Scavino in Singapore

Äntligen, tänker jag. Efter en vecka där det enda vinet druckits ur förvuxna snapsglas på 10 000m. Förvisso en 2005 Château Poujeaux, serverad hos Thai Air, som inte alls var dum. Men inget riktigt fokus på vin.

Jag har spanat in vinlistan tidigare och riktat in mig på en 1/2-flaska 2001 Scavino Barolo. Jag stiger in på La Strada, som är en ganska bra italiensk restaurang ett stenkast från hotellet, och ber att få se vinlistan. Jag ser att 2001 är borta och frågar. Tyvärr slut, men de har 2004, vilket jag lite besviken beställer.Idogt letande tar vid men ingenstans står den att finna.

Jag blir rekommenderad en Marchesi di Barolo Barbera d'Alba istället. Inte riktigt vad jag tänkt mig just ikväll, och jag börjar bli lite grinig. Restaurangchefen springer in på närliggande Les Amis. Båda restaurangerna är en del av samma grupp, som även innehåller Vinum Fine Wine Merchants, och där Bistro du Vin ingår. Efter fem minuter kommer han leende tillbaka med en 2004 Scavino. Pust!


Han börjar inse att jag kanske är lite picky när det gäller vin, och erbjuder mig en inbjudan till en vinmiddag. Det kan kanske vara intressant, svarar jag. Det visar sig att Angelo Gaja kommer på besök om ett par veckor, och ska hålla en provning med middag. Jo-tack, det kan ju vara intressant..


Hur var Scavino då? Inget alls, direkt ur karaffen. Jag tror aldrig jag smakat ett så slutet vin som detta direkt efter öppnandet. Nu ska väl tilläggas att vinet var ca 14 grader och helt nyöppnat. Efter ett tag händer det dock grejer. Mörka skogsbär som efter ett tag kompletteras med rosor, lite läder och lösningsmedel. En pust tryffel far förbi. Doften fläskar på med mer och mer frukt och börjar dra åt det mörkare hållet, med körsbär i förarsätet under de knappa två timmar det får i glas och karaff. Det blir faktiskt riktigt läckert, och den bästa doften får jag nog när sista glaset är tomt.

Även i munnen bjuder vinet på mer och mer frukt ju mer tid det får på sig. Frukten backas upp av den del kaffe och mörk choklad.Med tid och luft känns det friskare och mer fräscht, nästan som en mineralkänsla, även om det inte är just det. Det är dock strävt - strävt som tusan. Eller har struktur om man vill lägga en positiva spin på det. Eftersmaken hänger i hyfsat länge, men efter ett tag i munnen tar tanninerna nästan över och den främsta upplevelsen är hur läpparna fastnar mot tänderna, snarare än smaken i sig. Jag har absolut inget mot det, men jag är nog på det stadiet i mitt vinintresse att jag funderar på när under mognaden ett vin är som bäst. Och detta vinet kommer givet att var bra mycket bättre om ett par år. Men det visste jag ju när jag beställde, så vad är egentligen funderingen? Oavsett funderingar om stadiet av vinintresse är det gott, och jag sitter och funderar på besöket i somras. Och att Singapore kanske inte kommer bli så illa.


Maten är som mest OK, ikväll. Förrätten som är en något udda blandning av olika antipasti är riktigt god. Huvudrätten lammracks är dock lite smaklös och lämnar inget större avtryck.

Antipasti al Quattro Porzinoi

Agnello al Scottadito

Hjärtliga hälsningar från ett Singapore där temperaturen är ca 30 grader, som alltid.