Spänningen är olidlig - eller inte

Idag är det General Election i Singapore. Det annonserades för knappa två veckor sedan och är ungefär lika spännande som se en match mellan Real Madrid och Åshöjdens BK. Då är det ändå en nagelbitare jämfört med senaste valet av president 2005, då fanns bara en kandidat.

People's Action Party - PAP - har regerat Singapore 52 år på raken, sedan innan Singapore blev självständigt faktiskt. Först under ledning av Lee Kuan Yew under 31 år, och efter en lucka med Goh Chok Tong, sedan 2004 av hans son Lee Hsien Loong, (LKY sitter dock kvar som Ministor Mentor, och kan tänkas har viss inverkan på poltiken....) Vid förra valet fick PAP 67% av rösterna, ned från 75%. Valsystemet är dock så finurligt utformad att PAP fick 82 av 84 valda platser i parlamentet.

Många av platserna i parlamentet har bara en kandidat - från PAP. Det finns Singaporeaner som aldrig fått rösta, då deras valkrets aldrig varit konkurrensutsatt.

För att göra kampen mer rättvis, så har man även sett till att man inte får föra någon kampanj annat än under de två veckorna från det att valet utlysts tills valdagen. Om man gör det kan man råka illa ut. Däremellan är det bara informationen från det kritiskt granskande organet Straits Times som finns tillhanda. Straits Times är förresten ägt av statens företag Media Corp. Samma sak med den huvudsaklige tevekanalen Channel News Asia. Några exempel på opartisk journalistik.

Här är ytterst kritiskt granskade citat från Minister Mentor Lee Kuan Yew.

Det är nästan imponerande att oppositionen, som dessutom är splittrad i flera olika parter intelligent nog, lyckas få en tredjedel av rösterna. Dessutom är oppositionen riktiga skurkar - de hamnar ofta i rätten. Till exempel för förtal av regeringen och familjen Lee.

Human Rights Watch kallar Singapore "A text book example of repressive state".

Man ska vara rätt glad över de fria val vi har i Sverige, och den fria press som finns. Jag påminns om det här. Missa inte din chans att rösta, och bevara för guds skull fri media.

Sedan måste jag dock ge PAP credit för den utveckling och det välstånd de skapat i Singapore under dessa 50 år, jämfört med alla grannländer i Sydost Asien. Men det är inget försvar för nuvarande system. Blir jag utkörd ur landet nu?