kanske inte till det priset. S$48 (1S$=5.5SEK)

2009 Jester Rosé är blekt röd och har en diskret doft av (fryst) jordgubbe. 100% Sangiovese från McLaren Vale. En rund, fruktig och bärigare smak där alkoholen kommer fram lite mot slutet och ger en lite brännade känsla. Påminner om en jordgubbsshot, säger K ganska träffande. S$48

Själva provningen är kanske sådär; ISO-glas, små drinkbord, vinerna är alla pop n' pour.

2008 Jester Cabernet Sauvignon. All frukt är från McLaren Vale, och 20% av den får ligga på tork i närmare sju veckor, i traditionell amarone-stil. Mörk söt likörliknande körsbärsfrukt i både smak och doft. Viskös munkänsla där den söta frukten hänger kvar hyfsat länge. Tanninerna ger lite struktur. Det är dock inte min kopp - för koncentrerat och sött. S$48

2007 Jester Shiraz är Shiraz så det dånar om det, och skulle inte lura någon i en blindprovning. Björnbär och vitpeppar står som en strut ur glaset. Stor smeksam söt frukt med skön längd. Bra syror och en del tanniner, men jag tycker det är lite alkholvärme i det även om det inte direkt stör. Druvmaterial från norra Barossa. Bäst hittills, men ingen riktig slamdunk. S$78

När vi pratar om priser på Mitolo-vinerna som nyligen såldes på Systembolaget kommer förklaringen. Byte av distributör, där den gamla tömde lagret till sin egen kostnad mer eller mindre. Men ny distributör arbetar på att få in vinerna igen på SB, och har redan lyckats. Jester Junior by Mitolo är en blandning som bara säljs i Sverige - skräddarsydd för en upphandling.....

2007 Reiver Shiraz är gjord på 60 år gamla rankor odlade på hög höjd. Endast 800 lådor tillverkas. Slutet i doften, men bjuder på mer i munnen. Blåbärspaj med vaniljsås står med stora bokstäver på menyn. Koncentrerat och tätt, men ändå ganska välbalanserat och inte så tungt som man kan ana. Lång eftersmak. Intressant, men lite väl mycket kanske. S$78

2007 G.A.M Shiraz är från McLaren Vale. Jag har tidigare provat 2006. Samma mörka frukt, men med en del vitpeppar och lite anis också. Tryck i frukten som förvisso är åt det söta, mogna hållet, men känns lite mindre likörbetonad än vad jag kom ihåg från 2006. Balanserat, med höga syror och sträva chokladiga tanniner. Långt. Kan säkert åldras ett tag. Gott! S$78.

Jag berättar om gårdagens forskningsförsök, och Frank skrattar. Själva ville ha en enkel stilren etikett med italiensk touch. Kan hålla med om att de lyckats - jag tycker den är snygg. Inte ens med övertalning kunde de tänka sig någon tecknad figur som äter majskolv på sina etiketter. Ni får leta andra kunder, University of Adelaide.

2007 Savitar Shiraz är ett vingårdsvin från McLaren Vale. Först sluten, men ger med sig efter att tag. Det förnekar ju inte att det är ett Aussie shiraz, och att skriva mörka söta björnbär börjar bli tjatigt. Det här vinet har dock en bra dos vitpeppar och bacon i sig och jag anar även lite barrskog. Strukturerat och balanserat i munnen bjuder det på en lång och trevlig eftersmak. Det här är det bästa vinet i uppställningen, och det dyraste  - såklart. S$92

Mitolo har en portfölj där det bjuds på en del intressanta viner. Det är givetvis fruktpackade Aussies, men det finns bra balans i dem och de är inte "too much", med något undantag kanske. Synd man inte var i Sverige och kunde handla på utförsäljningen.

Jag diskuterar med Frank om min brist på erfarenhet av åldrade australiensiska viner. "Det kan vi råda bot på. Hör av dig när du är i Adelaide nästa gång så löser vi det", säger han och ger mig ett visitkort. Nu ska jag bara hitta tid att åka dit.

Italiensk middag - sort of

Hembjudna till min italienska kollega Marco med hans tillika italienska fru Loredana är förväntningarna på en klassisk italiensk middag höga. Och det blir - intressant.

Det börjar bra. Tiden vi ska dyka upp är 20:30 så Italiensk middagstid gäller. Sedan börjar skepsisen sprida sig lite när det visar sig att den som stått för matlagningen är Rose - den filippinska maiden/hemshjälpen. Det visar sig vare en helt obefogad oro, då hon under tre år med familjen fått en grundläggande utbildning i att laga italiensk mat.

