Last night out

En kväll med goda vänner, där vegetarianer inte gör sig besvär.

En vacker vårkväll i Stockholm kan knappast börja på ett bättre ställe än Gondolen. Inte bara utsiken är lysande, drinkarna måste tillhöra några av Stockholms bästa. Jag kan rekommendera Beverly Hills Iced tea - den som inte blir på partyhumör av den kan lika gärna ge upp kvällen. Men det man ändå alltid funderar på är hierarkin med de olika västarna på bartendrarna. Vad krävs för att få ha den rutiga?

Sedan drar vi vidare till Djuret - bakfickan till Leijontornet - som ska vara öppen under tiden man bygger om restaurangen med falnad stjärnstatus. Konceptet är kött. Ett djur åt gången - just nu dilamm från Välnäs. Inredningen består av lampor av omgjorda köttkvarnar, styckscheman på borden och köttkroksvågar som garderobshängare. Jag vill se reaktionen på min fråga "Har ni inget vegetariskt?" men av ren rädsla över vilka redskap de skulle använda på mig, vågar jag inte.

Djuret skryter med att de har 150 kr i påslag på vinet, och jag är på bra humör redan innan jag sett vinlistan. Det visar sig dock bara vara på ett litet urval, och den riktiga vinlistan delar både innehåll och prisnivå med Leijontornet. (Och några referenser från gårdagens besök på Rolfs Kök är ett par hundra kr dyrare). Jag fastnar till slut för en Sandrone Le Vigne 2001. Efter långt letande kommer de tillbaka med beskedet att just den årgången är slut. I besvikelsen får det istället bli en Le Vigne 2000.

Förrätten heter Hela Faderullan - en örtig lammkorv och risotto med murklor. Risotton är perfekt lätt al dente med krämig murkelsmak och riktigt kryddig och god lammkorv. Inälvskorv, som servitören påpekar. Övriga delar av sällskapet provade Bräss, njure och lever, sauterade och serverade på en brioche.Gott det med, förstår jag, och vi sitter nöjda och njuter av mat och vin.

Huvudrätten är rosastekt lammsadel med en lökcreme och karamelliserade små vårlökar. Köttet är mört och smakrikt, men det som sticker är ut är lökarna och lökcremen. Smeksamt mild smak som matchar köttet riktigt väl. Steken provas också vid bordet med bifall. Nämnas bör att portionerna är väl tilltagna och vi sitter rätt stinna och smuttar på de sista dropparna av vinet.

Sandrone levererar på ett bra sätt till maten. En nebbadoft som drar en hel del åt det parfymerade, med toner av rosor, mint och en ton av tryffel. Slankt och med snälla, smeksamma, lätt nedslipade tanniner. Höga syror och en frukt som är ganska finstämd, men som hänger i länge. En del mognadstoner med lite balsamico. Det är gott, balanserat och passar rätt bra med de krämiga inslagen i maten. Det är gott, men inte lysande och har nog inte så otroligt långt liv framför sig. Det känns inte som det finns riktigt nog med stuffing för det. Om de bara haft 2001, hade det varit en annan sak....

Djuret som restaurang kan annars rekommenderas. Är det något att klaga på är det att servicen inte är på topp. Lite dålig uppmärksamhet, en missad ostkaka i beställningen till efterrätten osv. Inget stort, men det stör intrycket av en annars bra restaurang.

Tack J och S för en riktigt trevlig och god kväll!

PS. Gondolen har humor. Den alkoholfria versionen av Cosmopolitan heter "Götlaborg - Not so cosmopolitan"