Gimme some Leeuwin

Varning: Innehåller beskrivning av vin.

The Leeuwin Estate bildades på 70-talet - en långvägare i Australien. Det startade med att Robert Mondavi letade efter mark att plantera vinrankor på i Margaret River. Han hittade en nötkreatursfarm där han 1975 planterade de första rankorna. Fyra år senare kom det första vinet och med årgången efter -1980 - fick Art Series Chardonnay fem stjärnor av Decanter. Snabbt marscherat.

Själv har jag ingen koll alls på den här producenten, men Kayaker tyckte jag skulle prova och då gör man som man blir tillsagd. På hemsidan verkar det som de kombinerar vinmakandet med både en restaurang och ett konstgalleri. I galleriet finns (nästan) alla verk som figurerat på etiketterna på deras Art Series. De satsar bara på Australiensiska konstnärer, så trots att Australien är en del av Commonwealth så har nog Challe inte en chans.

Nu blir det parallellt prov av två av deras Art Series viner i vilket fall. En Chardonnay och en Riesling.

2009 Leeuwin Estate Art Serises Riesling är transparent blekgul. En återhållen nos av persika, grape och melon, och faktiskt med ett stick av badboll. I munnen: en spetsig, syradriven smak av grape och melon. En viss mineralitet  tillkommer i eftersmaken, som också hinner bjuda på lite citronskalsbitterhet, innan den ganska snabbt försvinner ut i kulisserna. Syrorna är riktigt höga och salivframkallade, men känns inte som en del av helheten utan lite frisvängande. Sammantaget ett friskt men neutralt och ganska intetsägande vin. Passar som en välkyld aperitif. Etiketten är gjord av John Olsen, och heter "Frogs in Riesling"

2006 Leeuwin Estate Art Series Chardonnay. Något mer halmgul färg, men fortfarande transparent. I doften känns direkt att det här är en seriös, ganska välfatad, skapelse. Mogna gula äpplen, citrus, ananas och mango. En väl tilltagen dos av rostat bröd och en hel påse Rollo-kola skvallrar om att vinet sett en del ek. Tolv månader på nya franska barriquer är tydligen svaret.

I munnen är vinet fylligt och smeksamt - nästan visköst. Ananas och mogna söta citroner (om det finns sådana?) utgör basen. De dyra franska faten håller sig mer i bakgrunden och tar snyggt en stöttande roll. I den långa eftersmaken kommer en klädsam sträv örtig bitterhet tillsammans med citronskalsbeska fram. Vinet är välbalanserat med bra integrerade syror, och en lång och komplex smakprofil. De 14.5% alkohol (!!) märks inte. Fortfarande ungt, men med en stor framtid framför sig. Det är skitbra helt enkelt! Dessutom är etiketten gjord av Richard Larter och heter  Spring Disposition.

Att dessa två viner kommer från samma vinmakare hade jag inte gissat på blint. Det är i och för sig en prisskillnad på 3x, så det kanske inte är en rättvis jämförelse. Jag har nu fått smaka en en riktigt bra Aussie Chardonnay, och det var bra. Riktigt bra. Inhandlad i matvarubutiken. Riktigt bra det med.