2005 Clonakilla Shiraz Viognier

Tidigare smakprov av Clonakillas Shiraz Viognier har gett mersmak och jag har en ensam flaska 2005 liggande - inget att spara på.

2005 har fått 10p som årgång av Langtons, medan tre olika personer på TWA gett vinet 91-92p. Och ingen av dem var Jay Miller. Tre olika australienska provare (bl.a. Halliday) ger 96-98p. CT säger 90p. Det är vad andra tycker. Själv lutar jag någonstans närmare provarna från down-under. Kanske bott för långt söderut alltför länge?

2005 Clonakilla Shiraz Viognier (7% av den senare) har en djup doft av mörka bär, blåbär, svarta vinbär och björnbär, samt inridet sadelläder. I botten rökt bacon med peppar och ljusa blommiga toner i toppen. Frukten är solmogen och tät, men saknar tack och lov syltiga drag. Doften är öppen och antyder att vinet blivit av med sin första yster, och kommit ur eventuella tunnlar.

Vinet är lent och smeksamt i munnen där tanninerna endast ger ett litet nafs i svansen. Frukten är fortsatt av den mörka sorten och balanseras med blodigt kött och kryddor på höga syror. En hel del ummpf finns kvar i frukten, även om den inte är ungt babyfet, och längden är absolut inget att klaga på. Det är snyggt sammansatt, välbalanserat och riktigt gott.

Det är måhända inte att förväxla med Côte Rôtie, men det har fler drag av Norra Rhône än det har av Jay Millers favoriserade galnet koncentrerade, syltiga fruktbomber. Jag önskar att de här var lättare att få tag, och att det inte krävs att man bosätter sig i Singapore i ett par år.

2006 Clonakilla Shiraz Viognier

Jag fortsätter att utforska Australien och tickar, med glädje, nästa box av högklassiga Australiensare.

Langton har klassificerat totalt 17 viner i Australien som "exceptional". Clonakilla Shiraz Viognier är en av dem. Jag "hittade" den av en slump när jag letade efter Giacondas Chardonnay, en annan av de 17.

Clonakilla grundades 1971 av John Kirk men drivs idag av sonen Tim, som sadlat om från sin teologiutbildning för att bli vinmakare. Annorlunda karriärväg eller bara extra hjälp med vädret?

En av de ursprungliga mentorerna var Bailey Carrodus från min favorit Yarra Yering. Senare inspiration kommer från Côte-Rôtie och ett besök hos M. Guigal 1991. Efter det så styrdes vinmakandet om för att mer efterlikna de nord-rhonska vinerna. Den främsta förändringen var att blanda i lite Viognier i Shirazen.

Druvorna kommer från egna vingårdar på 600m höjd med granitdominerad jord, och man låter Shiraz och Viognier (6%) jäsa ihop. En del av druvorna, runt 20%, jäser hela halvvägs innan de krossas, vilket väl mer låter som Beaujolais än Rhône? Ekbehandlingen är ganska måttlig med ett år på 1/3 nya fat.

2006 Clonakilla Shiraz Viognier har en djup mörk doft av sötmogna björnbär och blåbär tillsammans med svartvinbärsnickel. I den dominerande frukten är övertoner av tobak och grafit inmixade. Högst upp svävar en viogniersk ljus blommighet i fina slöjor. Efter ett dygn i öppnad flaska har det tillkommit några varv med pepparkvarnen och en portion rökta charkuterier - vinet påminner mer om inspirationskällan från Rhône.

I munnen är vinet tätt, koncentrerat och smeksamt. Lätt och sammetslent men med kraft och en längd som behöver upp emot en minut för att klinga av. I munnen är frukten snäppet rödare än i nosen och kompletteras av en läskande rödavinbärs-syrlighet. Bakom den täta frukten finns tätt vävda och söta, lena tanniner. Inte riktigt lika elegant, och med en något sötare frukt än en bra Côte Rôtie. Även om man nog inte skulle gissa på Rhône i en blindprovning (det kommer jag säkert att göra någon gång bara för det), så är det det riktigt, riktigt bra.

Bra skit de kan göra i Australien. Synd bara att det är så svårt att få tag i godbitarna.