2004 Matteo Correggia Roero Ròche d'Ampsej

Är man Nebbiolofrälst så är man. Får man dessutom ett lysande säljmail från Bristly där de beskriver historien bakom Matteo Correggia på ett mycket medryckande sätt måste man ju prova. Jag började med en Roero 2006 för ett tag sedan där jag testade stilen och den föll absolut till min belåtenhet. Tänkte då beställa några till, men fick ett hjärnsläpp och lyckades beställa en ansenlig mängd 2004 Ròche d'Ampsej istället. Det där med artikelnummer kan vara svårt. Jag har dock svårt att säga nej, utan bär såklart hem dem. Och med en hyfsad stash måste man ju prova!

Azienda Agricola Matteo Correggia ligger i Roero strax väst/nordväst om Barolo/Barbaresco i Piemonte. Matteo fick ansvar för gården 1985, endast 23 år gammal, och hade visionen av att göra riktigt bra Nebbioloviner. Matteo skaffade sig hyfsade vinvänner som Elio Altare och Rivetti (känd från Spinetta), och började göra kvalitetsviner. För att hoppa snabbt lyckades han mycket väl. 1991 kommer han över vingården Roero Ròche d'Ampsej som ska bli hans prestigevin. Han gör det första vinet därifrån 1996, och det lanserades för 10 år sedan. 2001 dör dock Matteo i en olycka på vingården, men han har sedan dess haft en kultstatus. Området Roero har fått DOCG-status och av vad jag kan förstå är det till stor del Matteo Correggias förtjänst. Det finns såklart mycket mer detaljer i denna historia, men den har i alla fall gjort mig inspirerad till ett besök under min inplanerade piemonteresa i sommar.

Nebbiolodoften slår emot en direkt ur flaskan. Vinet är öppet direkt i glaset(tanken är att vinet ska bli följeslagare under en seg kväll med dator och arbete, så jag låter vinet luftas i glaset. Den första doften är nästan sötfruktig, men sylttonen försvinner efter någon minut. Då kommer en doft av mörka bär som körsbär fram, men jag känner även lite diskreta russin och lite torkad frukt. Parfymtonen av rosblad finns där också (eller vad är det som är det typiska i Nebbiolo - för mig är det Nebbiolo). Det luktar riktigt gott!

I munnen är vinet fylligare än jag väntat mig. Det finns en hel del mörk frukt, med körsbär, plommon (?) och lite syrligare röda vinbär. De söta /torkade frukterna från doften återfinns inte i smaken. Syran är hög, men långt ifrån lika hög som jag fann i Correggias Roero 2006. Det kanske bero på att frukten är så mycket kraftigare och kan hantera det. Det finns en hel del sträva tanniner, men de är inte så att de tar över som i Fontanafreddas Barolo från häromdagen. Vinet har legat på 100% nya barrique i 18 månader, och man kan känna det, och det kommer säkert att integreras bättre med tiden, men det stör inte nu.

Efter ett tag blir vinet mer komplext, och än godare. Den långa eftersmaken fyller på med mer mognade toner som läder, trots att vinet ännu är relativt ungt.

Jag tycker detta vinet är mycket gott, och kan leva med min lilla felbeställning. Det är gott redan nu, kommer säkert att smaka ännu bättre efter ytterligare några timmars jobb, och vinet kommer nog att må bra av att vila ytterligare ett tag innan jag tar nästa kork. Men jag kommer se fram emot det.

PS. Att jag beställer fel kan jag ju leva med. Men att våra vänner monopolisterna är helt ute och cyklar känns sådär. Enligt hemsidan så är Clos Henri av årgång 2005. Enligt Philipson & Söderberg är det 2006. När man hämtar ut sin beställning är det 2007. Jag testade 2006 och blev överförtjust över en god prisvärd och drickfärdig Pinot. Är lite osäker på att det var det jag fick med mig hem. Hur svårt kan det vara?

PS2. Pokern gick bra i maj. Thinly veiled brag, för de insatta.