2009 Mount Edward Morrison Vineyard

Det är en klar trend att göra fler och fler single vineyardviner för att uttrycka den lokala terroiren bäst och låta de bästa plotterna lysa på egen hand. Men ibland undrar jag om det inte bara är för att kunna ta ett högre pris?


Mount Edward gör en standard och två vingårdspinoter, Morrison och Muirkirk. Jag drack baspinoten för en vecka sedan, och skruvade igår av korken av en Morrison (från 2009 istället för 2008). I Nya Zeeland kostar den 20 NZD mer, och man väntar ju på ett signifikant mer nyanserat och komplext vin.

Ska sanningen fram tycker jag inte skillnaden är dramatisk. Nu är det som sagt en vecka mellan provningarna och mitt smakminne är tyvärr inte världens bästa.

En doft som är snarlik lillebrorsan med ett uns mindre örtiga tallbar, men i tillägg vissa ljusare drag av jordgubbar.  I munnen är vinet lite lättare och mer återhållet - frukten känns lite svalare och inte lika söt. Vinet är också lite mer sirligt och mindre plumpt, det är lättare att urskilja några fler lager av frukten. Men inte är det stora skillnader vi pratar om. Det ska dock påpekas att det är bra, absolut. Till och med en liten favorit över basvinet. Jag dricker det gärna igen.

Men jag undrar ändå om det är värt att göra ett eget vin av det. Det görs dessutom 120 lådor av detta vin, 65 av Muirkirk, och 2008 gjordes det 70 lådor av baspinoten. Jag börjar uppskatta producenter som Clos des Papes som gör ett vin, och gör det riktigt bra. Det är väl möjligheten att ta ett högre pris för vingårdviner, eller specialcuvéer, som gör att det finns en uppsjö av dem. Men behövs verkligen alla?