Byggnadsarbetare är byggnadsarbetare oavsett om de finns i Sverige eller Singapore.
Inflyttningen i den splitt nya lägenheten har varit allt annat än smärtfri. Eller vad sägs om två översvämningar på två veckor? Den första orsakad av att rörkrökaren missat att koppla på ett rör i en toalett. Den andra orsakad av en tvättmaskin (från Bosh - jag fick inte välja själv). Resultatet har varit skadade parkettgolv vilket medfört torkning och lackning. Med andra ord poolparty följt av sniffning.
När man trodde att de strulat till allt nog, och bara skulle fixa det sista lilla kom ett nytt bakslag. Några strömbrytare hade en diod som inte lös. För att jag ska slippa betala det när jag flyttar ut påpekar jag det, varvid några inhyrda byggnadsarbetare från Bangladesh eller Filipinerna kommer för att fixa. Den enda haken är att de även lyckas slå av strömbrytarna - som går till kylen. Men än viktigare till vinkylen. Mjölken är ju bara att slänga, men hur har vinet som legat drygt ett dygn i ca 35 grader klarat sig? Bästa sättet är att prova?
Jag drar alltså korken ur en snabbmognad 2004 Fattoria di Fèlsina Berardenga Fontalloro. En dygn borde en högklassig, ung Chianti från en bra årgång klara i tropisk hetta? Violett men med en viss tegeldragning i kanten redan nu. En doft som mullrar på med mörka körsbär, tobak och läder. En del parfymerade julkryddor ringlar runt på toppen av den mörka doft-mattan (om ni nu känner någon som har parfymerade kryddor?). Nästan lite nebbiololiknande rosblad?
I munnen är vinet fräscht, syrligt och läskande med lena tanniner som håller ihop det och ger struktur. Bra kraft och koncentration som sitter kvar i lång, lång eftersmak. Kraft, med balans och lätthet! När den sista tobakssmaken klingat av tillsammans med de italienska surkörsbären märks att läpparna klistras fast mot gommen - man tänker inte på det innan.
Det här är mycket gott - redan nu. Jag förstår såklart att detta kommer bjuda på lysande vinupplevelser om 5-7 år, men för de med tannintålighet så gör det inte ont redan nu. Den här flaskan gick åt av bara farten
.
Och byggfirman klarade sig från en ordentlig avhyvling (till, ska nog nämnas). Vilket nog är tur med tanke på att jag inte vågar tänka på hur många månadslöner för en stackars filippinsk byggjobbare den här flaskan kostar i Singapore. Men har byggnadsarbetare en gemensam gen över hela världen?
2010-04-30
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar