Doften är tagen ur skolboken. Denna versionen av Syrah stavas mörka svarta björnbär och körsbär, rikligt med rökta charkuterier, och en hel del baconfett. På toppen lite flyktig doftslöjor av blommor och saltstänkt tång.
I munnen är vinet slankt och lätt med höga syror, men utan att bli tunt eller vekt. Den mörka frukten är ganska tät, och backas i eftersmaken upp av krossad Lakrisal och svala mineraler. Även om frukten är riklig och tät hade den nog behövt mer stöd för att hantera tanninerna. De är påtagliga och sträva på ett kantigt, vasst sätt som inte är helt harmoniskt. Det förtar den fina slanka frukten med ett störande skarpt inslag. Och jag är ändå en tannintomte.
Tanninerna kommer kanske att mjukna med ytterligare lagring, men jag undrar om frukten kommer överleva det. Vinet är inte helt balanserat, idag och det sägs väl att om det inte är i balans i sin ungdom så blir det inte det under ålderns höst heller? Den som provar får se. En klart steg under d’Ampuis i vilket fall. Även i pris.
Tack för rapporten, Ulrik. Modigt att rycka korken mitt i befarade tunnelfasen. Vi har också ett par flaskor på lut och väntar nog till 2013-2014 minst.
SvaraRaderajag skulle nog rekommendera att vänta till den bottre delen av ditt fönster innan jag tog en flaska.
SvaraRaderaJag skulle nog kalla det mer dumhet än mod. Jag köpte flaskan i Singapore, och tänkte knappast släpa hem den. Så den ska drickas inom det närmaste året. Tunneln försökte jag undvika med att ta ett glas fredag kväll, och sedan återkomma från en pumpad flaska dagen efter. Frukten vaknade, men tanninerna gav sig inte....