2007 Domaine Tempier La Migoua

Ibland får man lust att glänta på dörren till ett vin man vet är långt ifrån drickfärdigt. Har man några flaskor kan det vara intressant att se vad vinet står i sin ungdom, om man kan övervinna sin korkskruvsångest. 

Färgen är tät och mörk, med en dragning åt blåviolett.

Att öppna en flaska 2007 Domaine Tempier Cuvée Spéciale La Migoua är ett försök att få en glimt av vad som komma skall. För att ge det en chans att vakna får det en snabb vända i karaffen, och sedan ner i flaskan igen, i närmare ett dygn.

Vid den snabba turen i karaffen doftar vinet endast kött, blod och rost. Dessutom ganska återhållet, vilket säkert påverkats av den för låga temperaturen. På återseende.

Domaine Tempier skapades först 1940, men det har gjorts vin i dessa marker långt innan dess - familjen Tempier fick t.ex. en guldmedalj 1885 för att man lyckats återskapa vingårdarna efter vinlusens härjningar. När Lucien Peyraud gifte sig med Lucie Tempier skapades firman, som startade med total ca 12 ha Mourvèdre i odlingar. Sedan dess har ägorna vuxit, och man köpte La Tourtine ('51) och Miguoa ('52) och sedan 1969 har man släppt vingårdsviner från dessa. Idag har man 38 ha. Numera är det barnbarnen till Lucien som driver Domaine Tempier tillsammans med vinmakaren Daniel Ravier. Förutom sina klassiska röda viner är Tempier väl kända för sin rosé.

Ett dygn senare är vinet mycket mer uttrycksfullt. Visst finns det en underliggande mörk mullrig matta av blodig biff och rostiga verktyg, men det har tillkommit en finstämd doft av jord och tobak. På toppen av det ringlar lite ljusa jordgubbar och ett rejält fång blommor. Det är en komplex doft där det mörka animaliska minglar med skira vita blommor. Det bjuder på en hel del och verkar lovande.

La Miguoa är en vingård på 6 ha med en jordmån av Muschelkalk som ligger på 180-270 m.ö.h.. La Miguoa är gjort på 50% Mourvèdre, 27% Cinsault och resten Syrah, vilket är den minsta andelen Mourvèdre i Tempiers cuvéer. Efter vinifiering i temperaturkontrollerade stål- eller betongtankar, lagras vinet i 18-20 månader på stora ekfat.

Gommen får sig en rejäl omgång redan vid första klunken. Smaken är intensiv med mörk, svart frukt, och en del ljusare jordgubbar i mixen. De djuriska inslagen av järn, blod och biff finns invävda i all frukt. Det är intensivt, men blir inte tungt eftersom det har rejäla syror som ger en frisk och förvånande lättfotad munkänsla. Välbalanserat utan några svackor sitter vinet bra ihop hela vägen ut i en stram eftersmak av hyfsad längd. Tanninerna är väl tilltagna och sträva, men ligger dolda under lager av frukt.

Ett redigt vin med stor potential. Ett par nummer större än Cuvée Classique, med mer kraft, bättre balans och intressanta inslag av blommor och jordgubbar. Det finns frukt och struktur som gör att det här kommer leva länge, och det kommer må bra av några år för att få delarna att smälta ihop lite bättre och tanninerna att slipas till en del. Då tar jag nästa flaska.