Gott är det! Allt från pizzabitarna till snacks, via en vegetarisk tagliatelle för att avsluta med en underbar variant av saltimbocca - gjorda på små grillspett. Bättre än jag ätit på många italienska restauranger. Till detta bröd och givetvis olivolja - importerad från familjens egna olivodlingar i Italien. Gästerna som tagit med italiensk olivolja som present log besvärat. Allt var supergott.

Givetvis fick vi vin till detta. Marco förvånar med att ställa en 2006 d'Arenberg Dead Arm Shiraz på bordet. Parallellt ett inte helt okänt vin som jag gett honom för att vidga hans vyer, då han erkänt att han mest dricker vin från Toskana; 2004 Cascina Cucco Ceratti.

Dead Arm Shiraz är tät och mörk, med en intensiv doft av mörk frukt toppad av charkuterier, kryddor, kaffe och choklad. Doften är stor, mörk och mullrande, och bjuder på mer än sötmogen frukt en masse. I munnen är vinet koncentrerat - söt mörk frukt med björnbär och blåbär i täten. Kryddor och kaffe. En ganska stram munkänsla, stöttad av lätt sträva chokladiga tanniner. Komplex och lång. Det blir inte en tung fruktbomb som påminner om sirap, utan är faktiskt riktigt bra. Skulle gärna återkomma till det om 3-5 år. Miller ger 95p, och det är som vanligt ett par för mycket. Men hur kom det här in i ett italienskt hem?

Cerattin är givetvis ett helt annan typ av vin, men står sig väl i konkurrensen. Med lite luftning blir det lysande gott, och passar i mitt tycke bättre till den här maten. Lika bra varje gång.

Sedan kommer ett annorlunda vin på bordet. En australiensisk Nebbiolo/Cabernet med en en udda etikett. The Nebb. Det finns tydligen en koppling mellan Nebb och Beak/näbb, som de utvecklade på etiketten. Dr Schnabel von Rom kämpade under pesten med att försöka rädda engelsmän, och som skydd hade han en mask där han stoppade näbben full med kryddor och örter för att rena luften så han inte blev smittad. Men nu kämpar Dr Schnabel mot monolitiska viner. Jomenvisst.

2007an är gjord på 80% Nebbiolo och resten Cabernet. Mörk doft. Choklad och körsbär. Kanske ett uns av blommiga toner, om man är snäll. Smaken är en kombination av körsbär/björnbär och mörk söt choklad med strama tanniner i bakgrunden. Dock ganska enkelt/monolitiskt, hyfsat kort, och utan direkt charm. Jag tycker det saknar personlighet och har svårt att säga vad det är gjort på eller var det kommer ifrån. Udda vin - serverat av en italienare.

Sammanfattningsvis: Lysande italienska värdar, jättegod italiensk mat - lagad av en filippinska, australiensiskt vin - serverat av en italienare, och italienskt vin från en svensk. En Italiensk middag - sort of. En kanonkväll.

Shiraz Downunder

Under de senaste restaurangbesöken med vänner i Singapore har jag försökt ge mig på det lokala utbudet av Aussie-viner. Med måttligt lyckat utfall.

Fredagen bjuder på ett besök på Original Sin - en vegetarisk restaurang med en imponerade vinlista. Men det mesta kostar riktigt mycket, speciellt när man tittar på Barolo, då blir det en bra bit över 2000 SEK/flaska. Jag hittar dock en 1995 Haselgrove Shiraz, för en rimlig summa. Nu inser jag ju att om det bara kostar en rimligt summa lär det ju inte vara en toppproducent - tyvärr är jag inte så påläst på Australien. Haselgrove är en producent som grundades 1981, och ligger i McLaren Vale, hittar jag sedan på nätet.

Efter en fadäs där kyparen lyckas pulverisera korken får vi det silade vinet i en karaff. Mörk, söt frukt tillsammans med läder och jord, i en doft som på något sätt känns lite trött. Ingen riktigt stuns och energi i den. I munnen är vinet medelfylligt med en grund av körsbär och svarta vinbär, tillsammans med lite jordiga toner. Det saknar dock precision och blir mest en lite jolmig blandning av frukt med lite mognadstoner. Om man på det lägger ganska låga syror, och avsaknad av tanniner så är det inte en alltigenom njutbar upplevelse. Det här borde nog druckits för 5-10 år sedan.

Lördagen spenderad på Boomerang - en australiensisk restaurang med bl.a. känguru på menyn. Tyvärr var det ingen i sällskapet som provade. Efter en titt i vinlistan blev det en 2008 Torbreck Shiraz Woodcutter. Ingen risk att få något gammalt och trött i alla fall.

Ungt är det ju allt. Blåbär och svartvinbärssaft/likör i en riklig dos, både i nos och mun. Riktigt sött är det, och påminner nästan om dåligt utspädd saft. Kanske ett uns av choklad och lite mint om man anstränger sig och är snäll, men ganska monolitisk. Det är kanske OK med tanke på att det inte är något stort vin och så ungt. Dock så har det lite svaga syror, och inga tanniner så det blir inte mycket ryggrad i det här. Det känns lite tungt och platt och bjuder dessutom på lite väl mycket alkoholhetta. Om du har några liggande - vänta och hoppas. Eller drick till något grillat en sen kväll,  kanske känguru?

Finns några på SB, ser jag. Men för 189kr passar jag nog. Jay Miller på Wine Advocate ger det 90p, och man får fortsätta att dra av en ca 5 poäng för att hamna rätt på hans omdömen.

Jag får kämpa på, och kanske satsa på lite bättre Aussies för att bli helt såld.

Ta seden dit man kommer

Arghh. Jag börjar göra en liten undersökning av vinutbudet runt hotellet. Och blir nervös.

Att utbudet skulle ha lite annan inriktning än jag normalt brukar ha för mina vininköp var jag förberedd på. Och mycket riktigt så är en stor del av utbudet inriktat på Australien, en hel del Chile och Sydafrika. En del Nya Zeeland och lite USA. Sedan finns det ett urval av Bordeaux och Bourgogne i de finare butikerna, men väldigt lite Italien. Men priserna!!!?

Förvisso ligger vinskatten på ca 40kr per flaska, men momsen är bara 7% så den matematiken borde inte driva priserna för mycket. Men vad sägs om en Cloudy Bay för 370 kr, mot SBs 229. Eller Paul Jaboulet Parallèle 45 côtes du rhône för 185kr vs. 99? Eller en Bouscassé 2004 för drygt 200kr? Man undrar vilken version de har här? Det är helt enkelt svindyrt med vin, och man undrar om frakten kan göra så mycket, eller vad anledningen är. 20% Cost of Living justering lär i vilket fall inte räcka så långt.

Jag inser att jag måste ta tjuren vi hornen, om en flytt till Singapore ska funka. Om uttrycket "acquired taste" innebär man kan lära sig tycka om Aussie Shiraz så är det väl lika bra att börja direkt. Efter mycket vånda framför hyllorna så bestämmer jag mig till slut för Mitolo Shiraz G.A.M. 2006. Min enda erfarenhet av producenten är positiv från ett besök på Lux.

Mitolo är ett familjeföretag med dryga tio år på nacken, och de jobbar i ett partnerskap med Ben Glaetzer för vinmakandet. G.A.M. är namngett efter initialerna på de tre barnen och var det första vinet som släpptes från Mitolo, i årgång 2000. Druvorna kommer McLaren Vale från ca 20 år gamla rankor, av Syrah. Förlåt, Shiraz. 60% ny ek, enligt min nya bekantskap Jay Miller.

En djup, mörk, sötfruktig doft. Björnbär och blåbär, och det mest rättvisa är kanske att lägga till ändelsen -likör, för att beskriva den söta tonen. Lite animaliska känsla i form av baconfett, fat i form av rostat kaffe. Vitpeppar står för kryddigheten i en ganska trevlig doft. Generöst och mycket av det mesta, men inte illa.

När jag väl smakar på vinet bjuds gommen på en rejäl dos mörk frukt i lager efter lager. Alla tänkbara mörka bär virvlar runt och blandas med rostat kaffe och mörk choklad. Efter den ganska direkta attacken så tillkommer en del blommighet och en not av mint i mitt- och eftersmak. Det är bra tryck i smaken, men det känns inte tungt. Ganska påtagliga tanniner finns som tur är och stöttar upp och ger det en hel del struktur och lite strävhet. Mycket frukt, mycket kraft, lång eftersmak och ett vin som jag snarast smuttar på och provar än dricker. Ska jag ha det till mat måste det vara rejält smakrikt. Typ grillad grizzly.

Det här är absolut ett bra vin. Kraft och komplexitet med struktur, utan att bli tungt. Jag är dock inte helt såld, men kan inte riktigt peka på vad det är i stilen som jag inte gillar. Det är ju inte milsvid skillnad på en del CndP. Men är det inte lite för likt likör, trots allt? Jag får väl bara fortsätta öva, så kanske det här blir min grej. Att Jay Miller sedan ger vinet 95p, är nog att ta i ett par för många.

Skruvkork, såklart.

PS. Jag vet att det är "dagens I-landsproblem" att diskutera vinpriser i Singapore. Men vad ska man annars göra på ett hotellrum? ;-)

PPS. Vad drack du på Open That Bottle Night?