Bosquet des Papes 2005

Bosquet des Papes 2005 är gjord på 75% Grenache, 10% Syrah, 8% Mourvèdre, 7%Cinsault, Counoise och Vaccarèse enligt en fransk hemsida, enligt en Frankofil sida lite annorlunda, och enligt en Dansk ytterligare en liten skillnad. Men en klassisk châteauneuf är det i alla fall.

Doften är först lite sluten, men släpper snart ifrån sig en stor mängd mörka söta bär. Körsbär, björnbär och något som påminner om den nyinköpta slånbärssaften (som jag köpt enbart för att påminna mig själv om hur det luktar). Efter ett tag ljusnar doften och bjuder på mer och mer om jordgubbar och hallon på toppen av den mörka frukten. En del örter minglar runt också. Efter en nattvila så har det även kommit till en mörk doft av läder dag två.

I munnen är det väldigt gott. Frukten från doften kommer även i munnen, men här med ett kraftigt understöd av salmiaktabletter i avslutningen. Munkänslan är först ganska len, men den stramar till sig med en del tanniner i en behaglig eftersmak. Det finns en frisk syra som balanserar upp frukten snyggt. Med kritiska smaklökar kanske frukten t.o.m. förlorar kampen något mot syrorna i slutet på grund av lite tunnhet.

Det här är dock gott och blir säkert än godare med ett par på rygg. Producenten Nicolas Boiron säger att deras viner är gjorda för att peaka (tveksam att en fransman skulla använda just det uttrycket) efter sex till sju år. Det som skiljer det från min internetkärlek Pegau är nog koncentrationen och en dimension till i koncentration och komplexitet, men det är inte en schysst jämförelse. Men det är ett gott vin, och jag är glad jag har några till som får ligga till sig.

Andra som provat tidigare: Finare Vinare, Frankofilen, Vinös. Gemensamt för dem kan kanske sägas att de alla rekommenderar att man ska låta dem ligga ett par år till. Men varför lyssna på bättre vetande och inte testa själv?