Svensk Byråkrati. Eller: Jag trodde jag var pappa.

Herrejisses! Det svåra i att bli förälder är inte, som många tror, att hitta en kvinna som kan tänka sig att sprida din genpol vidare. Nej, det stora hindret är svensk byråkrati.

Trogen vanan i min släkt - bestående av oäktingar till höger och vänster - tänkte sambon och jag att den tekniska saken att gifta sig är inte det viktigaste här i livet. Ack så fel vi hade.

Bara det faktum att ogifta föräldrar, ända in på 2000-talet, måste gå till Socialnämnden för att registrera pappan som fader och vårdnadshavare, känns ganska otidsenligt, och absurt. Jag som pappa ska gå till socialen och intyga levnadsförhållande som gör det troligt att jag varit med om att avla ett barm, och att jag är pappa? Precis som jag skulle ha en aning! Bättre vore väl att fråga mamman, eller ännu bättre hennes väninnor - de har nog bäst koll!?

Denna relik till administrativ ordning var vi dock medvetna om och var förberedda att hantera. Problemet uppstår när man inte är bosatt i närheten av en socialnämnd, utan på andra sidan jorden. Förutseende som vi är, så tänkte vi dock lösa detta faktum när vi besökte Sverige i julas. Efter att ha läst lagen inser vi att det finns en möjlighet att gå och registrera faderskap i förhand - om särskilda omständigheter föreligger. Vi tyckte ju, naivt nog, det faktum att det skulle vara fysiskt omöjligt efter födseln skulle vara en sådan omständighet. Fel.

Först samtal med socialförvaltningen för att boka tid för besöket i Sverige under julhelgen. Det resulterar i ett så stort frågetecken man nu kan se via en telefon. Ytterligare samtal till svenska ambassaden i Singapore, fram och tillbaka. Till slut ringer vi till Socialstyrelsen för att ta reda på hur ärendet ska hanteras. Med en förälder utrustad med juristexamen och stor envishet slår vi oss till slut fram till Socialstyrelsens chefsjurist. Där lyckas vi till slut få beskedet att det är ambassaden som ska ordna med detta faderskapsintyg, efter födseln. Basta!

Inte helt trygga med detta besked ordnar vi ändå fram ett intyg om samboskap, "Common Law marriage". Med detta i hand åker två nervösa förstagångsföräldrar in till Mount Elisabeth Hospital i Singapore, för en förlossning. Och nu pratar vi ärkekonservativa Singapore - där lösningen på den låga fertilitetsnivån är att folk ska gifta sig, och där ogifta inte får stå i bostadskö. I sanningens namn var just faderskapsfrågan inte det som låg högst på oroslistan just då. Det var en felprioritering.

När Henry väl är lyckligen född, och sjukhuspersonalen väl kommit över chocken över en "pappa" som byter blöjor och gullar med barnet, så skriver den glatt in mitt namn som far på födelseattesten. So far so good. Lika bra går det när vi går till ambassaden för att se till att Henry finns också enligt svenska myndigheter, det vill säga skaffar honom ett personnummer. Födelseattest uppvisas, båda föräldrarna skriver på, alla är glada.

Idag skulle nästa steg i den administrativa kedjan klaras av - att skaffa ett pass, så han kan få uppehållstillstånd i landet. Då upplyser man lakoniskt att endast modern är vårdnadshavare.

Vi ber då ambassaden att ordna detta och se till att skriva på rätt papper och skicka in så att även jag registreras som förälder och vårdnadshavare. Jag är ju ändå registrerad som pappa enligt den betydligt mer konservativa republiken Singapore. Men det går så klart inte. Vi blir hänvisade till "ert socialkontor där ni senast var folkbokförda" i Sverige. Samtidigt så erkänner man att det är upp till ambassaden att skriva på de blanketter etc som krävs.

Så tills vi lyckats få en tjänsteman på socialkontoret att skriva en direkt order till en motvillig ambassad att skriva ut papper om att det finns sannolika skäl att anta att jag är pappa, så har Henry ingen legal pappa. Det faktum att jag och mamman kan skriva på alla tänkbara papper, eller att vi båda står på födelseattesten, verkar inte hjälpa. På vilket sätt hjälper detta Henry - den som i detta fall är den som kan bli utsatt? Jag hoppas, av flera ganska uppenbara anledningar, att jag eller sambon inte dör i någon olycka innan detta löser sig, så vi slipper en situation där Henry aldrig får någon pappa. Se den här artikeln för annat exempel.

Jag undrar vad de kräver för att acceptera mig som pappa? Skulle vi filmat själva händelsen när han blev till och skickat in?

Å andra sidan kan ni ju glömma att jag kommer att byta några blöjor från och med nu tills dess att jag blir registrerad som pappa.

Var är pappa?????