Hemmamatch

Egentligen säger väl vilt och svamp Pinot Noir, men tyvärr har jag alldeles få hemma som är redo att drickas. Det innebär en allmän blandning av viner jag vill prova när valda delar av V-styret '95 kommer på besök. Med livliga samtal, två busungar springandes runt i lägenheten, och en Jaguar som står och piper på gatan nedanför blir fokuset på vinet kanske inte fullt hela tiden.

Först visar sig dock den usla planeringen när jag glömt vin till förrätten. En paniköppning av en 2005 Château Limbourg gör inte vinet inte kan göra sig själv rättvisa. Förvisso en fin doft av blommor, vanilj och citrus, och en smak som adderar in en hel del smörighet och rostade toner av fat. Men det känns som om det finns mycket mer att ge, och när efterrätten börjar lida mot sitt slut, bjuder vinet på en mer öppen doft, och smaken fyller ut längre. Gott var det och en ny erfarenhet för mig som dricker väldigt lite vit Bordeaux.

60% Sauvignon Blanc, 40% Semillion

När huvudrättens älg och kantareller kommer in är det dags för det tunga röda artilleriet. Öppnad i god tid och karafferad bjuder 2004 Château Vannières Bandol på mörk murrig frukt, en hel del tobak, cederträ, och den karakteristiska funkiga stalligheten. Mycket härlig doft! Det är fylligt och kraftigt i munnen, med en del tanniner och en syra som ger det struktur. Mörka bär kombinerar fint med tobaken och en viss mineralitet - lysande gott!

Det andra ursprungliga vinet var 2006 Château Poujeaux. Bordeaux kan väl aldrig vara fel. En härlig doft av svarta vinbär, en del cederträ och kryddor. Ganska öppen doft efter att ha fått en hel del luft innan middagen. En ganska slank munkänsla, med rejäla syrorna och lite bittra tanniner, som gör att det passar utmärkt till maten. Jämfört med Vannieres är det lite tunnare.

Den entusiastiska talkören säger sedan att de vill ha italienskt vin, och jag försöker göra dem till lags med 2005 Paitin di Pasquero-Elia Barbaresco Sori Paitin från septembersläppet. Underbar nebbiolodoft med rosor och nypon, ljus röda bär och en lätt parfymerad ton. Vinet är slankt läskande med höga syror och fin, ljus frukt. Det är ett rejält bett i vinet, och tanninerna är kraftiga, och nästan på gränsen för vad jag vill. Vinet utsattes dock för en pop n' pour, så luft kanske gör det snällare. Ni kan läsa mer om vinet här och här. Själv kommer jag ligga ett tag på resterande flaskor, eller lufta ett tag.

Desserten bjuder på äppelkaka från Duvbo, med hasselnötter. Vi försöker härleda äppelsorterna, men kan endast namnet på en av dem, Transparente Blanche. God var den i alla fall. Till det serveras husets standard, Moscato d'Asti.

Först den urgoda, läskande 2008 La Spinetta Moscato d'Asti Vigneto Biancospino. Fläder och flytande Piggelin. En frisk syra och en eftersmak som har hyfsad längd. Riktigt gott!

Sedan 2008 Alfiero Boffa Asti La Lupa som spelar i en klart lägre division. Inte lika frisk, betydligt kortare eftersmak, och en nästan en bismak av metall. Inte alls speciellt god.

En mycket trevlig middag, som alltid. Tack E, N och J, samt J, S och H. Och I.

För de nyfikna kan jag berätta att polisen kom och bärgade bort Jaguaren på förmiddagen efter. Den pep fortfarande.