Jag har druckit en hel del Yarra Yering tidigare, som ni kan läsa om här: Dry Red #2, Dry Red #1, Underhill Shiraz, och Pinot Noir. Ikväll är det dags för en femte variant i 2005 Yarra Yering Agincourt. Det är en version av Dry Red #1, men utan Malbec och Petit Verdot, och gjort på unga rankor som planterades 1998. 70% Cabernet och 30% Merlot.
Varför vinet är uppkallat efter en ort i norra Frankrike, mest känt för ett slag mot engelsmännen på 1400-talet är för mig okänt. Någon som har en aning?
Risken att vinet blivit kokt finns med det mesta som öppnas nuförtiden, men den verkar ha överlevt.
Generösa likörtonade körsbär, plommon och röda vinbär samt rikligt med kaffesump och gräddig mjölkchoklad i doften. Ett uns parfymerad handtvål på toppen. I munnen är det mörkröd frukt med röda vinbärssyror i främsta rummet. Längre och djupare in kommer lite chokladiga toner, medan eftersmaken klingar av i lite småstram stil.
Det här är långt ifrån samma klass som Dry Red #1, av samma årgång. Lite mer dragning åt det syltigare hållet, inte samma komplexitet, struktur eller längd. Inget fel, men jag är glad att de håller denna juicen separerad från Dry Red #1 i ett par år till.
Jag fortsätter handla Yarra Yering, men deras av deras övriga viner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar