Mount Edward ligger i Gibbston, Central Otago, på sydön. För att inte tynga er med långa beskrivningar så lämnar jag över till deras egen introduktionsvideo. Den typiska dialekten får ni på köpet.
Ikväll provas deras 2008 Pinot Noir. Kort kallmaceration, jäsning med naturjäst i öppna fat, med daglig nedtryckning, i upp till 31-32 grader. Detta följs av lagring i franska fat, varav en fjärdedel byts ut varje år. Och sist, men inte minst, av alla tekniska detaljer: skruvkork.
En för Pinot ganska "mörk" doft med svarta körsbär, mossig jordkällare, tallbarr och lite funkigt stall i botten, toppat med grönt örtiga och mintiga inslag. En vidöppen och expressiv doft som står som en kvast ur glaset.
Vinet uppför sig något mer återhållet i munnen, men bjuder på en ren, fin körsbärs och röda vinbärsfrukt. Söt fullmogen frukt, men inte likörtungt och klumpigt. Tvärtom, lätt och smeksam textur med diskreta söta tanniner i fonden, som ger en välbehövlig stadga och struktur. Bra lingonliknande syror och en dos sten och mineral följer vinet ut i den fruktpackade svansen, där en viss hetta avslöjar sig (13.5%). Inte så den tar över, men irriterar lite i bakgrunden.
I det hela är vinet välbalanserat och snyggt, så länge det får håller en sval temperatur. När den kryper uppåt tappar frukten fokus hettan blir lite mer framträdande. Men det problemet är i alla fall lätt åtgärdat.
Det gör sig riktigt bra till en kycklingsallad (sill går väl att få tag på via IKEA, men nypotatis är nog förgäves), och gör inte bort sig lätt sval på balkongen i egen majestät. Man får ganska mycket Pinot från NZ för 250 kronor. Ska bli kul att prova deras Single Vineyards också.
Glad midsommar! Nu blir det mörkare igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar