Vi pratar om Aldo Conternos Il Favot från 2003, där årgången lurade pappa Conterno att inte bara ta druvor från de unga stockarna utan även frukten som i vanliga år går till den något dyrare Granbussian som sin Langhe Nebbiolo.
Priset på den här flaskan är en historia i sig. Först hittad av Mats (tack!) för en spottstyver i Tyskland (237:-). Sedan ett försök att ta med den i en resväska till Singapore. En liten missräkning var att det var övervikt på bagaget, vilket kostar 350 kr/kg. Slutpriset för flaskan hamnar alltså på knappa 600 kr. Ungefär vad vinet är värt.
Ikväll är vinet precis lika bra som tidigare. Vidöppen, inbjudande doft av sötaste röda skogsbär, rosor, tjära och en skvätt menthol. Vete tusan om jag inte hittar lite undervegetation i doften också. Expressivt, direkt, och underbart att sniffa på. Efter ett tag kommer det nebbioliska lösningsmedlet diffunderande in i doftbilden också. Vinet växer i glaset!
Intensiv, lättfotad och en smeksam, men lätt sträv munkänsla, är första intrycket. Slankt men ändå fylligt och med inspirerande komplexitet av olika röda bär tillsammans med lite tobak. Eftersmaken sitter i länge, innan den sakta klingar av och lämnar lite tanninsträvhet kvar. Vinet är i bra balans, tanninerna är inte skarpa eller vassa, utan stöttar upp vinet på ett bra sätt. Och det finns syror så det räcker. Många ord när egentligen Skitgott räcker.
Vissa producenter lyckades verkligen med sina 2003, trots värmeböljan.Dessutom verkar det som om de som gjorde det lyckats göra vin som är tillgängliga relativt tidigt. Andra exempel är Roagnas Paje och La Rocca e la Pira, Giacomo Conterno och det finns säker många fler. Den där Pajén jag har liggande är i farozonen.
Ingen dum onsdagskväll det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar