Den första överraskningen är att gästerna bestämt sig för att det är dags att lite tidigt fira min födelsedag. Det är ju en trevligt, och tyvärr ingen överraskning att jag blir äldre. Tack för presenten H, och att du tyckte jag fyllde tre.
När det senare visar sig att J tagit med ett vin börjar det spännande. 1984 Teobaldo från Navarra. 100% Tempranillo. En snabb sökning på nätet ger mig inget, men J säger att den köptes '96, och sedan dess tillbringat sin tid i olika garderober runt om i Sverige. Ska bli spännande; det kan vara precis allt från vinäger till lysande.
Färgen påminner om American Coffee, fast med lite mer dragning åt tegel. Doften är riktigt kul.Det verkar leva i alla fall. Läder, kaffe, multna löv & jordkällare. Man kan ana sig till någon uns av frukt i bakgrunden, men då får man anstränga sig. Det har mognat ut i alla fall.
Men i munnen håller det inte riktig vad det lovade i näsan, tyvärr. Det finns en gles blekt röd(brun)frukt, och en del toner av läder och kaffe. Men inte mycket mer. Tanninerna är bortslipande, syran låg, och det ger mest intryck av lite tunn saft. Det var inte skadat, men det var tyvärr långt över sin topp. Jag har såklart ingen aning om vad det här kan ha smakat tidigare, men det hade inte nog stuffing för denna långlagring. Lärdomen är att inte vänta för länge med sina viner, men tack för du tog med den J.
Mitt eget vinbidrag är lite av en kameleont under kvällen. 2007 Pierre Labet 1er Cru Coucherias kom i släppet nyligen, och det finns några kvar. Direkt ner i karaffen så luktar det sötfrukt med jordgubbar och hallon. Efter en timme har doften gått över till kryddigt, med trä och barr, och frukten är borta. Då är smaken också ganska knuten och ogin, och påminner lite om en slöjdsal. Men efter ytterligare några timmar så öppnar det upp sig. Frukten kommer tillbaka och bjuder både på jordgubbar och syrliga lingon och vinbär. Och det finns en hel del umpf och längd i frukten. Lite toner av kaffe och barr. Ganska ungt, såklart, men riktigt gott och trevligt. Håller jag också på att bli biten av PN-buggen?
Sedan kommer nästa överraskning. Cheesecake enligt Faschings recept. Gjort strikt enligt instruktionerna av J. Vi äter alla givetvis exakt efter instruktionerna också. Och det är faktiskt riktigt gott. Prova själva, godare än det ser ut.
Den sista överraskningen är grannarna. Inte de under, de har vi vant oss vid, utan de över. Där fru H tidigare bodde till strax efter sin 100-årsdag, har nu ett par 80-talister flyttat in. Detta släkte. Utan att gå in på detaljer, så var fru Hedmans samtal till hemtjänsten på den maxade högtalartelefonen (vi pratar Marshallförstärkare inkopplad) mitt i natten avslappnade i jämförelse med denna festen.
Är det nu på morgonen man ska hämnas?
ja det märks att du blivit äldre. Gnälla på 80-talister för att de har inflyttningsfest. Hur var det själv när du var i den åldern, kanske inte minns så långt tillbaka. Men visst, varsågod och komförbi och be oss softa ner. Bjud på ett glas vin så lovar jag bjuda dig på en knogmacka.
SvaraRadera/Vän till dina nya grannar
Anonym,
SvaraRaderalångt innan jag gick på min första inflyttningsfest lärde jag mig att stå för vad jag tycker och säger, och inte vara anonym, eller att inte hota med stryk.
Att visa hänsyn, och sänka när någon kommer förbi och ber om det vid halv två, är också något jag lärde mig tidigt.
Men det jag skrev i bloggposten var ironi. Det var också ett 70-talistfenomen det också har jag förstått.
Japp, att vara ung och att ha hyfs är på intet sätt motsatser. Jag var själv redan i tonåren högst tveksam till fenomenet att ha kombinerad inflyttnings- och rivningsfest. Extremt tråkig måste jag har varit, och det håller i sig.
SvaraRaderaMånga kallar mycket riktigt 70-talisterna för den ironiska generationen, men jag vill hävda att redan vi 60-talister var fullfjädrade offer för vår revolterande föräldrageneration.
Ja, det är på morgonen man hämnas, Marshall-stärkare är i ett i sammanhanget godtagbart vapen.
SvaraRaderaOch en stabil rullator smashar vilken knogmacka som helst.
I alla fall om man inte fastnat alldeles för hårti Bourgogneträsket - vilket tycks vara en mer smittsam sjukdom än svininfluensan för oss 60-talister.
Synd att S somnade på soffan och vi missade den roliga festen hos grannarna ovan - men jag kan intyga att det är lyhört!
SvaraRaderaHåller med om den väl utspädda saften gällande Teobaldo. Det var iaf kul att den inte smakade vinäger. Å det är kul att den hamnar på din blogg. Jag var ju bara tvungen att låta en expert öppna flaskan jag så länge hållt på. Nästa gång blir det en Ysios som borde vara mer på uppgång eller topp, återstår att se.