Mellanlandning

Vinosapien med bättre hälft är på mellanlandning i Singapore på väg till (ännu) sydligare breddgrader. Innan jag skakat jetlagen ur kroppen så sätter vi fart för en "best of Singapore".

Det börjar ganska illa eftersom jag sover som en stock, och i ett ögonblick av genialisk inspiration har satt telefonen på ljudlöst. Jag inser med elva missade samtal att jag har ett par lika trötta gäster som försöker komma in för den utlovade sängplatsen. Det lilla missödet löser sig dock efter ett tag, och taxin vänder tillbaka från nödlösningen som stavas hotell. Skönt när man kan inleda sina försök till gästfrihet på en bra not....

Vi tar igen den dåliga starten några timmar senare med en Champagnebrunch - denna gången på Hyatts Mezza 9. De har den något udda policyn att förbjuda foton, men för de som läst här tidigare kan ju konceptet brunch. Denna är lika bra som övriga som besökts, och tre personers samlade insatser lyckades nog prova cirka hälften av utbudet.

En klart positiv överraskning är champagnen: Perrier Jouët Grand Brut är en klass bättre än Moët som serveras på många andra ställen. Glasen i sig är så härligt kitchiga (art deco?) att man gillar innehållet bara därför. Vi gör en helhjärtad insats att hålla kyparna upptagna med sin free flow. Vi uppgraderar dock inte till Belle Epoque. Fegt kanske?

När Stauns bästa vinprovare är på besök så gräver man ju gärna lite i den alltför grunda Singaporeanska vinkällaren, när vi väl kämpat oss hem efter champagneorgien. Första vinet doftar mörk frukt, en rejäl dos kaffe, läder och kryddor. Jag vet ju vad det är i glaset och tycker jag hittar en aning lösningmedel och lim, men det är diskret. Det är dock vidöppet ur startgrindarna, men stänger kanske ner lite efter hand.

I munnen är det medelfylligt, bjuder på generös frukt med bra tryck och längd. En tanninstruktur som känns igenom den tunga frukten och ger behövlig stadga. Jag förstår att VS är i Maremma och gissar på Cabernetblandingar, trots att det är en Nebbiolo.

Mario Marengo Barolo Brunate Vecchia Vigne 2005 är en ganska massiv, tungfotad skapelse som måste ha fått en hel del fat i uppfostran (hittar ingen info). Nebbiolokaraktären är inte helt uppenbar. Det är gott med kraft och struktur, men behöver nog ett par år till för att lugna ned sig och integrera delarna, men det finns klart potential. Jag uppskattade 04an betydligt mer. Nästa flaska får vänta minst tre, fyra år.

Pinot från Nya Zeeland eller Australien kommer svaret direkt efter första sniffen. Rätt! Jag måste ju bjuda på nya favoriten Yarra Yering, nu en Pinot Noir 2007. Detta vinet är också öppet och med i matchen direkt. Generös pinotnäsa med ljus frukt och örter och kryddor. Smeksamt i munnen med snälla tanniner, uppfriskande syror och lättillgänglig frukt. Bra längd, och en komplexitet som som väcker intresset. Nej, inte Bourgogne, men gott!

Nu ska ju erkännas att måndagen var en jobbig sådan - säkerligen bara beroende på att jetlaggen överlevde alla försök att lindra den. Stort tack för påhälsningen, P och A, och för måndagens middag. För övriga spekulanter på att hälsa på kan jag lova att inte sätta telefonen på mute.

Out of the box

Målsättningen med dagens övning var att få mannen från boxen att bli för stor för boxen på hemresan. Lösningen är såklart att ta med Fasching på champagnebrunch.

Fasching njuter av Singapore

Ni har ju läst tidigare om hur det går till på dessa, så jag delar helt enkelt med mig av några bilder.

Bitesize lax med rom

Hälsotallrik. Ni ser väl grönsakerna.

Kolesteroltävling mellan mos och risotto

Är de små kan man ta många

En, av många, efterrättstallrikar.

Ostbricka som slår de flesta ostdiskar

Ska man klaga på något är det valet av skumpa, men det kan man stå ut med....

Indulgence

Remission of part or all of the temporal and especially purgatorial punishment that according to Roman Catholicism is due for sins whose eternal punishment has been remitted and whose guilt has been pardoned.

Champagnebrunch på Ritz Carlton The Greenhouse. Ett underbart sätt att tillbringa en söndag mellan 11:30 och 15:00. Med Free Flow av Champagne under tiden. Moët & Chandon Grand Vintage 2003 eller Moët &  Chandon Rosé. Eller är egentligen fel ord - man fick båda två.

Ett litet enkelt urval av ostron, skaldjur och sushi.

Jag fick lite dåligt samvete när vi råkade ta en halv Pata Negra-skinka själva. Men i parallellprovningen med Parma så fick man klart för sig hur underbar den var. Att den smälte i munnen var ingen klyscha. Pilgrimsmusslorna var inte fel de heller.

Kockarna vid pastastationern tyckte jag behövde lite kolhydrater. Jag accepterade - med tomat, parma, chili och svamp.

Det fanns en del efterätter också. Nedan ett litet urval, både av vad som fanns - och provades. Det kanske inte borde nämnas, men det blev tre rundor med lime-lemon sorbet.

Om man har 50-talet olika ostar har man nästan rätt att skryta om det? Oavsett om man har ett band som spelar live hissmusik i bakgrunden eller inte.

Sedan hade man ju en drinkbuffé också. Men den prioriterades bort.

Givetvis hade de bra utrustning när de fixade sufflén. Tack för den Electrolux.

Dear Father, please forgive me because I have sinned.

Champagnebrunch @ Fullerton Hotel Singapore

OMFG! Foodgasm. Och med free flow av champagne till det.

Som jag skrivit om tidigare är Shangri-Las brunch inte att leka med. Men brunchen på Fullerton Hotel slår det faktiskt. Om man dessutom väljer att ha frew flow med champagne i paketet, har man en trevlig söndag. Taittinger förvisso, men inte alls dumt när man gör vad man kan för att hålla servitören upptagen.

Jag ska inte gå in på alla detaljer, utan tänkte dela med mig av lite bilder.

Skaldjursstationen innehåller hummer, olika musslor, jätteräkor och ostron. Franska och kanadensiska för den som vill göra en parallelprovning. De franska var godast.

Blandade smårätter. Sparris, rökt lax, laxtartar mm.

Här är kocken vars enda uppgift är att steka foi gras på beställning. Underbart god, mjäll och len.

Sushistationen behöver tre kockar för att hålla tempot. Sprattlande färsk tonfisk och lax, plus andra fiskar jag inte ens vet namnet på.

Receptet på potatismos innehåller en hel del grädde och tryffel. Inte så mycket potatis.

Så här kan man också göra risotto. Jag kan garantera att den blir krämig och smakar en hel del parmesan.

Kolesteroltallrik. Risotto, foi gras och grillad biff. Men även sparris och zucchine, ska noteras. Vitaminer är viktigt.

Jo, det finns en del desserter att välja mellan.

Som sagt.

Om man har svårt att välja ser det ut så här.

Jessica, var lugn. Det finns en chokladfontän här också.

Samt en ostbuffe som inte går av för hackor. Bättre än många restauranger jag varit på.

Och värt att nämna är att med jämna mellanrum hörs ljudet av champagnekorkar som ploppar. Ett ganska avslappnande ljud, som påminner en om att be om påfyllning.

En härlig söndag. Kalaset kostar 138 S$ ++. Inte gratis, men lysande gott. Jag läste någonstans att Parker börjat använda "hedonistic" oftare och oftare i sina TNs. Hade han varit här hade han fått perspektiv på det uttrycket.

Nu var det dags igen

Champagnebrunch @ Shangri-La i Singapore.

Champagne i all ära men man kan ju inte riktigt bortse från den här delen.

Observera den lilla biten ananas som fungerar som någon typ av tunt alibi. Shangri-La ligger ungefär 500m från där jag bor. Det här kan bli farligt.

I går njöt jag av utsikten från balkongen.

The Lines Brunch @ Shangri La

Glöm scrambled eggs och torr bacon under värmelampa. Det är så här man gör en brunch.

Detta är matens motsvarighet till PPM-valet. Men istället för 500 obskyra fonder, finns här så mycket olika sorters kök och mat att välja mellan att man nästan blir förvirrad. Allting är underbart fräscht och gott, och man känner sig nästan smutsig efteråt, och i vilket fall lite lätt däst. Du är vad du äter skulle kunna rada upp de tallrikar man klarat av - och man skulle skämmas. Och sedan gå och hämta en till.

Upplägget är enkelt: En buffé med flera stationer där kockar  lagar mat - olika typer av kök - medan man väntar, och en bar med fritt flöde av juicer, sangria och spritzer (om man inte tar champagneversionen). Trots ett allvarligt försök lyckas vi nog bara ta oss igenom hälften av de olika stationerna. Den självklara starten är fisk och skaldjur. Ostronen öppnas på beställning, hummern är delad och klar - om man inte vill äta det krångliga så kan man koncentrera sig på bara klor. Lägg till musslor och kungskrabba, och första stationen får ett par besök.

Skaldjursstationen

Sedan måste man besöka sushistationen där de skär upp sashimi på beställning, eller gör sushi och rullar enligt önskemål. Behöver jag nämna att tonfisken är så färsk att till och med Roppongi skulle rodna. Jag gör inte bara ett stopp här utan det blir ett par vändor.

Tonfisksashimi på väg

Vart man sedan tar vägen är lite av ett dilemma. Den japanska nudelstationen där man kan välja vad man vill ha i sin Wonton-soppa är värd ett besök. Men det är å andra sidan även den kinesiska dim-sum stationen. Både levererar nylagad färsk mat som är något av det bästa jag provat i respektive klass. Värmelampor finns inte riktigt med i upplägget.

Wonton, med anka

Vilken Dim-Sum önskas?

Sedan har vi den indiska stationen med maträtter jag inte ens vet namnet på, än mindre ingredienserna. Jag måste bara prova! Och Satay-spetten med jordnötssås är underbara. De med lamm är lite godare än de med kyckling eller nötkött. Givetvis görs de löpande och ligger inte och väntar mer än några minuter efter att det tagits från grillen.

Satay

Vi ska inte glömma de europeiska inslagen, där den koloniala historien visar sig på den engelska stationen med rostbiff och smördegsinbakat lamm. Strax intill ligger den italienska, där deras prosciutto e melone, har en melon som slår allting jag ätit i Italien. Av överlevnadsskäl undviker jag gåslevern.

Lite rostbiff?

Jag har nu missat att beskriva ett par stationer, men det kan ju bero på brådskan att hinna till desserten och glassen. Vi pratar en vägg av olika desserter; creme brulée, Tiramisú, bananpannkakor, pannacotta på grönt te, mango- och chokladmousse, osv. Nämnde jag stationen som gör pannkakor och våfflor enligt order? Eller den med glass? Mangosorbeten är len och smakrik, medan kokosglassen är "to die for". Och någonstans här känns det som om man ligger i riskzonen att ramla ihop i en liten hög. Inte så liten kanske, när jag tänker efter.

Efterrättstallrik. Den första.

Chokladfontän kanske?

Det här är en matupplevelse utöver det vanliga. Alla bruncher jag provat i Sverige bleknar i jämförelse. Det är som Ljungskile mot Barcelona. Jag vet att frosseri är en av dödssynderna, men det är värt det. Kostnad? Drygt 400 kr per person, exkl. Champagne.

Men jag måste avsluta med vad min käre far skulle sagt efter det här: "Lite mat på detta hade inte varit fel."

PS. Givetvis använder Shangri-La utrustning från Electrolux Professional.