1997 Produttori Riserva Pajé

Sakta börjar livet återvända till någon ny typ av vardag. Även det nya normaltillståndet tillåter ett gott glas vin då och då. Varning, detta inlägg skrives under påverkan av hormoner och i ett lyckorus.

1997 Produttori del Barbaresco Riserva Pajé har en rödbrun uppenbarelse, med tydlig tegelkant. De 14 åren har satt sina spår i färgen.

Doften skvallrar om ålder den med. En blandning av söt körsbärsfrukt med övertoner av tjära och parfymerade rosblad, blandas med löv och fuktig jord, svamp och läder. Frukten sitter dock fortfarande i förarsätet, och känns ganska ung och viril. Med luft vaknar balsamicon till liv, och får sällskap av en frisk mentholpastill. Doften är helt underbar, och bygger upp förhoppningarna.

Vinet klarar dock inte av att leva upp till de uppskruvade förväntningarna i munnen. Det är slankt och lätt på foten, och läskande med höga, bitande syror. Frukten inleder med en bra attack, men tappar fort i styrka för att snabbt bli överflyglad av sträva, uttorkande tanniner. I eftersmaken lever bara syran, tanninerna och ett litet uns röd frukt kvar.

Jag vet inte om den här flaskan var helt kosher, det känns som den åldrats fort och tappat frukten snabbare än den borde. Samtidigt är doften riktigt bra. Definitionen på ett sniffarvin? Man sniffar hellre än dricker.